Vårt behov av syndabockar

 

Människan har i alla tider brottats med sin inneboende ondska. I syfte att blidka gudarna har människan försökt tränga undan sitt inre mörker och kaos med hjälp av ritualer av olika slag. Genom olika ceremonier har man med magins hjälp överfört ondska, synd och skuld på andra människor, eller på djur, som sedan har offrats till gudarna.

Enligt en mycket gammal hebreisk ritual fördes folkets synder symboliskt över till en getabock, som man sedan drev ut i öknen. Man trodde att den förvisade bocken, syndabocken, tog med sig skulden och vanäran. Människor skulle på så vis befrias från ondskan.

När ritualen genomförts kunde alla medlemmar i kollektivet på nytt uppleva sig som en enhet, välsignade av sin gud och fria från synd. Genom ritualen återfick samhällets medlemmar en känsla av helhet, av att vara delaktiga i ett större sammanhang.

Prästerskapet – förmedlare mellan människa och gud

Det var inte vem som helst som fick utföra ritualen, det fick bara prästerna. Prästerskapet fungerade som förmedlare mellan människa och gud. Översteprästen skulle frambära folkets böner och offer till gud. Han lade båda sina händer på den levande bockens huvud, därefter drevs bocken ut i öknen.

Översteprästen hade oerhört stor makt över folket. I praktiken blev översteprästen den egentliga ledaren även på det politiska området. Han var ordförande i det judiska Stora rådet och den som en gång om året bar fram försoningsoffret.

- – -

Hur ser det ut i dag? Inte ägnar vi oss åt dylika ritualer i vårt sekulariserade land, eller?

Visst gör vi det! Men numera använder vi uttrycket syndabock i överförd bemärkelse. Att ”leta syndabockar” innebär att man försöker peka ut enskilda som skyldiga till händelser så att vi själva ska framstå som bättre än vi i själva verket är.

Projicerar vi fortfarande vår ondska?

Visst gör vi det! Genom att lägga skulden för det vi inte vill befatta oss med på en syndabock slipper vi ifrån vårt eget ansvar och förstärker vår känsla av rättfärdighet. Syndabocken får bära all skuld och vi stöter ut den. Sedan kan vi slå oss till ro, skuldlösa som vi är, i trygg förvissning om att vi lever helt i samklang med de gemensamma normerna för hur man ska uppföra sig. Samtidigt ”vaccinerar” vi oss mot framtida lidande. Vi skapar en illusion av ofelbarhet.

Offrar vi till gudarna?

Visst gör vi det! Paradoxalt nog, eftersom vi säger att vi har rationaliserat bort gudarna. Ändå verkar behovet av att sända syndabockar ut i öknen större än någonsin.

Har vi överstepräster idag?

Visst har vi det! Vår tids överstepräster – alltså de som fungerar som förmedlare mellan människan och gud – plockas ur journalistkåren, vår tids prästerskap. I praktiken har det falska prästerskapet den egentliga makten på det politiska området idag, precis som i gammaltestamentlig tid.  Och precis som i tidernas begynnelse så tar syndabockssyndromet idag fokus bort ifrån våra VERKLIGA problem.

Det falska prästerskapet genomför syndabocksritualen

i maskopi med människors inre åklagare.

Stort Grattis till Jan Helin – ceremoniell, men knappast moralisk segrare!

 

 2011 års mesta syndabock – ”välsignad” av överstepräst Jan Helin

innan han sändes ut i öknen

 

About these ads
Lämna en kommentar

6 kommentarer

  1. Intressant tanke ………kanske en förklaring till varför Aftonbladet tycks vara den mest drivande negativa kraften när det gäller att fullfölja drevet mot just Håkan Juholt. Kan vi benämna det som det nya spelet ”osanning och inkonsekvens”? Inget nytt under solen! Det dyker bara upp i nya förklädnader.

    Svara
    • Obehagligt, det nya ”spelet”! Speciellt som det är stora pengar inblandade. Juholt är ”säljande” – om det som skrivs är sant eller inte, spelar mindre roll – det gäller att hålla upplagenivån uppe!

      De hebreiska översteprästerna visste mycket väl vad de gjorde när de sände ut syndabocken i öknen för att dö. Frågan är om Jan Helin är lika medveten om vad han gör?

      Svara
  2. Göran

     /  januari 22, 2012

    Don’t follow leaders
    Watch the parkin’ meters
    (B Dylan – Subterranean Homesick Blues)

    Några delvis enigmatiska ord av Bob Dylan. Ett bobhead i cyberrymden lekte med dessa ord och fann alliterationen ”Watch the poor king meters”

    Att inte följa ledaren/kungen tycker jag är en sund grundinställning. Alltför många människor har lagt åt sidan sitt eget samvete och magkänsla för att följa ledaren. Men så som samhället är organiserat måste en del ansvar och makt överlämnas på en ledare, men då behöver vi också hålla ett öga på ”The poor king meter”, så att ledaren lever upp till en etisk/moralisk standard som kan vara vägledande för ”folket”.

    Håkan Juholt blev ”räknad, vägd och delad”. Utslaget på mätaren slog i botten. Verkställande utskottets sekreterare lade sina händer på Håkan varefter han drevs utanför stadsportarna, till öknen i Kalmartrakterna. Att bli syndabock är en av de sista stora uppgifterna för en ledare. Att ta på sig synderna så att folket kan födas på nytt och välja en ny frälsare.

    Och syndabockens avsked kan sammanfattas med ännu ett citat av Dylan:

    My ship is in the harbor
    And the sails are spread
    Listen to me pretty baby
    Lay your hand upon my head
    Beyond here lies nothin’
    Nothin’ done and nothin’ said
    (B Dylan – Beyond Here Lies Nothin’)

    Svara
  3. ”Att bli syndabock är en av de sista stora uppgifterna för en ledare. Att ta på sig synderna så att folket kan födas på nytt och välja en ny frälsare.”

    Vi får hoppas att Håkan Juholt läser min blogg! :-)

    Visst ska man hålla ett öga på kungen, men en kung utan ett lojalt hov är en avväpnad kung. Översteprästen Jan Helin hade inte kunnat sända Juholt ut i öknen om kungens hov hade bildat en skyddande mur runt honom.

    Häromdagen sa Lena Mellin, Aftonbladet: Det behövs ett symboliskt offer nu.

    Sedan lade hon till att offret i fråga var Juholts avgång. Tydligare kan det väl inte bli.

    Svara
  4. Göran

     /  januari 22, 2012

    ”Översteprästen Jan Helin hade inte kunnat sända Juholt ut i öknen om kungens hov hade bildat en skyddande mur runt honom.”

    Det får vi aldrig veta så som dramat utvecklade sig. Det går inte att komma ifrån att S genomgår en identitetskris och det är möjligt att en starkare mur bara hade förlängt lidandet. Det offentliga rummet är på gott och ont annorlunda nu än på salig Hanssons och Erlanders tid. De omdömen som tidigare fälldes i fikarum, på arbetsplatser, i bastun, i ölhallar och i de finaste salongerna kan i dag spridas med ljusets hastighet i cyberrymdens bloggar och twitter. De nyheter som tidigare ibland tog dagar att nå ut till ”folket” kan i dag följas on-line på TV och internet. Det förändrar dramaturgin i poltiken och media vilket ställer andra och nya krav på de som skall agera på denna scen.

    Oavsett vem som har makten behöver en vital demokrati en stark opposition med ett tydligt alternativ. Så låt oss hoppas att det ur askan av det det gamla folkhemmet stiger nya visioner som förmår samla ”massorna”. :-)

    I övrigt vill jag gratulera till en seriös och läsvärd blogg.

    Svara
    • Tack för den avslutande meningen! Dina kommentarer är också uppfriskande ”al dente”! :-)

      Om drevet mot Juholt och eventuellt frånvarande hov, eller hellre – ett närvarande men taskspelande hov: Jag vidhåller att drevet inte hade tagit dessa proportioner om inte människor i Juholts närmaste krets hade försett pressen med ständigt nya köttben. Juholt må ha sina brister, men med en kompetent (och lojal!) stab runt sig hade han kunnat bli den tändhatt som svenska folket verkar behöva.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: