Det är dom små, små detaljerna som gör det!

Jag hade surfat runt på Hemnet. Bara ändå. Där hade jag hittat ett litet torp ute i Roslagen. Det såg så rart ut. Vi bodde på den här tiden i en modern villa i Uppsala, min sambo och jag, kunde väl egentligen inte ha det bättre. Vi hade ingen direkt orsak att flytta.

Men vi for ut till kusten den där visningsdagen. Och – det var kärlek vid första ögonkastet!

Jag var nog såld redan innan vi sett huset invändigt. Titta bara på snickarglädjen på verandan –  ljuvligt oproportionerlig – med alla tillbehör som anstår en veranda anno 1890. 

Stupröret  har det rätta, gamla stuket med konformad ”uppsamlingstratt” längst upp.  Oemotståndligt för den som älskar gamla hus!

Färgerna var förstås inte så här klara då, den där första gången. Huset hade inte fått ett penseldrag på år och dag. I själva verket rörde det som om väldigt många dagar och många, många år som huset hade stått ganska orört, om jag säger så. Vilket innebar att färgen hunnit både flagna och ”krita”. Men verandaräcket var vackert, och ”med lite färg skulle det bli som nytt”.

Det var mycket med det där huset som skulle bli som nytt med hjälp av lite färg. Både invändigt och utvändigt. Men såg jag det? Nej, trots att jag intensivt sög i mig alla spännande detaljer så var jag både döv och blind för att det fanns en hel del arbete att göra på det här objektet. Man kan säga att jag var ett offer för ”selektiv perception”.  Så visst är upplevelsen jämförbar med häftig förälskelse, det där tillståndet när man bara ser det man vill se.    :-)

* * *

Innanför verandans pampiga pardörrar hamnade vi  i en liten hall – med betoning på ”liten”! –  och när vi passerat genom ytterligare ett par vackert ekimiterade pardörrar stod vi mitt i ”salen” – husets hjärta. Ett kvadratiskt rum dominerat av en kakelugn där man inte sparat på sirliga detaljer.

Det känns tryggt att veta att brandsprutan är på plats!  :-)

Från salen gick husesynen vidare genom den minimala matsalen och ut i köket. Där fanns den gamla värmekällan bevarad, en järnspis med snirkliga och spännande detaljer –  ett smycke. Titta bara! Är det så underligt om jag föll pladask för det jag såg!

Konsthantverk på hög nivå!

Här råder det ingen tvekan om vad man ska göra.

Från köket vidare upp på övervåningen. Trapphuset är byggt helt i pärlspont, både väggar och tak, allt i original från 1890! Här har tiden stått stilla. Och jag blir fyra år, kanske fem. Hamnar  hos mormor. Allt andas trygghet och harmoni.

Inte gör det saken sämre att man har bevarat handhyvlade dörrar och ursprungliga lås.

Behöver jag säga att vårt moderna hus i Uppsala stod ganska lågt i kurs när vi kom hem den kvällen? Jag säger bara – löstagbara plastspröjs!

Vi bestämde oss snabbt. Dessvärre var det fler än vi som också hade bestämt sig , så vi var många som bjöd på det ilsket giftgröna men charmiga huset, ett stenkast från den lilla stadens kyrka. Men vi var envisast av alla och den första november, för sju år sedan, på min födelsedag, skrev vi på köpehandlingarna till vårt nya hem.

Nya och nya, allt är relativt. Torpet hade etthundrafemton år på nacken, men sprillans nytt var det  för oss. Och även om det bar sina år med värdighet så fanns det ett och annat som behövde åtgärdas. Men det är en annan historia, som du kan läsa en del om här.

About these ads
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. GRATTIIIS till SKYSVÄVANDE HÖJD LIVSKVALITÈT!!!

    Svara
  2. Ja det är ju helt otroligt. Sånt finns inte längre, snickarglädje o alla utsmyckningar. Sådana hus har själ! Vilken färg sedan, jag erkänner, jag är avundsjuk… grattis, som sagt!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: