Greklands folk – jag gråter med er!

Den grekiske regissören Theo Angelopoulos är död. Påkörd av en civil polis på motorcykel i samband med några utomhustagningar till sin senaste film. Den skulle handla om skuldkrisens verkningar i Grekland.

Nu får vi aldrig se hans version av det som sker idag i hans älskade hemland, filmen förblir ofullbordad. Det sörjer jag. Angelopoulos hade säkerligen INTE berättat om ett folk i lättja, den nidbild som sprids i våra media. Han hade säkert berättat om det grekiska folkets oerhörda umbäranden.

Greklands historia är blodig, fylld av obeskrivlig sorg och smärta. Landet har plågats av ockupation, inbördeskrig och militärjunta. Det grekiska folket har utstått lidanden och försakelser som vi här i trygga Norden inte varit i närheten av.

Jag har svårt att se att det är den grekiska frisören, sjuksköterskan och läraren som har orsakat den europeiska krisen. Den ensidiga bild som förmedlas i svenska media – att det grekiska folket, den lilla människan i Grekland, har levt över sina tillgångar – gör mig djupt bedrövad.   

Är det några som är lata och bekväma så är det de svenska journalisterna. I stället för att kritiskt granska makten – Mercozy och den bild som förmedlas till omvärlden via Bryssel och Berlin – agerar media som ett enda stort eko, som bara bistår makten med att kabla ut vad den vill ha sagt.

 

Grekland gråter och jag är arg! skriver Alexandra Pascalidou. Jag förstår henne och jag lider med henne. Hon skriver:

” . . . jag  ber er att läsa in er på andra världskriget och de tyska nazisternas förödande framfart i Grekland där de slaktade människor och ströp livsmedelstillförseln så att 100 000 människor svalt ihjäl över en vinter. Till och med fascisten Mussolini häpnade över nazisternas brutalitet och plundring av Grekland. Läs Sture Linnér som var i Grekland och hjälpte till den vintern. Läs om de lån Tyskland fick av Grekland som de aldrig betalade tillbaka.  Läs om allt krigsmaterial som Tyskland fortfarande säljer till ett utarmat Grekland som istället för att mata sina medborgare köper U-båtar.

Ställ sen detta mot Sverige som kunde tjäna på kriget som skördade miljoner offer på kontinenten. Då kanske ni kan förstå att man inte kan jämföra Grekland och Sverige. Då kanske ni kan förstå att Greklands vrede handlar om en hel generation som fortfarande sörjer sina offer från andra världskriget. Och det handlar om en tysk hegemoni i EU som ingen längre kan betvivla.”

Är skuldkrisen grekernas fel? undrar Pepprat Rödgrönt i sin blogg.

”Nu skakar hela EU och vi får ständigt höra att hela folk och länder har ”levt över sina tillgångar”. Framförallt sägs detta gälla för grekerna. Sveriges stats- och finansminister ser allvarligt på oss från TV-rutan och säger att det gäller att ha ordning på pengarna. Ordning, det har de, till skillnad från de slarviga grekerna. Det verkar vara en förklaring av orsakssammanhangen som både accepteras och torgförs i alla de dominerande medierna. Och i denna förklaring ingår också att den som inte kan betala sin skuld måste dra åt svångremmen.

Tack och lov ifrågasätts både beskrivningen av orsakerna till den grekiska krisen och svångremsåtgärderna i vänstertidningar och på radikala bloggar. Och emellanåt kan man också läsa alternativa förklaringar i stormedia som t.ex. i en mycket intressant artikel i Svenska Dagbladet 20 feb. skriven av fyra personer inom tankesmedjan Global utmaning:  Svältkurer fördjupar Europas kris.”

Till sist ett bildspel ur Angelopoulos film Tårarnas äng,  med musik av Eleni Karaindrou. Den poetiskt bildsköna filmen är en storslagen elegi över det grekiska folkets svåra 1900-talshistoria.

 

About these ads
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Olof Olsson

     /  februari 22, 2012

    Du sätter ord på mycket av det jag tänker och känner när följer rapporteringen av Greklandskrisen (som om det bara var Greklands problem). Tack för det!

    Skrockandet över ”landet som lever över sina tillgångar” samtidigt som grekiska föräldrar lämnar sina barn på barnhem för att de inte kan försörja dem gör mig rasande. Särskilt som vi i Sverige låtsas som om VI inte lever över våra tillgångar, inte minst i ekologisk mening.

    Svara
    • Skönt att höra att det är fler som reagerar. Det händer att jag tänker: var det så här det gick till på trettiotalet när man lät en (annan) grupp klä skott för allt som gick snett? Var journalistkåren lika fast i systemet då? Var de lika oförmögna att kliva ur bilden, ställa sig vid sidan och betrakta det som pågick då?

      Svara
  2. Olof Olsson

     /  februari 23, 2012

    Hm, en läskig tanke som det nog finns anledning att tänka.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: