Evigheten och en dag

Evigheten och en dag, en grekisk filmpärla. Med regi av Theo Angelopoulos och musik av Eleni Karaindrou. En oslagbar kombination.

Eleni Karaindrou

Eleni Karaindrou – grekisk kompositör

*

Mannen i filmen, spelad av Bruno Ganz, gör en resa. Han står med facit i hand. Allt är slutgiltigt och oåterkalleligt, hans läkare har gett honom en mycket kort tidsfrist.

Han gör sitt livs sista resa – en resa bakåt i tiden. Han ser tillbaka på sitt liv – livet som varit, men kanske ännu mer på allt som inte blev. Förspillda tillfällen passerar revy för hans inre.

Frågan som upptar mannen mest av allt är hans oförmåga att ta vara på kärleken. ”Mor, varför kunde vi inte älska!” frågar han förtvivlat sin dementa mor när han besöker henne för sista gången. Modern känner inte längre igen sin son. Hennes enda bekymmer i en förvirrad tillvaro är familjens matsilver, det enda som finns kvar i hennes medvetande.

Mannen gör ett sista besök i sommarhuset. Han finner ett brev från sin fru, död sedan länge. Hon avslutar med orden:

 ”Om du någon gång tänker tillbaka på den där dagen,

kom då ihåg . . .

att jag tittade på dig med allt jag har av ögon

jag smekte dig med allt jag har av händer

jag står här och darrar, väntande på dig.”

*

Hon väntade förgäves, den gången också. Han var upptagen med ett nytt projekt, sin nya roman. Ständigt dessa projekt som står i vägen för livet.

 kommer aldrig tillbaka, inte till mannen, inte till någon av oss. Däremot kan vi kanske upptäcka hur vårt ständigt spökar för oss i livet här och nu. Kanske måste vi ibland, precis som mannen i filmen, stanna upp och göra tillbakablickar för att få syn på händelserna som helt kom att prägla våra liv.

About these ads
Följande inlägg
Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Ja, jag känner igen mig. Bara alltför väl. Det känns verkligen sorgligt att tänka på det, och inse att det inte går att göra något åt. Man skulle önska att det fanns en återspolningsknapp! Många av händelserna har satt spår, rejäla sådana, och påverkar fortfarande, Medvetet och omedvetet. Tyvärr är det ju också så att misstagen görs om..! Men jobbigast är väl det där man INTE gjorde, eller sa… Det gör verkligen ont.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: