Förra året blev jag bekant med ett fiskgjusepar. De bor på ön Seili, i den finska skärgården, strax utanför Åbo. Utsikten från deras hem är vidunderlig. Varje krusning på havets yta, solens gång som färgar himlen i undersköna nyanser, alla skepp som seglar förbi - allt går att beskåda i sant fågelperspektiv.
När jag blev presenterad för de imponerande fåglarna låg honan och ruvade på tre ägg. Jag hälsade på dem dagligen i deras näste, ibland flera gånger om dagen. Där rådde ofta stor dramatik. Vädrets makter är inte alltid nådiga på fiskgjusars höga höjder. Ibland regn och storm, ibland en obarmhärtigt gassande sol. Det är inte svårt att förstå att det frestar på att ligga och ruva, i ur och skur, men honan var tapper och uthållig och hannen utfodrade henne tålmodigt med fisk ur deras stora skafferi.
Så småningom kläcktes tre värnlösa, kalkonliknande ungar, som snabbt växte upp och blev lika ståtliga som sina föräldrar. Här kan man prata trångboddhet när fem stora fåglar skulle samsas om det begränsade utrymmet! Det var mäktigt att följa ungarnas utveckling och ett under att inte någon av dem föll ur boet. Det var också fascinerande att se hur de tränade på att flaxa med vingarna, innan de slutligen kastade sig ut på sin första, svindlande flygtur.
Nu är fiskgjuseparet tillbaka. Snälla människor har förstärkt väggarna på boet. Än har jag inte sett några ägg men det torde inte dröja länge nu.
Om du vill göra ett besök hos det gästfria fiskgjuseparet så hittar du dem här
Eva Hillén Ahlström
/ april 28, 2012Fantastiskt – tack!
/Eva
anita
/ april 28, 2012Ja, fåglarnas omsorg om sin avkomma är rörande! Forskarna har lagt ut en snabbversion av förra årets aktiviteter i boet på fiskgjusesajten för den intresserade. Mitt fågelintresse har definitivt väckts av den här sajten!
thord wiman
/ april 28, 2012Hej!
Jag har nu en god stund gottat mig åt den underbart vidsträckta utsikt denna webbkamera målar upp. Hisnande, är ordet.
Visst är fåglarnas värld fascinerande. Jag tycker mycket om dem. De piggar upp kropp och själ och sätter märg och liv i landskapet. Kultur är de i högsta grad och har ingått i människans allehanda myter och symboler i alla tider. Jag hoppas ditt fågelintresse vidgas och tar höjd.
Och den tropikflyttande (söder om Sahara) svartvita flugsnapparen kom till Södra Dalarna i dag till morgonkvisten. Sannerligen. En riktigt tung (betydelsefull) vårlig milsten.
(Nu är man som mänska värd miljoner igen – Ferlin!)
Har du sett till den ännu i Roslagen?
Poeten Olle Svensson har skrivit bra fint om ”Livet och fåglarna”
”När vi i drömmen
upplever livet
friast och meningsfullast
är det väl alltid
som fågel i flykt -
fågelbevingat.
Och var är livet
uppenbarat i skönare form
och renare linjer
än som en fågel som lyfter
brant under drivande skyar.
O denna vita
fulländade frihet
och lätthet
tecknad med brusande vingar
i stigande bågskrift
och vindlätt legato!
Den som har mycket
av fågel inom sig
som längtan och dröm
skall forma sitt öde
bevingat.
Olle Svensson
Livet och fåglarna, 1965
anita
/ april 28, 2012Först: Tack för underbart vacker dikt!
Nej, den svartvita flugsnapparen har ännu inte intagit sin holk här i Roslagen. Men sädesärlan har jag sett, även om den kanske ”bara” var i norra Afrika under de kallaste månaderna.
charlotta gillgren
/ maj 2, 2012Hej Anita! Vi bor ju i skogen på somrarna! Vi hade precis flyttat ut, när våra grannar, ännu längre in i skogen vid Mälarens strand, kom med den tråkiga nyheten. Någon hade pundrat ett fiskgjusebo med ägg. Fåglarna hade skrikande och med klagande röster kretsat runt det gamla trädet hela natten och letat efter sitt försvunna bostad. Så gjorde också de förtrollade barnen i ”Mio min Mio”. De flög klagande runt riddar Catos borg. (Måtte Astrid Lindgren någon gång – snart – få Nobelpriset! ). Måtte fågelmarodören. …. ja, jag skriver inte vad jag tänker.
Sädesärlan från förra sommaren häckar under taknocken, matar de små så flitigt! Koltrasten sjunger sig hes…… Ja, nu är det gott att leva! Ha en riktigt skön fortsättning på våren, som just nu liknar sommar!/ Charlotta
anita
/ maj 2, 2012Men så gräsligt! Jag skriver inte heller vad jag tänker om fågelmarodören. Somligt lämpar sig inte i skrift.
Låt oss i stället glädjas åt sädesärlan, staren, koltrasten och alla andra fåglar som förgyller våra människorliv. Och låt oss hoppas att ert fiskgjusepar har ork att börja om i en ny trädtopp.
Lillebil Falkenström
/ maj 3, 2012fantastiskt….!!!
anita
/ maj 3, 2012Vänta bara tills unggjusarna kommer! Då har jag svårt att inte sitta klistrad vid boet!