Boy Meets Girl

Boy Meets Girl.  En vacker historia som upprepar sig, gång på gång. Två unga människor möts, de blir förälskade och blir snart ett par. Den här gången heter de Joan och Bob.

Båda är födda 1941. Båda spelar de gitarr och sjunger folkmusik. De uppträder tillsammans och blir alltmer uppmärksammade.

Men det här är inte vilket par som helst. Det handlar om förälskelsen mellan två människor som blev levande legender innan de knappt hunnit ut i vuxenlivet.

Bilden är tagen i Washington den 28  augusti 1963 under marschen för arbete och frihet – demonstrationen då Martin Luther King höll sitt berömda tal I have a Dream, mot rasdiskriminering, framför Lincolnmonumentet.  Det anses vara ett av den amerikanska medborgarrättsrörelsens mest betydelsefulla ögonblick. Demonstrationen samlade mer än 200 000 deltagare. Joan Baez och Bob Dylan fanns med bland de artister som framträdde.

Två unga ikoner: Joan Baez och Bob Dylan

Men även ikoner har ett privatliv. Också gudar har känslor. Och det är bara i sagornas värld som kungar och drottningar lever lyckliga i alla sina dagar. Språket som berättar om förlorad kärlek, om sorg och saknad, är universellt. Vi dödliga får tacksamt göra ikonernas skapelser till våra, de hjälper oss att sätta ord på våra egna hjärtesorger.

Diamonds and Rust, av många ansedd som Joan Baez allra bästa låt, beskriver hur minnena från det förflutna ständigt gör sig påminda. Minnena som finns där, under ytan, ständigt beredda att rubba balansen i livet här och nu. Sången börjar med att Joan Baez just avslutat ett telefonsamtal med Bob Dylan. Och minnena sveper över henne. Den spelades in 1975.

Diamonds And Rust

Well I’ll be damned
Here comes your ghost again
But that’s not unusual
It’s just that the moon is full
And you happened to call
And here I sit
Hand on the telephone
Hearing a voice I’d known
A couple of light years ago
Heading straight for a fall

As I remember your eyes
Were bluer than robin’s eggs
My poetry was lousy you said
Where are you calling from?
A booth in the midwest
Ten years ago
I bought you some cufflinks
You brought me something
We both know what memories can bring
They bring diamonds and rust

Well you burst on the scene
Already a legend
The unwashed phenomenon
The original vagabond
You strayed into my arms
And there you stayed
Temporarily lost at sea
The Madonna was yours for free
Yes the girl on the half-shell
Would keep you unharmed

Now I see you standing
With brown leaves falling around
And snow in your hair
Now you’re smiling out the window
Of that crummy hotel
Over Washington Square
Our breath comes out white clouds
Mingles and hangs in the air
Speaking strictly for me
We both could have died then and there

Now you’re telling me
You’re not nostalgic
Then give me another word for it
You who are so good with words
And at keeping things vague
Because I need some of that vagueness now
It’s all come back too clearly
Yes I loved you dearly
And if you’re offering me diamonds and rust
I’ve already paid

Om du har Spotify kan du lyssna här  – bättre ljud än i youtube-klippet

About these ads
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

8 kommentarer

  1. Göran Gustafsson

     /  maj 5, 2012

    Fint skrivet Anita om Kungen och Drottningen av amerikansk folkmusik på den gamla goda(?) tiden. Jag funderade lite kring om Bob Dylan skrev någon sång direkt adresserad till Joan Baez men kan i hastighet inte komma på någon. Jag tror det var Joan själv som sa i en intervjue att det var många som kände sig kallade så fort Bob skrev en kärlekssång. Helt klart är att några kan tillskrivas Suze Rotollo och Sara Lawndes. En som jag tycker mycket vacker och vemodig sång skrev han till sin ungdomskärlek från Hibbing MS.

    Well, if you’re travelin’ in the north country fair
    Where the winds hit heavy on the borderline
    Remember me to one who lives there
    She once was a true love of mine

    Well, if you go when the snowflakes storm
    When the rivers freeze and summer ends
    Please see if she’s wearing a coat so warm
    To keep her from the howlin’ winds

    Please see for me if her hair hangs long,
    If it rolls and flows all down her breast.
    Please see for me if her hair hangs long,
    That’s the way I remember her best.

    I’m a-wonderin’ if she remembers me at all
    Many times I’ve often prayed
    In the darkness of my night
    In the brightness of my day

    So if you’re travelin’ in the north country fair
    Where the winds hit heavy on the borderline
    Remember me to one who lives there
    She once was a true love of mine

    Copyright © 1963 by Warner Bros. Inc.; renewed 1991 by Special Rider Music

    Jag har hittat en väldigt fin reportage video om Dylan och Highway 61, där sången finns med http://walrusvideo.com/highway-61-revisited/

    Med vänlig hälsning,

    Svara
    • Tack för reportagetips! Verkligen intressant och sevärt! Tyckte om hur de kopplade ihop musikens väg med Highway 61. Bilden jag har gjort mig av Highway 61 stämmer inte alls med verklighetens! Jag har tänkt mig något snabbt, flerfiligt, åtta eller tio filer, kanske. Det vi fick se liknade mer en sämre grusväg.

      Undrar hur det känts genom åren för ungdomsvännen som inte hakade på när Bob Dylan ville att han skulle följa med ut i världen. Vi får hoppas han gjorde rätt val, trots allt.

      Tack också för Girl From the North Country, sentimentalt och dylanskt som bara han kan.

      Jag har läst någonstans att det finns en Dylan-låt som handlar om Joan Baez, men kan inte hitta igen det. Jag tror den hette Jean nånting. Ringer det några klockor för någon?

      Svara
      • Nu kom jag på det! Det var Queen Jane Approximately från Highway 61 Revisited.

  2. Göran Gustafsson

     /  maj 5, 2012

    Hej igen. Enligt Michael Gray’s Bob Dylan Encyclopedia anser en del att ”She Belongs To Me” handlar om Joan. Hon skall själv ha sagt att Johanna i ”Visions Of Johanna” handlar om henne. Under den sk Rolling Thunder Review turnen deltog Jan Baez. Bob var då gift med Sara som också var med. Under turnen spelades en film in som kom att kallas Renaldo & Clara.. Jag har hittat ett intressant klipp från filmen där Joan först sjunger Diamonds&Rust följt av en scen mellan Joan och Bob.

    http://m.youtube.com/#/watch?v=09wI0j9nkkE

    Med vänlig hälsning

    Svara
  3. charlotta gillgren

     /  maj 8, 2012

    Hej Anita! Året var 1965. Jag hade kommit till Uppsala för att studera, bodde i ett barackområde, ”Blåsenhus”. Mina kamrater och jag vände på dygnen, drack billigt rödvin (Parador?), diskuterade livets stora eviga frågor och lyssnade med hänförelse på Joan Baez hesa röst ”Oh Lord won´t You bye me a Mercedez Benz?”. Jag kände mig delaktig, fri och lycklig……..

    Svara
    • Tack för härlig tidsmarkör, Charlotta! Inte Blåsenhus för min del, men Rackarberget och Kantorn. Vinet var detsamma, dock.

      Bara ett litet aber – det var ju Janis Joplin som bad om den där tyska plåtlådan . . .

      Men i vår ålder börjar det flyta ihop lite, och det är som det ska, eller hur? :-)

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: