Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.
Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Karin Boye, ur diktsamlingen ”För trädets skull”
Eva Hillén Ahlström
/ maj 6, 2012Åhhh, så vackra bilder till denna vackra dikt.
/Eva
anita
/ maj 6, 2012Tack Eva! Ja, ibland kan naturens skönhet uppenbaras via en kameralins. Det där pyttelilla, som vi riskerar att bara gå förbi.
Håller med dig, Karin Boyes ord om ambivalensen vi kan känna inför förändringar är tidlösa.
charlotta gillgren
/ maj 8, 2012Tack Anita! Detta är nog den dikt av Karin Boye jag älskar mest. Häromdagen gick jag också runt med min nya kamera och fotograferade knoppar. Jag tänkte, att jag skulle vilja se det exakta ögonblicket, då höljet brister.
Ja, det gör ont att förändras, att våga, trots att man egentligen inte gör det. Patricia Tudor-Sandahl sa på en föreläsning här i Strängnäs för ett par år sedan: ”Våga darra!”. Jag tänker så ofta på detta fin sätt att uttrycka den naturliga rädsla vi människor hyser, över att kasta oss ut, utan att veta vart det bär hän. Kram Charlotta
anita
/ maj 8, 2012Patricia är fin!
charlotta gillgren
/ maj 8, 2012Glömde säga att jag delar på facebook. Många måste få njuta av de vackra orden och dina underbara foton.
anita
/ maj 8, 2012Jag niger och bockar!