Ja visst gör det ont

 

 

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

 

 

 

 

 

Varför skulle annars våren tveka?

 

 

 

 

 

 

Varför skulle all vår heta längtan

 

 

 

 

 

 

bindas i det frusna bitterbleka?

 

 

 

 

 

 

Höljet var ju knoppen hela vintern.

 

 

 

 

 

 

 

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

 

 

 

 

 

 

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

 

 

 

 

 

 

ont för det som växer och det som stänger.

 

 

 

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

Karin Boye, ur diktsamlingen ”För trädets skull

About these ads
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

6 kommentarer

  1. Åhhh, så vackra bilder till denna vackra dikt.

    /Eva

    Svara
    • Tack Eva! Ja, ibland kan naturens skönhet uppenbaras via en kameralins. Det där pyttelilla, som vi riskerar att bara gå förbi.

      Håller med dig, Karin Boyes ord om ambivalensen vi kan känna inför förändringar är tidlösa.

      Svara
  2. charlotta gillgren

     /  maj 8, 2012

    Tack Anita! Detta är nog den dikt av Karin Boye jag älskar mest. Häromdagen gick jag också runt med min nya kamera och fotograferade knoppar. Jag tänkte, att jag skulle vilja se det exakta ögonblicket, då höljet brister.

    Ja, det gör ont att förändras, att våga, trots att man egentligen inte gör det. Patricia Tudor-Sandahl sa på en föreläsning här i Strängnäs för ett par år sedan: ”Våga darra!”. Jag tänker så ofta på detta fin sätt att uttrycka den naturliga rädsla vi människor hyser, över att kasta oss ut, utan att veta vart det bär hän. Kram Charlotta

    Svara
  3. charlotta gillgren

     /  maj 8, 2012

    Glömde säga att jag delar på facebook. Många måste få njuta av de vackra orden och dina underbara foton.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: