Foto: Kiichiro Sato/Scanpix
* * *
Jag läser på Sveriges Radio hemsida:
”Musikpriset delas varje år ut i två kategorier: populärmusik och klassisk musik. Prissumman är på en miljon kronor till vardera pristagare.
Det klassiska priset går till cellisten Yo-Yo Ma med motiveringen:
”Yo-Yo Ma med sin virtuositet och sitt stora hjärta, vigt sitt liv åt musikaliska resor över hela världen. Med sin cello och sin nyfikenhet i bagaget har han färdats längs Sidenvägen och korsat såväl kulturella som musikaliska gränser. Yo-Yo Ma förenar människor över hela världen och visar oss att musik är kommunikation, passion och utbyte av erfarenheter.”
* * *
Två mästare i skön förening:
Yo-Yo Ma spelar ledmotivet ur filmen The Mission
Musik: Ennio Morricone (Polarpriset 2010)
På Spotify
Grattis också till Paul Simon!
thord wiman
/ maj 8, 2012OJ, fin musik lite mot det klassiska, som jag gillar: kraftfullt, svidande skönt med en mogenhet som rör om litet i hjärtats djupaste valv.
Vilket spännande och uttrycksfullt glödande (själafullt) instrument cellon ändå är – underbar i molltonerna som vi blå vemodsvarelser i Norden har så mycket av i vårt kynne, i våra sinnen och i själen.
Läste nyligen en underbar liten bok ”Allt jag tänker på när jag hör Vivaldi” av Göran Greider. Och häri finns guldkorn. Läs den gärna. Hej!
Tack för ledmotivet ur filmen The Mission.
Och vilka toner hörs från ett roslagstorp?
anita
/ maj 8, 2012Tack för trevlig kommentar!
”Lite mot det klassiska”: Mycket bra beskrivning av Morricones filmmusik, han är klassiskt skolad, och blandar populärmusik med det klassiska på ett tilltalande sätt. Om du har Spotify kan jag utlova många ljuvliga timmar ihop med Morricone.
Håller med dig, cellon uttrycker verkligen det nordiskt melankoliska.
Ur ett roslagstorp strömmar musik i en salig blandning – fado, taizé, Gotan Project, Queen, Fauré, Lasse Tennander, Coltrane, Dylan, Fred Åkerström, Astor Piazzolla, Rachmaninov . . . a neverending story . . .