Jag har funderat en hel del över minsta gemensamma nämnaren för de manliga sångare som är mina favoriter: Jussi Björling, Freddie Mercury och Fred Åkerström, för att nämna några.
En märklig blandning, kan man tycka. Men de har en sak gemensamt: De har kontakt med sin anima – den kvinnliga aspekten av sin personlighet. De vilar alla tre i ett djup, som ger rösten en uttrycksfull och fulländad klangbotten.
Anima (latin för själ) och animus (latin för ande/själ), är två begrepp som C.G.Jung myntade.
Förenklat kan man säga att anima är den ”kvinnliga” aspekten av en människa, medan animus står för det ”manliga” i vår personlighet. Jag skriver ”manligt” och ”kvinnligt” inom citationtecken eftersom det är viktigt att inte koppla begreppen till genus.
En person som har kontakt med animus, den maskulina sidan av sin personlighet, vet vad hon vill, har viljekraft, rationalitet, styrka – alla de kvaliteter vi behöver ha tillgång till.
För att inte bli stympad måste en människa också ha kontakt med sin kvinnliga aspekt. Anima i vårt psyke är vår känslopersonlighet, vår sensivitet, vår medvetenhet om själslivet.
Anima är den som sätter i rörelse, den som eggar till förändring, som fascinerar och därmed driver, lockar och uppmuntrar det manliga till själens och andens alla äventyr, till handling och skapande i den inre och yttre världen”. Erich Neumann, jungiansk psykolog
* * *
Fred Åkerström, en sångare med en röst till bredden fylld av både animus och anima, gör en fantastisk tolkning av Gösta Kullenbergs* ”Möte med musik”. Texten är mycket intressant, i synnerhet för den som är intresserad av jungiansk psykologi. Den lyfter på ett mycket konkret och radikalt sätt fram mannens anima. Till dig som har Spotify – klicka på länken och njut!
Liksom en ärla på smala ben
som trippar runt kring en blomma
ser jag musiken ta form och sken
i allt det fyrkantigt tomma
‘
Från ett fönster halvt på glänt i mezzaninen
strömmar toner genom blåa rullgardinen
trillar ut, vad blir, jag tror en vals utav Chopin
ensam står jag nittonhundratalsbarbaren
plus en cykel längre bort vid trottoaren
medan hela gatan annars tycks ha gått i säng
‘
Liksom en ärla på smala ben
som trippar runt kring en blomma
ser jag musiken ta form och sken
i allt det fyrkantigt tomma
‘
Tänk vad musiken då hittar lätt
till själens mjuka partier
tänk vad den färgar på något sätt
och blåser upp fantasier
‘
Plötsligt ser jag genom muren, grå och solkad
klart en våning av min fantasi befolkad
med en vacker flicka sittande vid ett klaver
över axeln hänger vita silkessjalen
som jag sett nån gång en bild i Filmjournalen
väggens tavelmåsar hänger ovanför på lek
‘
Tänk vad musiken då hittar lätt
till själens mjuka partier
tänk vad den färgar på något sätt
och blåser upp fantasier
‘
Och mens jag står här en rödlätt man
med vardagsvecken i pannan
är det precis som jag själv försvann
och liksom blev till en annan
‘
Se som fjärilns vingar skrämda av pedalen
fladdrar pianistens händer i finalen
medan hela rummet brusar som en vårlig eld
lutad mot klaveret står en man betagen
av musiken dels, och dels av anletsdragen
hos den sällsynt vackra flickan – det är visst jag själv
‘
Ja mens jag står här en rödlätt man
med vardagsvecken i pannan
är det precis som jag själv försvann
och liksom blev till en annan
* Gösta Kullenberg, 1909-1958, svensk visdiktare och journalist
‘ har jag lagt i mellan stroferna eftersom WordPress och jag inte är överens om var radbrytningarna ska göras. Det är antagligen någon teknikalitet som jag inte förstår mig på. :-)
kalebass
/ maj 10, 2012Tycker väl också att dom har en god portion pondus, självklarhet i sina röster.
Att bejaka de båda sidorna i sig , feminina och maskulina, skulle säkerligen hjälpa många vilsna själar. Det är väl osäkert om alla tre klarade detta !
anita
/ maj 10, 2012Självklarhet, skriver du, och det är en mycket bra sammanfattning av det jag tagit upp här. Jag kan tänka mig att dessa tre kunde uttrycka sitt fullständiga jag i sitt konstnärsskap, via sina röster. Alla tre ligger nära att rösten övergår i en snyftning – underligt beskrivet, men det är så jag upplever dem, oavsett om de sjunger Bellman, Puccini eller vilken Queen-låt som helst. En snyftning som ger en nära-livet-upplevelse!