Bui-Doi – The Dust Of Life

 

Igår Vietnam . . . idag Irak, Afghanistan . . . i morgon. . . ?

Ur musikalen Miss Saigon. En av krigsveteranerna från Vietnam håller ett tal där han vädjar om stöd för att kunna hjälpa barnhemsbarnen i Vietnam – de förnekade barnen. Förnekade, eftersom deras utseende röjer deras ursprung.

 

Bui-Doi

They’re called Bui-Doi.
The dust of life.
Conceived in Hell,
And born in strife.
They are the living reminder of all the good we failed to do.
We can’t forget
Must not forget
That they are all our children, too.

Like all survivors I once thought
When I’m home I won’t give a damn
But now I know I’m caught, I’ll never leave Vietnam

War isn’t over when it ends, some pictures never leave your mind.
They are the faces of the children the ones we left behind.
They’re called Bui-doi.
The dust of life, conceived in hell and born in strife
They are the living reminders of all the good we failed to do
That’s why we know deep in our hearts, that they are all our children too

These kids hit walls on ev’ry side, they don’t belong in any place.
Their secret they can’t hide it’s printed on their face.
I never thought one day I’d plead
For half-breeds from a land that’s torn
But then I saw a camp for children whose crime was being born

They’re called Bui-Doi, the dust of life conceived in hell and born in strife.
We owe them fathers and a family a loving home they never knew.
Because we know deep in our hearts that they are all our children too.

These are souls in need, they need us to give
Someone has to pay for their chance to live
Help me try

They’re called Bui-Doi.
The dust of life.
Conceived in Hell,
And born in strife.
They are the living reminders of all the good we failed to do.
That’s why we know
That’s why we know
Deep in our hearts
Deep in our hearts
That’s why we know
That they are all our children, too.

*

Följande inlägg
Lämna en kommentar

10 kommentarer

  1. Göran Gustafsson

     /  juli 5, 2012

    Och om vi faktiskt handlar, i hur liten skala det än är, behöver vi inte sitta och vänta på någon storslagen utopisk framtid. Framtiden är en ändlös följd av nutid, och att leva nu, som vi anser att människor bör leva i trots mot allt omkring oss som är ont, är i sig en underbar seger.

    Så avslutar Howard Zinn boken: ” Man kan inte vara neutral på ett tåg i rörelse.”

    Mvh / GG

    Svara
    • Tack Göran, för den programförklaringen av det vi, åtminstone jag, dagligen brottas med!

      ALLT är politik OCH poesi – ett annat sätt att säga det?

      ”we must not forget that they are our children, too.”

      Svara
  2. En fin bild av hur Livet ter sig – stort och smått blandas – och så måste det få vara! Alla är vi storslagna visionärer OCH någons lilla barn. Samtidigt!

    Den dag vi förstenas och inte reagerar på vad som händer andra människor är vi förlorade!

    Lika förlorade är vi den dag vi inte lyckas stänga den stora världen ute, den dag vi inte ser ekorren, den dag då göken sjunger utan att vi lyssnar.

    Frid, Roland och tack för att du utvecklade dina tankar!

    Svara
    • Vi tänker ganska lika, tror jag. Problemet är att mänskligheten just nu är så insyltad i kapitalismen att många har svårt att skilja ut sig från den. Kapitalismen är ingen naturlag, trots att det kan verka så. Nej, den sjunger på sin sista refräng, det är jag övertygad om! Visserligen är marknadskrafterna obehagligt starka, men jag tror inte på någon konspirationsteori, alltså att det skulle vara någon liten grupp människor som styr hela systemet. Nej, kapitalismen är självgående, en ruggig kraft i kombination med satsningen på egoismen.

      Men inte heller den är någon naturlag! Lasse Bergs Gryning i Kalahari är trösterik att läsa. Trots allt!

      I begynnelsen levde vi fredligt. Det var de människor som utvecklat empati och solidaritet som överlevde, det är nedlagt i våra gener. Också! Snart är vi där igen – tvingade av yttre förutsättningar när jordens resurser inte förslår till alla. Jag tror det är för sent att göra något åt den globala kollaps som påbörjats och pågår på många håll (även om vi i Sverige inte drabbas så hårt – ännu).

      Jag ser två scenarior: Antingen utplånas människan i strider om knappare resurser – eller också lyckas hon tålmodigt bygga upp nya, humana system, till gagn för ALLA.

      Moder Jord, däremot, kommer igen, hon klarar sig säkert bättre utan den där tvåbenta, självgoda arten, som satte sig över alla naturlagar och gjorde sig själv till gud!

      Svara
  3. Charlotta Gillgren

     /  juli 5, 2012

    Intryck från ett barnhemsbesök i Asien får mig att formulera dessa tre rader:

    Ögon ber ge mig
    apelsiner till många
    tröstar för stunden

    Haikun heter ”Våga vara vanmäktig”
    Charl8

    (Anita, går det att skriva haiku om annat än natur? Är detta ett för allvarligt ämne kanske?). Charl8

    Svara
    • Charlotta, det du skrivit är ingen haiku – MEN, det är en fantastiskt fin SENRYU!

      Samma uppbyggnad som en haiku, men en haiku bör inte bära spår av människor, varken poeten eller andra. Här har jag skrivit lite om skillnaden, om du har lust att läsa:

      http://pyttiminpanna.wordpress.com/2012/01/09/haiku-eller-senryo/

      Nu låter det som om jag vore superexpert på det här. Så är det förstås inte. Jag har läst vad andra berättat på poeter.se, och jag har litat på dem. Sedan har jag velat föra den kunskapen vidare.

      Och här är vi nu, ett helt gäng glada haiku- och senryuamatörpoeter! :-) Tack att vi fick dela din starka senryu!

      Svara
      • Charlotta Gillgren

         /  juli 5, 2012

        Tack, nu vet jag! Dessa ögon! Jag glömmer aldrig dem!

      • Jag förstår att det här kommer nära . . .

  4. Roland Lidén

     /  juli 8, 2012

    anita!
    Det är klokt att gå bet ibland !
    Att klyva vinden tar på krafterna.
    Bättre att göra bra ifrån sig i morgon,
    eller att någon annan som då kanske
    är bättre förberedd, än vad vi är, gör det,
    än att vi dag, tar oss vatten över håret och drunknar
    innan tiden är mogen, även om Vi kan tycka att den är övermogen!

    Att slåss har sin tid och älska blommor har sin.

    Din Ferdinand

    Svara
    • Vackert skrivet!

      ”att klyva vinden tar på krafterna” – en rad som förtjänar en egen dikt.

      Sista raden skulla platsa i psaltarsången Allt har sin tid . . .

      Bara du inte uppfattar mig som det där lilla ilskna biet. :-)

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: