Poesiens mystik – 1

 

Citat ur Poesiens mystik av Hans Ruin, utgiven 1935

*

”Poesi blir poesi endast i den mån vi under ordens yta urskiljer ett sorl av ett djupt och hemligt flöde, som omedelbart finner väg till vårt väsens innersta punkt.”

  

”. . . när någonting gör intryck på oss kommer det av att vi bär en motsvarighet därtill i vårt eget hjärta, något som vill friläggas och stegras inom oss.”

”. . . poesien, under vars intryck livet kan återvända i djup, som legat domnade och öde inom oss.”

”Den kontemplativa poesien fångar och fixerar ett enskilt ting, förvandlar detta i poetens hand till en nyckel, som öppnar perspektivet mot en långt vidare verklighet.”

”I sig själva kan de (orden) vara ingenting, men i ett givet sammanhang vinner de en glans, ett liv, som man aldrig tilltrott dem. Vad det alltså gäller att studera i poesien är de ”helheter”, de ”strukturer”, de ”gestalter” som poeten skapar, ty det är där hans originalitet ligger, det är tack vare dem han utövar sina trollkonster.”

”Ju större dikt, desto hårdare fjättrar den oss vid de ofrånkomliga dragen i allt mänskligt liv; den övermannar oss med en sanning, som vi visserligen kan vara förtrogna med, men som vi har upphört att gripas av.”

”En dikt får liv och verklighet för oss i den mån den överför till oss den känsla, som diktaren själv upplevat. Saknas denna känsla eller når den icke fram till oss, så förblir allt, varom det rör sig i dikten, dött eller likgiltigt för oss.”

About these ads
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

6 kommentarer

  1. Christer Fäldt

     /  november 13, 2012

    Jag blir mycket glad över att en av mina absoluta favoritförfattare – och tänkare – Hans Ruin presenteras. Han har skrivit ett flertal böcker som alla är mer än läsvärda. Ruin är ett exempel på dessa tidlösa personligheter som kommer fram till väsentligheter bortom ytkrafset, fjärran från modejargong och fullkomligt autentisk. Han är en fri tänkare och råmar inte ur sig en massa klyschor. Ja – jag blir entusiastisk. Jag riktar blicken upp mot översta raden i bokhyllan i detta rum. Där finns han! Nu fick jag plötsligt se att Joseph Conrads Lord Jim står bredvid. Det kanske inte är en tillfällighet, men jag har inte medvetet placerat böckerna så. Ja, läs Lord Jim.

    Christer

    Svara
    • Det var ren och skär fröjd att läsa Poesiens mystik. Men näst intill omöjligt att välja ut några citat, eftersom varje rad, varje mening känns som en komprimerad ”sanning”.

      Svara
  2. Christer Fäldt

     /  november 15, 2012

    Jag förstår svårigheten att välja citat. Men de du valt är goda val. Främsta värdet med att du presenterar Hans Ruin är ju att fler kan lockas att stifta närmare bekantskap med honom. Jag fick t.ex. en impuls att beträda hans bördiga marker. Det är nämligen längesedan. Jag betraktar mig faktiskt som en intellektuell slarver. Ibland har min övertygelse om det individuella tänkandets centrala betydelse fått mig att nöja mig med det. Jag tror dock att allt tänkande värt namnet kräver ett fönster mot andra själatrakter. Robinson Crusoe i all ära, i länden urartar nog livet på en öde ö. Jag sitter på stranden till min ö och förbaske mig har du inspirerat mig att ta med mig kikaren. Ska jag ägna mig åt lite vedarbete, sortering av sur och dyngsur ved i olika förvaringsstaplar. Sådant slapp Robinson.

    Svara
    • Robinson hade kanske tacksamt tagit emot både en släng av vårt klimat och behovet av en värmande brasa, tror du inte? Då hade livet på ön inte blivit så enahanda. Trots mörkret som råder just nu på våra breddgrader, vill jag inte byta ut våra årstidsväxlingar mot ett konstant, tropiskt klimat.

      Du tar upp individens förmåga att ”tänka fram” egna tankar kontra behovet av att låta sig inspireras av andras teser och reflektioner. Jag vill tro att allt har sin tid, i vissa perioder uppstår, åtminstone för mig, en viss mättnad på ord, både mina egna och andras. Då behöver jag dra mig tillbaka för att idissla alla intryck, och är alls inte mottaglig för påfyllnad, oavsett hur kloka orden verkar vara. Vedstapling eller trädgårdsarbete fungerar alldeles utmärkt då, men förr eller senare börjar händerna sträcka sig mot kikaren.

      Tack för inspirerande kommentar!

      Svara
  3. Ruin, vilket ”Lärosäte”, där lärdom serveras av andetag ur Poesins bottenlösa gränslöshet.

    Hjärtligaste tack, Anita, för ny, mycket värdefull bekantskap – jooo, faktiskt!

    Svara
    • Jag fyndade boken på Bokbörsen, nätantikvariat. Guldgruvor, både antikvariatet och boken. Fick tips om Ruin av en poetvän på poeter.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: