Fiskgjusar – tripp – trapp – trull

Fortfarande ser det ibland ut så här hos fiskgjusarna i Seili med den vidunderliga utsikten. De tre välmatade ungarna ligger inte långt efter mamma Tilda (jo, hon heter så!) i storlek.  Trängseln är påtaglig i boet som bara för några veckor sedan var rymligt och bekvämt för trillingarna.

Tilda har varit en tålmodig mamma när ungarna de senaste veckorna har ägnat sig åt sina flaxa-med-vingarna-övningar.

Sedan ett par veckor ser det allt som oftast ut så här i boet:

Tomt! Inte en fiskgjuse så långt ögat når! Men rätt vad det är så är de tillbaka. Än så länge prövar ungarna bara sina vingar, finkalibrerar inför den annalkande, långa resan till Afrika.

Snart flyger de sin kos. Då ska de häva sig över kanten, kasta sig ut i det okända, segla uppåt med vindarna. Deras ståtliga vingar ska föra dem över land och hav, till en annan kontinent. Där ska de stanna i några år, tills de är redo att själva bilda bo. Då återvänder de hem till våra breddgrader. Då kommer det kanske att se ut så här igen:

Sedan står det inte länge på:

Att följa dessa mäktiga fåglar på så nära håll har varit en stor upplevelse. När man läser kommentarsfälten på fiskgjusebloggen så förstår man att fåglarna har engagerat människor över hela jorden.

*

Uppbrottsstämning är det i Seili-boet. Vilken lycka då att fiskgjusetrion  i Kalakotkas i Estland ännu inte är resklara! De föddes några veckor senare. En av ungarna var länge ömklig och tanig, eftersom den kläcktes någon vecka senare än sina syskon. Men den har artat sig bra och nu är det liv i luckan! Här handlar det om rörliga bilder av hög kvalitet och det bästa av allt – ljud!

*

Den tredje möjligheten att se fiskgjusen på nära håll ligger i Sääksi i Finland . Här föddes också tre ungar, men tyvärr så föddes de sent. En dag för ett par veckor sedan låg en av ungarna helt stilla, och det var uppenbart att den var död. Den låg kvar i något dygn, men nu är den borta, jag har inte sett hur det har gått till. De andra två verkar inte heller alltför pigga, och jag har aldrig sett mer än en vuxen fågel i det boet. Mamman kanske inte klarar att värma dem och samtidigt hitta tillräckligt med mat? Det kostar på att vara ensamstående, även i fåglarnas värld. Och de är så små, så små, ska de hinna bli flygfärdiga tills det är dags att breda ut de vida vingarna och bege sig av till sydligare breddgrader, frågar jag mig.

*

Till sist, en haiku som jag har totat ihop om Tilda och hennes ungar:

svävar över hav

vilande vingar i vind

siktar mot solen

*

About these ads
Lämna en kommentar

12 kommentarer

  1. Oj, vad mäktigt! Hoppas de små kan repa sig.

    Svara
    • Ja, och framför allt att hösten blir mild och gynnsam så att de hinner bli flygfärdiga innan kölden sätter in.

      Svara
  2. En ”finbra” Haiku! Tänk så alliterationerna på v gestaltar svävandet …

    Jätteläckert!

    Svara
  3. När jag tittar på bildsviten så kommer jag att tänka på tidens gång, hur generationerna avlöser varann, minns inte psalmtexten nu, men… det är fint och sorgligt på samma gång. Själv har jag i sommar kunnat följa tre måsungars utveckling på nära håll,utanför mitt köksfönster. Intressant verkligen. Förmodligen kommer dom tillbaka som vuxna och upprepar det hela.

    Svara
    • Tycker om din association till psalmen som är en begravningspsalm och en hyllning till livet (på samma gång): ”Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång . . .”

      Som du skriver: ”fint och sorgligt på samma gång.”

      Ja, härlig är jorden!

      Svara
  4. Cathrine

     /  augusti 10, 2012

    Hej!
    Jag har följt fiskgjusarna sen i mitten av maj, har fastnat i ett sorts ,nja inte beroende,
    men lade förstås märke till att den”lille” klarade sig bra, och var en bland de första att flyga(med sin nätta fina kropp). Men som jag uppfattar det har något negativt hänt med den
    som nu är kvar, han tar sig inte därifrån ,ser klumpig och ruggig ut. Kommer han att fastna däruppe? Syskon oh föräldrar kommer ibland på besök och de ser u som om de försöker stimulera sitt oföretagsamma syskon.
    Vad tror ni som kan mer om dessa fantastiska fåglar?

    Svara
    • Visst blir det ett slags beroende, när man väl börjat följa fåglarna och deras utveckling. Jag har inte tänkt på att det är något fel på en av ungarna i Kalakotkas. Och inte kan jag mer än du om fåglarna, heller. Men jag har märkt att ungarna i Seili är ute och övningsflyger sedan flera veckor. Sedan återvänder de till boet. Flygförmågan kanske varierar från individ till individ, precis som vi människor behöver olika tid på oss för att lära oss att gå?

      Jag har en bekant som är proffs. Jag ska fråga honom. Återkommer.

      Svara
  5. Cathrine

     /  augusti 10, 2012

    Skrev nyss ett inlägg, vill förtydliga att det gäller Kalakotkas, det finns flera bon
    ser jag.
    Cathrine

    Svara
    • Jag förstod att du menade Kalakotkas, eftersom du skrev om den ”lille”. Den ungen har engagerat väldigt många med sin kamp för att överleva. Vi var många som trodde att ägget var ett så kallat rötägg, eftersom det var okläckt så långt efter att de andra kommit ut.

      Svara
  6. Cathrine

     /  augusti 10, 2012

    Fast jag tror att den lille som flög först, och den nu store klumpige, kanske var den som alltid
    gapade först och bäst, vem vet. Jag tänkte ett tag att ringmärkningen hade blivit fel för den fågel som nu är kvar, ”han” hasar sig ofta fram på skankarna eller heter det hasorna?

    Svara
    • Jag har också sett det där hur hen hasar. Men alldeles nyss hade hen rest sig upp, minsann!

      NU har jag fått kontakt med min vän, ornitologen, vi kan kalla honom Kalle. Han verkar inte speciellt orolig över ungen.

      Så här säger Kalle:
      ”Troligen är den här ungen lite sent utvecklad och eventuellt inte riktigt flygfärdig ännu. Då är det tryggare för den att fortfarande vara i boet och ta emot mat där samt sitta där och äta i stället för att ”vingla” med fisken på någon trädgren och riskera att tappa maten. Ungen kommer säkert att flyga så småningom, det kan handla om dagar.”

      Så skönt att höra! Då får vi lita på det.

      Kalle säger att när ungar börjar flyga så gör de först korta turer till intilliggande träd, sen tillbaka till boet. Och att den här ungen troligen redan kan vara mer eller mindre flygfärdig.

      Det har jag sett i boet i Seili, där återkommer ungarna fortfarande, trots att de är flera veckor äldre än ungarna i Kalakotkas.

      Men snart bär det av till Afrika!

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: