De politiskt apatiska

Började allting med Kånken?

*

Jag är inte 40-talist, men nära, nära, man kan säga att jag är en 40-talssladdis. Mina barn är 70-talister. Varje generation måste frigöra sig från sin föräldrageneration och finna sin egen väg, så har det alltid varit. Men jag måste medge att jag många gånger funderat – och känt stor sorg! - över 70-talisternas livsstil. De kämpar, sliter och gnor – men vad går kampen ut på för dem?

Vart tog solidariteten och kampen för en bättre värld vägen? funderar jag ofta.

Så lyssnar jag på krönikören Po Tidholm i Godmorgon världen i radions P1, den 5 augusti. Han är 70-talist. Jag får riktiga aha-upplevelser av det han säger. På något sätt klarnar det för mig. Jaha, det är det är!

Po Tidholm talar om det gigantiska identitetsprojektet – om att ”försöka hitta ett sätt att förhålla sig till föräldragenerationens definitioner”. Han fortsätter: 

”Allt vi var tvungna att förhålla oss till och markera mot. Allt nytt vi kände oss tvungna att omfamna.

Nittiotalet var decenniet  då svenskarna började experimentera med individualism och livsstilar.

Ta bara detta var man drack sitt kaffe.  Att dricka kaffe hade varit ett behov man tillfredsställde. Man blev kaffesugen, man gick in på ett kafé och tog sig en kopp kaffe.

I början av nittiotalet var ingenting sig likt. Plötsligt vad det själva handlingen som räknades. Det var viktigt var man köpte sitt kaffe, vad för slags kaffe det var, på vilken adress, om man drack i mugg, kopp eller glas.”

Men  sökandet efter det individuella uttrycket fick tragiska konsekvenser:

”Möjligheten att göra val kom att bli centralt för min generation, 70-talisterna.  Men medan vi med omsorg valde  musik, kläder och krogar lät vi bli att välja annat.

Under nittiotalet störtdök  det politiska engagemanget.

När Statistiska Centralbyrån sammanfattade decenniet i den stora välfärdsrapporten 2003, kunde författarna konstatera att det förutom ett utbrett ointresse, dessutom dykt upp en ny kategori som de kallade politiskt apatiska, personer som helt ställde sig utanför alla typer av politiska fält.

När jag tänker tillbaka på den där tiden inser jag hur mycket kraft som gick åt till att navigera i det här helt nya landskapet.”

*

Och när jag lyssnar på Po Tidholm förstår jag plötsligt hur det kommer sig att jag kände mig så främmande inför det som hände på nittiotalet och som fortfarande pågår! Jag förstod inte då att jag tillhörde den generation som de unga skulle förhålla sig till och ta avstånd ifrån! Jag tyckte då, och anser fortfarande, att honnörsorden från sjuttiotalet – solidaritet och jämlikhet – står sig väl i jämförelse med nittiotalets individualism och självförverkligande!

Men så  tillhör jag mentalt 40-talisterna, en annan sort, mossiga kvarlevor från en annan planet. Po Tidholm igen:

”Före oss fanns 40-talisterna – detta monument. De hade uppfunnit världen,  tagit plats i varje cell i samhällsorganismen, dominerade kulturlivet, de satt på sanningen om politiken, relationerna och kärleken.”

Att hitta egna vägar ut ur deras hegemoni var ett heltidsarbete.”

Han är inte nådig i sin kritik av den generation han själv tillhör:

”Var det för att vi var så upptagna med det som vi  nonchalerade att det i Europa, bara ett par hundra mil bort,  pågick ett fullkomligt vidrigt krig?

Engagemang var 40-talisternas grej, det var ytterligare en sådan där mänsklig egenskap som de hade lagt beslag på. Det gick inte att engagera sig i ett krig,  det hade varit mossigt, liksom.

Det här är en skam som vi får leva med.”

Po Tidholms sammanfattning av sin egen generation stämmer kusligt väl med min egen upplevelse av dem:

Vi blev postmoderna konstruktioner med skapade identiteter.

Varje generation har sina utmaningar, och Po Tidhom menar att det nog egentligen bara är möjligt att förstå sin egen generation. Så är det nog.

*

Klädning av midsommarstången  -  aktivitet över generationsgränser.  :-)

*

About these ads
Lämna en kommentar

28 kommentarer

  1. Roland Lidén

     /  augusti 10, 2012

    Varje generation har sina utmaningar, och Po Tidhom menar att det nog egentligen bara är möjligt att förstå sin egen generation. Så är det nog för de flesta.

    Men ett större perspektiv, i tid och rum
    kanske kan göra framtiden möjlig!

    ! pyttiminpanna, välkommen åter !

    Klotförstånd…

    Svara
    • Och välkommen du också, Roland! Bara vi är medvetna om att vi har färgade glasögon på oss, oavsett vilken generation vi tillhör, så kanske vi kan förstå varandra.

      Svara
  2. Här borde det komma en kommentar ur intelligensfylld hjärna, men då sådan icke finns tillstädes, ber jag få framföra följande, så simpelt enkelt:

    70-80-90-talen var årtiondena när all äkthet accelererade in i total upplösning; kvar blev bara vilsenhetens tomrum inom mänskorna, fyllt av växande oro och ångest över tappad identitet.

    Social kompetens är muren mellan människor.
    ”Säg som du har det, pôjk, så folk vet var dom har dig”, stod förr ”ristat i sten” – som nu är mossöverlupen – tyvärr! Och ingen vet vad nästan tänker och tycker, innerst inne!

    Men, det är väl helt naturligt i ett Dårhus – som I-världen!
    :

    Svara
    • Många kloka tankar där! Men började det så tidigt som på 70-talet, tycker du? Själv minns jag den tiden som fylld av framtidstro och genomsyrad av en stor lust att förändra världen.

      ”ingen vet vad nästan tänker och tycker, innerst inne!” Sant! Och mest tragiskt av allt, många verkar ha tappat bort vad de själva tänker och tycker, innerst inne. Det är lätt att gå vilse i vår tid!

      Låt oss hoppas att vindarna snart vänder – kanske är det 70-talisternas barn som ska återinföra solidaritetstanken.

      Svara
      • Förtydligande: ALLA är ett svårt ord att använda. Men om man ska hitta strömningar och tendenser så blir det med nödvändighet en del generaliseringar. ALLA 70-talister är givetvis inte politiskt apatiska, lika lite som ALLA 40-talister var politiskt medvetna och aktiva.

    • Håller med om vartenda ord. Viktigt att tänka på är att 40talisterna präglades mest av 50 – 60talen. Slutet av 70talet började förfallet…

      Svara
  3. Det ligger säkert mycket i detta, att man som 70-talist mer eller mindre gjorde revolt genom att vara icke-politisk (vilket förstås också är ett sätt att vara politisk). Men jag, som är född 1980, kan störa mig på att det tycks som om 40- och 50-talisters sätt att engagera sig på är det som fått definiera vad engagemang är. Det suckas ofta över bristande politiskt intresse hos dagens unga (alltså 90-talister). Men det ser jag mest som ett sätt att osynliggöra det engagemang som finns. Och kanske slippa tala om den svårighet som finns när det gäller att hitta vettiga kanaler för sitt engagemang. Helt klart är att de politska partierna inte attraherar vare sig gamla eller unga numera.

    Svara
    • Hej Olof! Tack för respons! Du är född 1980, jag 1950, då är vi båda sladdisar till de generationer Po Tidholm skriver om. Uttrycket i rubriken är myntat av SCB, kanske myllrar det av 40-talister där. :-)

      Jag använde, som du säkert förstår, uttrycket för att provocera litet, men ska jag vara helt ärlig så skriver jag nog under på uttrycket. Där kom den igen, den självgoda 40-talistmentaliteten! Men det är ju så jag upplever världen! Jag filtrerar den genom mina 40-talistglasögon!

      Men nu ska jag vara självkritisk: Ja, jag håller med dig, vi tycker nog att vi var bra, vi stod för det nya, så till den grad att vi har satt agendan så snävt att vi inte klarar av att se att engagemanget kan se annorlunda ut idag. Vi 40-talister sjunger nog gärna med Dan Berglund: ”Såna som vi kommer aldrig nånsin att finnas mer . . .”

      Och det var kanske just det jag insåg när jag lyssande till Po Tidholm! Varje generation har sin uppgörelse, varje generation har sitt stigma att frigöra sig ifrån.

      Tänk om vi i stället kunde försöka SE varandra över generationsgränserna, försöka överse med de ”brister” vi upplever i andra generationer. Kanske kan vi försöka ha i bakhuvudet att vi ALLA är barn av vår tid! Jag är övertygad om att vi bakom våra förskansningar – som kan se så olika ut i olika generationer – bara är människor!

      Håller med dig om de politiska partierna. Kanske måste det födas något HELT NYTT för att människor ska engagera sig. Då hoppas jag att vi 40-talister får vara med, trots vår självgodhet. :-)

      Svara
  4. Åh, Anita, så bra. Hög igenkänningsfaktor :) Jag har tweetat inlägget.

    Svara
  5. Precis! Ska det bli någon action då vill de till att alla är med. Såväl nostalgiska (tänker jag snarare än självgoda) 40-talister, 70-talister som vuxit upp och förstått att man inte kommer undan politiken, såna som jag som är lite avis på dem som är nostalgiska över en tid jag velat uppleva och kids med sätt att engagera sig på som vi andra kanske inte alltid begriper.

    Svara
    • ”Nostalgiska” var ordet, sa Bull!

      Om inte annat, så låter det betydligt trevligare än ”självgoda”. :-)

      Då gäller det att hitta minsta gemensamma nämnaren för oss alla, oavsett vilken generation vi tillhör. Vilken är mänsklighetens viktigaste ödesfråga just nu?

      Att göra den här planeten levbar, både för oss som lever nu och för kommande generationer?

      PS Du hade definitivt platsat bland 40-talisterna, Olof, med din glöd! DS

      Svara
  6. Hahaha, det var en fin komplimang!

    Svara
  7. Barn av sin tid, visst är det så. Generationerna före 40talisterna byggde upp sverige. 40talisterna ”vaknade” och såg omvärlden. Möjligheterna och framtidstro, vad man vill…
    Senare generationer har inte kunnat värja sig mot omvärldens och massmedias tryck. Dom har haft betydligt svårare än vi ”gamle” som var nog så naiva i mycket !

    Svara
  8. Rulle

     /  augusti 12, 2012

    Om vi bodde på Itaka, och kunde försvara vår Ö
    men lät andra än VI SJÄLVA SKAPA VÅRA BETALNINGSMEDEL
    så skulle vi inte, ha vår öde i egna händer utan
    vara i händerna, på dem som förstör världen!

    Svara
  9. Roland

     /  augusti 13, 2012

    Anita
    Välkommen tillbaka från semestern!
    Roland

    Svara
  10. Jag gillar ditt patos, Roland! Och håller med dig om mycket i sak.

    Svara
  11. Absolut inte! En massa kommentarer har automatiskt hamnat i skräpkorgen. Det har inte hänt förut, så jag har inte kollat den förrän nu. Du är med är välkommen.

    Svara
  12. Christer Fäldt

     /  november 12, 2012

    Det är intressant att följa diskussionen här. Själv är jag 40-talist, men har aldrig riktigt fattat det. Jag har nog inte riktigt fattat vad jag är. När jag ser tillbaka på mina unga år slår det mig hur oerhört aningslösa vi var i mina kretsar. Jag har ofta frågat mig hur världen har kunnat bli så deformerad som den är nu. Det är nog inte bara vårt fel. Men delvis!!!
    Vår samtid tycker jag är fasansfull. Det är inget roligt för andra att läsa. Det är inte ens spirituellt. Min fru säger att jag är en gnällgubbe. När mitt svartseende är som värst är jag tacksam över att inse att jag kan ha fel. Men tyvärr har jag nog en hel del rätt också.
    Jag har alltid varit stormförtjust i Gunnar Ekelöfs dikt som inleds med orden Jag tror på den ensamma människan. Det kan ju tolkas som individualism, men av en helt annan art. Att generationsplacera Ekelöf förefaller svårt. Flockmentalitet och iver att passa in skapar väl en slags förvriden karaktär hos många. Nu har jag nog inte skrivit ett enda klokt ord, men jag har inte ljugit. Jag känner mig lite medeltid ibland.

    Christer

    Svara
    • Jag ser det som ett sundhetstecken att du inte riktigt har fattat att du är 40-talist. Om flera vore individualister som någorlunda liknade dig, Christer, skulle världen kunna vara en mycket angenäm plats! :-)

      Svara
  13. Kommentar till Jinge: Tack för påhälsning ”hemma hos mig”!

    Jag har läst ditt inlägg och: Två personer – en och samma tanke!

    Inte för att jag är veteran i bloggosfären – jag får nog snarare betraktas som novis – men jag har i dagarna gjort reflektioner i samma rikting: Vad gör det för skillnad om jag sitter och plitar och knåpar och ”gnölar”? Är det verkligen det optimala sättet att använda resten av mitt liv? Jag har också upplevt att en viss trötthet har infunnit sig när jag ska formulera mig. Däremot är det fortfarande roligt att försöka fånga in och föreviga min lilla del av världen och verkligheten med hjälp av kameran. Den saknar teleobjektiv, och andra förnämiteter, dock, även här är jag en glad amatör.

    Så: See You In Pictures! :-)

    Svara
  1. Att blogga eller inte blogga, det är INTE frågan.. | Jinges Bilderblogg.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: