Tacksamhet – innan min höst kommer . . .
*
På en pall
invid staketet
under den höga rönnen
ansiktet
vänt mot solen
kisar
mot det eldröda
i trädets krona
röda rönnbär och jag
lapar sensommarsol
*
*
Anna linkar förbi
döljer
sin förvridna kropp
och sina soleksem
i fladdriga kläder
och handskar
röda rönnbär och jag
lapar sensommarsol
*
Karin passerar
inte helt förlorad
i tunga droger
nej, idag
växlar vi några fraser
men hennes händer -
händerna skakar
*
trädet dignar
av mogna rönnbär
tunga grenar
vilar
mot staketet
*
*
med stadiga händer
för jag varligt
grenarna åt sidan
sträcker mig efter penseln
och börjar måla
jag målar mitt staket
*
Berit hasar förbi
ger mig
ett snett leende
formar läpparna
till en stum hälsning
en stroke
stal halva leendet
och alla hennes ord
*
greppet hårdnar om penseln
när jag målar mitt staket
rött
rött som rönnbär
i sensommarsol.
*
*
Mia Hellström
/ augusti 15, 2012Livet passerar verkligen revy och kan komma tätt inpå när man gör vardagliga (triviala höll jag på att säga men menar inte så) saker. Trivialt för en men ett berg att bestiga för någon annan. Människor passerar eller stiger in en stund i ens liv och alla har vi något att berätta innan vi går vidare. Vackert Anita, både ord och foton och staketet fick du målat!:)
anita
/ augusti 15, 2012Tack Mia!
”Triviala” är precis rätt ord, tycker jag. Mycket upplever vi ju verkligen som trivialt så länge vi tar för givet att vi kan göra det. Så en dag händer något – ibland förr än vi anar – och livet blir aldrig vad det var igen. Svårt, svårt, svårt att ständigt ha i åtanke, men vissa stunder blir man mer påmind än andra . . . som när ett staket som kändes flera mil långt (och omålat!) plötsligt blir till den Stora Påminnelsen om att min kropp fungerar!
kalebass
/ augusti 16, 2012Hej Anita, jag vet inte om detta kommer fram överhuvudtaget. Har bytt till Mozilla Firefox, från explorer,.. återkommer om detta fungerar!
anita
/ augusti 19, 2012Jo, det funker, den må jeg spare! Hurra!
charlotta gillgren
/ augusti 18, 2012Hej Anita! Så fint du skriver om din staketmålning: Vackert och tankeväckande.
Människor passerar förbi, jag ser dem som symboler för alla medmänniskor vi möter och har mött i livet. Människor som livet slagit hårt mot. De finns överallt. Ofta orkar vi nog inte se dem som vi borde. Ibland stannar vi till och kanske förstår vi då? Förstår att livets flöde inte alltid går att begripa eller att styra i den riktning vi själva bestämt. Kanske kan man avleda en liten rännil för sig själv, där man kan bygga sitt trygga bo…. För en tid ….
”Ingen lycka utan tacksamhet”, orden är Patricia Tudor – Sandahls Jag har skrivit dem med blyerts på min vitkalkade skorstensmur….. För att inte glömma.
Ja, Anita, hösten är på väg, men kan i sig vara alldeles underbar och jag tycker om den, både livets och naturens. Kram Charlotta
anita
/ augusti 18, 2012Tack för fin och angelägen kommentar, Charlotta! Ja, vi människor är trasiga, ibland syns det utanpå, ibland sitter trasigheten på insidan. Ingen går oskadd genom livet, alla har sitt kors att bära. Det gäller att försöka se den sanna människan bakom och bortom . . . människan som hon är, innerst inne. Vi fastnar så lätt i varandras trasigheter. Kram tillbaka!
kalebass
/ augusti 18, 2012Jag gör ett nytt försök. Tala om trivialt… vet inte om det kommer fram, jag återkommer
anita
/ augusti 19, 2012Jo då, det kommer fram!
kalebass
/ augusti 19, 2012Jag kan inte annat än att hålla med. och försöka igen och igen… Anita ! Om du plötsligt får en massa kommentarer från mig, på en gång, så vet du vad som hänt… Har skickat flera, konstigt nog så har det börjat fungera på EN blogg !??
anita
/ augusti 19, 2012Av någon outgrundlig anledning så har en massa kommentarer hamnat i skräpkorgen! Men nu har de flyttat hem.