Se, så många blommor som redan slagit ut . . .

Maj i norra Roslagen. Det blommar i skyn . . .

Fågelbärsträd,  Prunus avium. Prunus är latin för körsbärsträd, avium betyder ”fåglarnas” och syftar på trädets små bär som älskas av fåglarna, som det svenska namnet också berättar.

Fågelbärsträdet är mitt förstaval om jag måste välja bara ett träd. En skönhet  med de vita blommorna mot det brunröda – och lika vacker i slutet av säsongen med sina slösande höstfärger.

En annan favorit är Experimentalfältets sviskon. Bara namnet! Det är en svensk, självfertil sort från 1865. Latinska namnet är prunus domestica. Trädet blir mindre än de flesta andra plommonträd.

Frukterna är ganska små, ovala, violettblåa till svartblåa med gulgrönt fruktkött . Förföriskt goda, ja, en delikatess! Trädet ger riklig skörd efter bara några år.

 

Och som synes en vacker ögonfägnad när det blommar.

 

Ormbunken ringlar just nu upp sig ur sin vintersömn. Jag har alltid funderat över namnet. Trivs ormarna i dess närhet? Liknar den ormen just innan den fällt ut sig i sin fulla prakt?

Google har gett mig det troliga svaret.

Ormbunken – som är äldre än dinosaurierna! – har inte alls fått sitt namn från ormar utan från maskar! Kanske kommer det från början från det engelska ordet worm som betyder mask.
Förr användes ormbunke nämligen som medicin om någon drabbats av binnikemask eller någon annan inälvsmask. En hemsk medicin, så giftig att den även dödade den stackare som skulle botas om dosen blev för stor.

Dekorativ tillsammans med blommande perenner.

. . . och det blommar på marken.

Se, så många blommor som redan slagit ut på ängen!

Gullviva, (en muterad röd variant) . . .

Mandelblom . . .  (finns det något skirare?)

Det latinska släktnamnet, saxifraga, kommer av saxum sten, och frangere, bräcka. En tolkning anspe­lar på föreställningen om örtens förmåga att lösa upp njur- och blåssten.

. . . men kattfot och blå viol vilar fortfarande i jorden. Taube måste ha diktat sin odödliga Sjösala vals något senare på året.

En som däremot redan visar upp sina kornblå, pigga blomster är den pyttelilla teveronikan. Vi sa mormors glasögon när jag var barn. Ögontröst är ett annat namn på den rara blomman, båda smeknamnen härrör troligen från att beredningar av växten använts mot olika ögonsjukdomar.

 

Tusensköna eller Bellis perennis. Älsklig, bedårande och – för många ett förhatligt plågoris i gräsmattan. Obegripligt, tycker jag, hos mig har tusenskönan en trygg frizon. 

Förr i tiden användes den i trolldrycker.

Förgätmigej – längtans blå blomma.

Förgätmigej har många äldre namn. Från 1600-talet känner man till skorpionört och huggormsört. Andra äldre folkliga namn är blå ögontröst och jungfruöga. I Närkekallades förgätmigej förr för fiskögon. Ett gammalt namn från Skåne för växten är fansögon.

Själv tycker jag nog förgätmigej är det mest romantiska namnet.

En trädgård utan äppelträd är ingen riktig trädgård. Roslagstorpet har förärats inte mindre än åtta äppelträd, troligen planterade i slutet av 1800-talet. Astrakanträden är mig kärast, men alla har sin karaktär och jag håller med den pomolog som menar att vi borde säga oranieträdet, astrakanen,  åkeröträdet och så vidare i stället för att klumpa ihop dem och bara kalla dem äppelträd, rätt och slätt.

Precis som olika äppelsorter mognar vid olika tidpunkt, så blommar de inte heller samtidigt. Det gör att njutningen blir utdragen när man har åtta träd.

Nej, det är inte schersmin, inte heller en ros, det är ett äppelträd (osäker på vilket, men det kan vara vit astrakan) i full blom. Visst är det dekorativt!

Jag vill avsluta min lilla rundvandring i trädgården hos en perenn, som växer vilt på Öland och Gotland, men här är den planterad. Den självsår sig lika frikostigt som maskros och bellis, så glädjen blir större för varje år som går.

Tovsippa, Anemone sylvestris, vid första anblicken en anspråkslös växt, men åh, så ljuvlig om man betraktar den mer ingående. Som namnet säger är den besläktad med vitsippan, anemone nemorosa, och blåsippan, anemone hepatica.

Nu ska jag gå ut i vårsolen och njuta ”live”.

Följande inlägg
Lämna en kommentar

10 kommentarer

  1. Praktiskt taget allt du skriver om finns också på vår tomt i Öregrund men har inte alls kommit så långt här. Det är kallare hos oss.

    Svara
    • Tänk att det skilja så mycket i växtzoner trots att ni bor så nära i kilometer räknat! Ni ligger förstås närmare havet, en riktig solvärmeslukare så här års.

      Då blir det till att vänta med att sjunga Sjösala vals ett tag till därute i Öregrund. Själv har jag just sjungit duett med Lasse Tennander om alla blommor som slagit ut på ängen – jag tycker om hans Taubetolkningar. Han kombinerar två T-trubadurer på ett lyckat sätt.

      Svara
  2. Öregrunds läge mot det kalla havet förklarar alldeles säkert den här skillnaden.

    Lasse Tennander har jag följt ända sen debuten, Jag har också skrivit om hans skivor men i Aktuellt i politiken (s) förr i världen, och jag har inte orkat skriva in de texterna på min blogg.

    Taube har jag allt av, i ett par boxar och dessutom på en del LP-skivor. Ibland, när andan faller på, kan jag sträcklyssna på honom på glasverandan här i Öregrund.

    Svara
  3. Galet vackra bilder! Satt just fjättrad vid arbetshögar och muttrade att man borde ut i naturen dagar som dessa. Tur då att det kan finnas lite digitaliserad grönska och skönhet att tillgå.

    Svara
  4. charlotta gillgren

     /  maj 18, 2012

    Oj oj Anita! Mitt i prick, mitt i hjärtat, mitt i själen! Var det inte Albert Engström som sa ungefär ” Du blommar du, din häggdjävul”? Ja, vad ska man ta till när orden inte räcker till? När språket känns överutnyttjat och intetsägande. Jag brukar tänka så här: Man skulle ha en påse ord som bara, absolut bara, fick användas i extremt viktiga sammanhang, för att beskriva något utöver det vanliga. Hade jag en sån påse, skulle jag plocka fram många gyllene ord för att beskriva dina bilder och ord i detta inlägg. Jag får nöja mig med ordet ”utsökt”.

    Jag känner väl till alla de växter du beskriver. Experimentalfältets sviskon, hade jag i min trädgård i Spånga. Vilka plommon det gav! Varje år bar jag korgar av de doftande, immigt mörka plommonen till dagis, där de tog slut på nolltid. I min nya trädgård utanför Strängnäs, blev det mitt första träd att plantera, och nu efter 11 år i den sörmländska mälarleran är det jättestort, störst av alla fruktträd, sin modesta sortbeskrivning till trots. Det har just avslutat sin kritvita föreställning för i år. Jag suckade av vällust, när jag stod under det vita blomparasollet, ville aldrig gå och lägga mig.

    Jag skulle vilja skriva något om alla de blommor du valt, men oj vad långt det här då skulle bli! ”Farmors glasögon”, javisst, så kallde vi barn den blyga lilla blomman. Mandelblom hade jag inte sett sedan jag var liten, men så dök den plötsligt upp i en torr bergsskreva ett år. Åren försvinner och man är liten igen, minns och längtar. Nu är mandelblomman borta igen, men hon är så välkommen tillbaka! (Vilket vackert namn förresten, mandelblomma!) Backsippan är en annan blomma som förekom allmänt på min barndoms ängar. Var finns du nu lilla sippa?

    Mosippa, gullviva, ormbunke, bellis, förgätmigej och alla ni andra, tack fina ni för att ni finns, och tack Anita för att du visar dem för oss. Kram charl8

    Svara
    • Nu sliter jag åt mig din säck med alla stororden. Nej, jag är en fredlig natur så jag får nöja mig med ett ställföreträdande – Tack!

      Albert Engström eller vem det än var – så befriande och avväpnande! Just så är det ju! 🙂

      Vårt sviskonträd är på babystadium fortfarande, men snart . . . den som väntar på något gott . . .

      Mandelblom, ja, ett vackert namn på en oerhört vacker blomma. Den omöjliggör gräsklippning på större delen av gräsytorna runt torpet under sin blomningstid. Inte kan man köra över den!

      Backsippan fanns i Uppsala, Bergsbrunna, men här i Roslagen har jag inte sett den nästan osannolika, lurviga.

      Än en gång, tack för din inspirerande kommentar!

      Svara
  5. charlotta gillgren

     /  maj 22, 2012

    Hej igen Anita! Mina mosippor håller just på att slå ut. Vet du att det också finns en fylld variant. Tyvärr fick jag inte med mig den från Stockholm. Sippor är ursprungliga, okonstlade och har ett alldeles speciellt uttryck, som letar sig rakt in i hjärtat. Kram Charl8

    Svara
    • Nej, jag kände inte till att vissa sippor är fyllda. Håller med om att de känns okonstlade.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: