Det magiska blomsterspråket

Jag har ännu inte börjat skolan. Det är i mitten av femtiotalet och mamma är fortfarande  hemmafru. Så småningom får jag förtroendet att bli ett nyckelbarn men än så länge är vi hemma, mamma och jag. Köket andas trygghet – bullbak, långkok (dillkött?, kalops? paltbröd?) och ur radion, som ständigt står på, strömmar ljuv musik.

Anders Börje med en ros i handen

Nu spelar dom min favorit igen! Han som sjunger heter Anders Börje. Det vilar något magiskt över namnet: samma förnamn som min bror, och hans efternamn är min pappas förnamn.  Sexåringen känner inte till att sångaren som sjunger som sammet egentligen heter Börje Vilhelm Napoleon Andersson. Melodin han sjunger blir till en spännande filmsekvens i hennes sexåriga hjärna:

Lyssna på Spotify

”Det kom en gång en lycklig man

i en blomsterhandel in.

Han tänkt köpa blommor han

åt den flicka som han älskar.

Men vad färg han skulle ta

om det han ganska tveksam var.

När han så ett råd vill ha

får han i affärn till svar:

Är den sköna oskuldsfull

så tar Ni med Er hela famnen full

utav de vitaste blommor som här står att få

den artigheten skall hon nog förstå.

Men om hon är sisådär

som mer än gärna gör vad ni begär

då tar Ni med Er rätt och slätt

en charmant bukett utav röda rosor.

Den unge mannen blyg ses stå

den som lyder råd är vis

och han stod och tänkte på

allt som hänt den sista tiden.

Men så tog han sitt parti

och såg på blommorna en gros

sen i verkligt pryderi rodnande han sa som så:

Om jag riktigt Er förstått

så duger här det enbart vita blott

ty hennes själ är så vit som den nyfallna snö

så får jag tacka och säga adjö.

Men i dörren stannar han

och viskar tyst så blygsamt som han kan:

Men om nu rätt skall vara rätt så stick i min bukett

Två små röda rosor

*

”Sisådär”?  Hur var man då? Vad var det han begärde som hon som skulle få blommorna tydligen besvarade, åtminstone lite grann? Det förstod inte sexåringen. Hon förstod bara att det vilade något gåtfullt och spännande över det där uttrycket. Något som hörde vuxenvärlden till.

*

Flickan blev vuxen. Det har hänt att hon förärats rosenbuketter. Blommorna har oftast varit mörkröda, tack och lov.    🙂

Isabella Rossellini (Bild lånad från Rosenposten)

*

Följande inlägg
Lämna en kommentar

6 kommentarer

  1. Dito! 🙂

    Svara
  2. Hej Anita!
    Nu har jag snurrat runt lite på din blogg igen. Personligt, polemiskt och poetiskt hopkok, påstår du. Jag kan bara instämma. Många trogna läsare verkar du ha. Jag kommer nog att sälla mig till dem, gillar det poetiska anslaget och blomperspektivet. Poesin hr en oförtjänt undanskymd plats i tillvaron.
    tycker
    Georg

    PS Apropå Fröding, har du läst eller kanske hört tonsättningen av hans ”Anita”?

    Svara
    • Jodå, jag har hört den, men det var länge sen. Kollade just upp den på spotify. Där fanns den med Sven-Ingvars (undrar om det inte är han som har tonsatt den?). Jag minns att den gitarrspelande värmlänningen gjorde en skiva med Frödingtolkningar som blev väl mottagen.

      Om visan: Jag säger bara OJ! Den måste har varit mycket frispråkig på sin tid, ett bitskt påhopp på den rådande, trångsynta moralen. ”Sinnlighet är synd”.

      Och minsann, fick han inte med en rosenknopp på ett hörn, också! Kanske lite missvisande, jag misstänker att den besjungna damen inte tillhörde oskulderna, direkt. Fröding hade ju vissa problem med att nalkas damer på ett djupare plan. Han sysslade med den klassiska madonna-skökasplittringen. Sorgligt, med tanke på glöden i hans blick, jag skulle ha fallit pladask! 🙂

      Svara
  3. Vi är jämngamla, skulle jag tro, den där rara sången minns jag. Eller kanske är jag lite äldre, jag förstod i alla fall vad de röda rosorna syftade på. Men ändå, visst var det snällare förr?

    Svara
    • Tack för kommentar! Ja, visst är den otroligt rar! Jag vet inte om människornas levnadsvillkor var snällare förut, förmodligen inte. Men den offentliga bilden, exempelvis den som framställdes i visor som den här, var definitivt snällare. Den skulle ju överhuvudtaget inte platsa idag. Men det var roligt att ägna den en liten stund, och roligt var det att du hakade på.

      Svara
  4. Anders Ringnér

     /  februari 13, 2015

    Han sjunger ”och såg på blommorna en gros”, dvs i stort parti. /Anders

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: