Naturens doldisar

 

 

Carl von Linnés favorit

Den som är det minsta intresserad av växter känner förstås till att Carl von Linnés egen favorit var linnea, den spröda lilla skogsblomman, som man måste ställa sig på knä för att komma riktigt nära.  Jag kan inte låta bli att upprepa slutet på en dikt, Ängsladan, av August Strindberg, som någon lagt in i en tidigare kommentar här på bloggen.

…och ini mossarnas bädd syns skyddad den späda linnéan,
persikoröda små klockor som dofta av mjölk och av mandel,
fin som en kammarduksnål i grönskande sammet är stucken;
stängeln står rak som ett strå, så nätt, så sirlig, så pyntad.

Vilken utsökt bild Strindberg målar upp! Och tänk, att av naturens alla skönheter valde blomsterkonungen ut denna näpna klocka som den främsta av dem alla!

 

Den undre världen

Linnean har många vänner i den undre världen. Närmast marken finns en minidjungel, ett myller av småväxta blommor, gräs, lavar och mossor som trängs om utrymmet.  Människojätten måste ner på alla fyra, om hon vill uppleva den ymniga rikedomen i det lilla formatet. Där kommer hon att upptäcka en skönhet som kanske inte är lika anslående som rosens och liljans, men som är minst lika spektakulär.

Titta på den här vitklövern, till exempel.  En underbar, fulländad färgsättning har den!

 *

Eller den här lilla stjärnan, ”vars namn jag icke vet” för att citera Fröding.

*

*

Ett mirakel i miniformat! Blomman, en dryg halvcentimeter i diameter,  sitter på en trådsmal stängel, kronbladen är sirliga som lansetter. Pistillerna pekar uppkäftigt snett upp mot himlen, liknar en attraktion på tivoli, där varje liten pistill blir till en fantasieggande rymdfarkost.

*

 

*

En annan liten skönhet i miniformat har ett knepigt namn, nämligen backskärvfrö.

Den ser inte mycket ut för världen om man står upprätt:

*

2013-04-24 14.21.40

 

*

Gör man sig besväret att krypa ner i nivå med den lilla växten, ser det annorlunda ut:

*

2013-04-24 14.19.11

 

*

 

 

2013-04-24 14.23.29

 

*

På nästa bild har en liten lila skönhet smugit sig in bland backskärvfröblommorna.

*

2013-04-24 14.21.56

*

Den har trumpetliknande blommor i stora klasar. Bladen liknar löjtnanthjärtats.

*

2013-04-18 16.11.02

 

*

2013-04-18 16.11.42

 

*

Sin litenhet till trots stoltserar den med det imponerande namnet stor nunneört.

*

Kryddväxterna

En doldisgrupp i trädgårdarna är kryddväxterna. De uppträder oftast i stora sjok, mångfalden är mer iögonfallande än detaljerna hos den enskilda blomman. Kryddväxterna är mycket användbara som utfyllnad i en blombukett. Blommorna skiftar ofta i mild rosa, blå, lila och purpur och bildar därför en dekorativ fond för rosor och perenner.

 

Men varje liten kryddblomma är ljuv att beskåda på nära håll.  En salvia får representera alla små, anspråkslösa, men i längden vinnande kryddväxter.

De opretentiösa

Vissa blommor är oansenliga vid en första anblick, trots att de är ganska högväxta. De har sällan fått den mest framträdande platsen i trädgården. De verkar närmast skygga och tillbakadragna och slåss aldrig om uppmärksamheten med sina mer färgstarka vänner.  De bara finns där, pålitliga och utan att göra så mycket väsen av sig.

Dessa diskreta växter kräver av betraktaren att hon stannar upp och går mycket nära, annars riskerar hon att gå miste om en stor skönhetsupplevelse.

Den största doldisen av dem alla i många trädgårdar är, i mitt tycke, stjärnflockan.

Nu återvänder vi till Linné igen. Den här blomman kallas nämligen Linnés döttrar. De var fyra till antalet – Elisabeth Christina, Lovisa, Sara (Chri)Stina och Sophia. Jag tänker mig att hans döttrar kanske inte var de allra fagraste, men att de ägde en skönhet som kom inifrån, och att de med sitt okonstlade sätt vann omgivningens gunst.

Ta en titt på nära håll:

Den vanligaste färgen på stjärnflockan är den milda som skiftar i rosa och beige, men det finns också en variant som går mer mot purpur. Trots sin relativt starka färgsättning så kan även den te sig oansenlig på håll.

Charlotta, en av mina trogna läsare, har skrivit en haiku som fångar stjärnflockans väsen. Hon kallar den ”Se mig”. (Stjärnflockan kallas också mormorsbrosch.)

 

Linnédotter skir

mormorsbrosch försynt och snäll

möt min blick med mod

*

Jag ska väl inte vara sämre jag. Men eftersom det blir ett helt persongalleri i mina 5-7-5-rader så blir det en senryu. Jag kallar den ”Metamorfos”.

*

blomsterkonungens

fyra blyga mamseller

drottningar in spe

*

Nu är det din tur! Ut i naturen, ner på alla fyra! Låt dig inspireras av naturens alla doldisar och släpp skaparkraften lös!

Följande inlägg
Lämna en kommentar

12 kommentarer

  1. Mia (Linnéa) Hellström

     /  juli 7, 2012

    Så vackert Anita! Vi blir fler och fler som ser skönheten i det lilla. En hel värld av sällsam mystik i faunan kan man upptäcka på det minsta barnets nivå. Vilken underbar natur vi har.🙂

    Svara
    • Tack Mia Linnéa! Vilket vackert andranamn du har, det visste jag inte! Att ”bli som barn” kanske är en förutsättning för att se skönheten i det lilla.

      Svara
  2. charlotta gillgren

     /  juli 8, 2012

    Kära Anita! Tack för dina ord ovan! Om rosor kan jag bara en del, det finns så mycket att lära om madamer, generaler, kardinaler, grevar, ärtighertiginnor, prinsar, prinsessor, kungar och drottningar. Man blir aldrig fullärd och så ska det vara. I rosornas land är hierarkin äntligen borta: Här får den stolta drottningen samsas med allmogens ros Maiden´s Blush ”dassrosen”, så kallad, eftersom hon ofta planteras bredvid dasset och där sprider sin väldoft. Så underbart, Anita, med en rosenkavalkad!

    Så härligt att du än en gång låter oss vandra runt på blomsterängar och i trädgårdar. Det vilda och det tuktade i skön förening, det ena en förlängning av det andra, från båda hållen. Jag har plockat fram två bokvänner: Björn Ursings ”Fältflora” och och Harriet Hjorts ”Blomstervandringar”,1970. På florans titelblad står mitt flicknamn och året 1958. Då kommer minnena upp om sommaren med mitt herbarium. Jag pressade mina ängsblommor som doftade hö, jag skrev etiketter över deras latinska namn, och i allt detta fann jag stor glädje. Blomsterängar, doften av gulmåra och klöver! Ja, Anita, Proust och madeleinekakan! Gång på gång upplever vi sanningen i hans beskrivning av tiden som gått förlorad. Dofter och smaker reducerar all tid! Av alla ”förlorade” saker saknar jag mitt hebarium mest.

    I ”Blomstervandringar hittar jag ett annat utdrag ur ”Ängsladan” av Strindberg. Vi njuter lite till av hans sagolikt vackra naturlyrik:

    ”Ängen han sjunger. Stå stil, och hör på sångarens körer;
    är det ej, när du lyss, som om blommorna själva de sjungo?
    Blomstersång, blomsterdoft blandas ihop med vinden till välljud,
    fattlig allenast för den som löst sig ut från ett samliv
    under förkonstlingens flärd och fötts på nytt av naturen.
    Följer så renen du åt, vid diket bygger en lärka;
    klövergärdet är slut, och ängsmarken sträckes mot hagen;
    slätt som ett golv den ljuvliga ängd med aspar och ekar,
    gårdsplanen lik, den ligger i hägn av källhagens gärsgård.
    Ensligt där synes ett hus, ett grått, ej olikt ett tempel;”
    Ur ”Trefaldighetsnatten”, August Strindberg

    Ängsladan är blommornas hus som doftar av …… och klöver.

    Jag återkommer och berättar om mitt älsklingsogräs ……. Kram så länge från Charl8

    Svara
    • Vackra små pärlor skapar du med dina ord! Jag kan höra din far . . .

      ”Dofter och smaker reducerar all tid!” Så sant!

      Tack för den underbara bilden av flickan med herbariet!

      Och slutligen ytterligare lite naturlyrik från Strindbergs penna. Tror du att ”ängsladan” är själva ängen och att asp och ek är väggarna på bygget? Var det så han menade, August?

      Svara
  3. Jag delar din kärlek till stjärnflockan – också vi har den i olika rabatter i vår trädgård i Öregrund.

    Och så gillar jag kryddträdgårdar, Jag har hjälpt min hustru att anlägga en i skydd av en klipphäll, men det här är hennes ögonsten; det är hon som sköter den.

    Att hämta in örtkryddor till middagsmatlagningen och känna kryddofterna slå emot en är fantastiskt. Men frågan är om inte svärmarna av summande bin och humlor som dras till de här växterna är en ännu större sommarupplevelse.

    Svara
    • Så vackert med en kryddträdgård i skydd av en klipphäll! Det är lätt att förstå att det är din frus ögonsten och det är lika lätt att förstå att de små växterna trivs där!

      Jag håller med dig om att det är stort att få uppleva kryddväxternas magnetiska dragningskraft på våra minsta vingprydda vänner. Man känner sig lite ”duktig” som odlare, också, när man betraktar myllret av insekter som flockas, att man med sina kryddväxter bidrar till alla flygfäns trivsel. De är ju trots allt förutsättningen för Liv!

      Svara
  4. charlotta gillgren

     /  juli 8, 2012

    Ja, Anita, så uppfattar jag också ängsladan, vilken fin bild!
    Jag tycker mycket om att läsa Deepak Chopra. När jag läser om brännässlor och deras betydelse för fjärilars utveckling hos Harriet Hjort, kommer jag att tänka på honom och hans beskrivning av det mirakulösa i naturen. Han menar att det är ställt bortom allt tvivel att bakom allt liv, står en högre intelligens, som vi kan ana om vi övar upp vår medvetenhet.
    (Åskan går, måste stänga av datorn). Återkommer!

    Svara
    • Jag tror som D Chopra, det är mycket som går oss människor förbi, eftersom vi slagit dövörat till.

      Svara
  5. charlotts gillgren

     /  juli 8, 2012

    Regnet vräker ner, åskan dundrar, skriver nu från mobilen.
    Anita, jag tror att jag har hittat din lilla söta ministjärna i floran, Stellaria graminea, gräs- och stjärnblomma.

    Så var det det här med brännässslor och fjärilar. Chopra menar att vi människor har mycket att lära av förhållningssättet på cellnivå: total oegennytta och samarbete, en förutsättning för allt liv. Fjärilens utveckling från ägg till strålande fjäril är ett påtagligt bevis på detta optimala samarbete. Allt är .sörjt för in i minsta detalj. Så när jag läser om den urgamla intressanta nässlan hos Harriet , dras paralleller i min hjärna. Hon beskriver fascinerande fjärilens utveckling.

    ”När nässlorna står höga och skrymmande vid varma väggar, då fladdrar nässelfjärilarna omkring och söker sig tillbaka till sin födelseort , men nu för att själva föda. Honan slår sig ner på en planta eller på ett blad, böjer bakkroppen bakåt och lägger sina ägg – ända till 400 – på stjälken eller på undersidan av bladet. Hon fortsätter att föda i flera veckor och på flera nässelbestånd. Efter äggläggningen är ofta fjärilen så utmattad att hon dör.
    När larverna är färdiga i äggen lämnar de dem genom att gnaga hål på dem och anfaller genast nässlorna, äter deras blad med brännhår och allt tills de spricker. Efter några dagar är huden nämligen alldeles utspänd av frosseriet och larven spinner då en liten matta på bladet. Där sitter den stilla ett par dagar, medan den nya huden bildas under den gamla.Då drar larven in huvudet ur den gamla huden, som brister på ryggen och kravlar sig ut med ett större huvud, ännu mjukt och skrynkligt.”

    Återkommer efter åskan/Charl8

    Svara
    • Stellaria graminea, grässtjärnblomma, visst är det blommans namn, jag kollade med Wikipedia. Tack för research!

      Kan man bli annat än andäktig inför skildringar som den här, om samarbetet mellan nässlan och nässelfjärilen! Här kan man tala metamorfoser med stor dramatik! Jag undrar hur det kommer sig att fjärilen valt just nässlan? Jag kände inte till att de var så intimt förknippade med varandra. Har väl egentligen inte funderat över varför just den fjärilen heter nässelfjäril.

      Nu vet jag, tack vare dig! Oj, vad jag lär mig! 🙂

      Svara
  6. charlotta gillgren

     /  juli 8, 2012

    Regnet har upphört och lämnat trädgården regntung och sorgsen.

    Skapelseprocessen kring en fjäril är i sin exakthet ett mirakel, som ger tröst, när man inte tycker att det finns någon att få. Detta gäller all skapelse förstås. Spara ett hörn med nässlor, bättre fjärilsbarnkammare finns inte att få. Dina kryddor blir fjärilsrestaurang av rang!
    Enligt Harriet är de pyttesmå blommorna vackra, men måste ses genom ett förstoringsglas.
    Dessutom får du nässelsoppa och gödselvatten.

    Ytterligare ett blomsterminne från min barndom, mitt första sommarjobb, som slutade lite snöpligt: En hel sommar samlade jag kamomillblommor och torkade dem på vinden. Apoteket köpte och betalade per hekto. Många barn ägnade sig åt detta. Förtjänsten uteblev dock, för det jag samlat, hette Baldersbrå! Besvikelsen var stor förstås.

    Min vackraste vilda blomma, som passar in under din rubrik, Anita, har inget vackert namn, verkligen inte alls, nämligen Stinknäva, Geranium Robertianum. Den luktar ungefär som vanliga nävor, så lite orättvist känns namnet, det latinska är desto stoltare. Denna lilla näva har starkt flikigt ljusgrönt bladverk, små rosa stjärnögon. Grenarna växer från roten likt en jämn bukett. Hon trivs i skugga och i grus, ofta nära människor. Hos mig bor flera familjer under min trapp tillsammans med engelsk gul vallmo. Fint, må ni tro! Med en ömtålig rödaktig rot fäster hon vid jorden, så lätt att rensa bort, men hos mig får hon vara kvar, för vi är varandras vänner. Användbar, är hon, inom naturmedicin sedan hundratals år tillbaka. Gamla skrifter berättar att hon är bra på att bekämpa vägglöss och annan ohyra. Praktiskt att veta, eller hur? Lägg er på knä och tala med henne, se henne, för det är hon värd!

    Jag vill förära denna lilla älskliga försynta flicka en haiku, som har namnet ”Sitt namn till trots”

    Blick dig passerar
    tårtpappersblad och stjärna
    älvors brudbukett

    God kväll från Charl8

    Svara
    • Tusen tack för kvällens rader, Charlotta! Från och med nu kommer jag att se på nässlorna med andra ögon.

      Jag googlade på stinknävan. Mycket märkligt att en så ljuv varelse har fått ett sådant namn. Kan det vara så att roten doftar?

      Ja, visst måste älvorna välja henne och de spröda tårtpappersbladen till sin brudbukett! Tack för, som alltid, berikande kommentar och fyndig haiku!

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: