Så mycket mer än äpplen!

Varje höst anordnas äppelsortbestämning på många håll i landet. Med en korg fylld med äpplen från vår trädgård begav vi oss till skördefesten vid Wiks slott, där pomologen erbjöd sina tjänster.

Ett av våra åtta äppelträd. Liksom trädgårdsmästaren har träden sett sina bättre dar – men fortfarande bär de rikligt med frukt.

*

Min sambo och jag vi ställde oss i kön

som ringlade långsamt med sikte mot ön

som bestod av bord och stol uti marknadens centrum

förvandlad var en gräsplätt till ett alla äpplens väntrum.

*

På stolen satt en fryntlig man, helt stadigt på sin stjärt

han hade inte bråttom, vår äppelexpert

i huvudet han var försedd med äppelkatalog

det har som extra tillbehör en äkta POMOLOG.

*

Han greppade om frukterna, han vred och han vände

han skar en bit och tuggade, det var visst ingen ände

på niten som han visade varenda liten frukt

här gällde det att hänsyn ta till både smak och lukt.

*

På något vis, jag vet ej hur, det var som ett mirakel

nu stod jag plötsligt mitt framför vårt äppelorakel

jag rotade och bökade i korgen en stund

sen la jag frukt på bordet från vår lilla äppellund.

*

Han lyfte upp och synade en frukt i all sin glans

jag mumlade frågande ett ”transch-balansch-blansch”?

men fick en huvudskakning och ett ”har man sett på fan” *

sen skrev han på en liten lapp: STOR KLAR ASTRAKAN.

*

Stor klar astrakan

*

Han synade och smakade och namngav sen ORANIEn

och ÅKERÖ och RINGSTAD samt en VIT ASTRAKAN i en

rask takt och alla i kön blev nu så glada

för hej! nu gick det undan som på bred autostrada.

*

Oranie

*

Hur är det man säger? An apple a day

I am sure it will keep the doctor away

it might have referred to a deep red WEALTHY

consume one each day and your life will be healthy.

*

Wealthy

*

Nu var det bara en sort kvar till sist

han tittade bekymrat upp och sa: det är så trist

den här, den går jag bet på, han viftade sin kniv

det skulle kunna vara en omogen JAMES GRIEVE,

*

men jag vet inte säkert, så sa han – gång på gång

så jag tar äpplet med mig hem för koll på min balkong

om jag sitter där och kopplar av och slutar att tveka

då kommer kanske stunden då jag ropar: Heureka!

*

Vi tackade för oss, Karl-Oskar och jag

med korgen full av äpplen av allehanda slag

så rik och lycklig var jag att jag bara ville vråla:

Här ser ni Kristina från Smålands Duvemåla!

*

Jodå, pomologen ringde efter ett par veckor och kunde berätta att äpplet som han gått bet på inte var ett omoget James Grieve utan ett KAVLÅS:

Kavlås

*

* Förlåt Hilding, för svordomen, aldrig tror jag du skulle uttrycka dig så, men det blev så frestande med rimmet på ”astrakan”. Litet får man offra sig för konsten, eller hur? 🙂

*

Äppelträdet Kavlås i full blom – gammalt och gistet men med ett överdåd av vackra, vita blommor på våren.

*

Mer om äpplen

Följande inlägg
Lämna en kommentar

10 kommentarer

  1. Jag får tankar om edens lustgård… Blommande äppelträd. Finns nästan inget vackrare. Våren, hoppets tid, när allt det goda ligger framför oss. Minns min barndoms uppvuxna dignande trädgård. Massor av fruktträd, ”transparant”,bla. Bärbuskar och mystiska prång. En riktig sago och äventyrsträdgård. Denna värld har hängt med upp i vuxen ålder, även om den naggats en hel del i kanten. Men, känslorna kan oftast ganska lätt lockas fram…Roligt att du finns kvar ! Kram

    Svara
    • Jodå, jag finns kvar, jag har bara tagit ledigt från tangentbordet ett tag.

      Tack för att du delar med dig av din barndoms paradis – bilder och minnen som följer oss hela livet.

      Kram tillbaka!

      Svara
  2. charlotta gillgren

     /  september 16, 2012

    Hej igen Anita! Äpplen, ja visst är de mycket mer än bara äpplen. De är bärare av vår längtan, symboler för så många olika kultur- och känsloyttringar. Kunskapens frukt, Afrodites kärlekssymbol, symbolen för bokstaven Ä i barnens läseböcker. Lika och ändå så olika i form och smak. Äppelpaj med kanel och vaniljsås!!! Det är tur att de gamla sorterna sparas i genbanker så att barnen i framtiden får smaka dessa fina gamla sorter. Ett besök i Julitas äppelträdgård för länge sedan hägrar i mitt minne.

    Mitt barndomsäpple var Åkerö. Jag hade en bästis med ett åkeröträd. Glömmer aldrig de rosiga kinderna, den lite sträva ytan, den åsiga formen och DOFTEN! På höstarna doftade min skolväska åkeröäpplen.

    Alldeles i närheten av vårt sommarställe finns en fornlämning, en vacker stensättning. Runt de en gång noga utvalda stenarna växer otroligt ålderstigna vildäppelträd. Gistna och krokiga är de, men de blommar fortfarande rikt och bär massor av små sura äpplen. Jag tror att dessa träd är barnbarnbarns …..osv till de träd som en gång gav skugga och vitaminer till de människor, som satt vid strandkanten till Mälaren och såg vågor och måsar ….. Min höjd var nämligen då en mälarö, och jag tycker om att tänka på att de sura äpplena är en hälsning från den tiden. Läste att människor njöt av äpplen redan för 2.500 år f Kr. Så nog är äpplet en levande bärare av kultur.

    Lyckliga dig som har så många olika gamla sorter! Gör du must och mos?
    Tack för fina diktrader och underbara foton!
    Kram Charlotta

    Svara
    • Tack för din äppeldoftande berättelse med så många olika infallsvinklar, alla så givande att läsa.

      Ja, det är inte utan att jag känner mig som en kulturbärare när jag strosar runt bland de här gamla träden. Många är ihåliga och sjunger kanske på sista versen, men å andra sidan – har de stått i över hundra år, så klarar de nog ytterligare några decennier. Vem vet, de kanske överlever mig med råge.

      Du undrar hur vi tar hand om våra äpplen. Mos, ja, must, nej. Just nu puttrar en omgång astrakan på spisen. Visst är just ordet astrakan magiskt vackert, det är omöjligt att inte associera till Karl-Oskar och Kristina från Duvemåla, och slutscenen i musikalen (inte i böckerna, där fortsätter ju Karl-Oskar sin strävan utan Kristina vid sin sida) – där Kristina i dödsögonblicket tappar äpplet som rullar ner på golvet. Sedan är det en helt annan sak att de äppelkärnor som Karl-Oskar grävde ner i den amerikanska jorden inte blev en astrakan. Inte om man får tro Hilding, pomologen vi mötte på skördefesten i Wik. En kärna av ett äpple blir tydligen inte alltid detsamma som trädet där äpplet har vuxit, fråga mig inte hur det fungerar. Men det Hilding inte vet om äpplen är inte värt att veta. 🙂

      Svara
  3. Mia Hellström

     /  september 17, 2012

    Hallåååå Anita!

    Fyra vi var som klev i hamn hemkomna från Ålands vackra land
    där vi beundrat mors gamla Astrakan hon satte som barn
    Äpplena våra sjuka de är
    så varken must eller mos blir det här:(

    Kram, Mia & de tre musketörerna

    Svara
    • Välkomna tillbaka till fastlandet, både du och de tre musketörerna! Hoppas vistelsen i ö-landet (varför heter det Å-land?) var till belåtenhet.

      Samma eländiga tillstånd på äppelträden här, erkänner härmed att många av bilderna i inlägget är tagna förra året. Men astrakanen bär åtminstone frukt, till skillnad från ett par av de andra träden. Visserligen är skalen skorviga och dana, men när man skalar bort det så smakar äpplena ljuvligt. Enligt trädgårdsmästaren på handelsträdgården så kommer träden igen nästa år.

      PS Visst är det roligt att rimma ibland. DS

      Svara
  4. charlotta gillgren

     /  september 17, 2012

    Tack för ditt snälla svar, Anita! Så roligt för dig att du nu kan nämna dina knotiga gamla träd vid namn. Visst blir kontakten med växtvännen djupare då? Karl-Oskar och Kristina, ja dem kan och vill man inte glömma. Litteraturen innehåller starka stråk av längtan, den som vi alla bär med oss. Karlfeldt skriver ”Längtan heter min arvedel, slottet i saknadens dalar”. Verner von Heidenstams längtan har vi nog alla känt. ”Jag längtar hem sen åtta långa år. I själva sömnen har jag längtan känt. jag längtar hem. Jag längtar var jag går —- men ej till människor! Jag längtar marken, jag längtar stenarna, där barn jag lekt.” Detta med längtan är kanske ett sidospår, men jag förknippar äpplen med just längtan. Kanske är det doften? Äppelvind, ett vacket namn – en vind där äpplen får mogna. Minns …….

    Känner du till Görel Kristina Näslund? Hon har givit ut en bok ”Svenska äpplen”, där hon beskriver 245 olika svenska sorter. Jag har hört gott om denna bok. Dessutom har hon en blogg – svenskaapplen.blogspot.se – . Jag var nyss inne och tittade här, tror absolut att denna blogg kan intressera dig.

    Låg vaken en stund i natt, då föddes denna haiku: ”Transparente Blanche, min skatt”.
    Doftande guldklot
    höstsol glimmar i ditt skal
    fyll min hand med tyngd

    Äppelkram från Charl8

    Svara
    • Om äpplen och längtan skriver du så fint. Och jag tänker: kan det handla om nostalgi? Barndomens dofter? Ett slags madeleinekaka? Att dofterna väcker drömmar om en svunnen tid?

      Görels namn har jag sett bland pomologerna. Undrar om hon inte arbetade på SLU när jag jobbade där? Direktor, kanske? Tack för boktips!

      Tycker mycket om din dikt. Så vackra tankar du får när du ligger vaken. Och rätt har du stavat namnet på äpplet, också. Jag skojade till det i min dikt och försökte skriva namnet som så många har ”försvenskat” det. Vi skulle ju kunna ta steget fullt ut och kalla äpplet ”genomskinligt vitt”, men det låter kanske inte så exotiskt.

      Svara
  5. Tack för en fin diktberättelse, Anita – och för Din Lycka, vilken sprids av Dig!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: