Haiku om hösten

*

lager på lager

glittrigt glänsande bladguld

förgyllning på gång

*

*

Kom igen nu, alla läsare, låt kommentarsfältet flöda av höstdikter, gamla som nya, av både kända och okända poeter!

*

Lämna en kommentar

10 kommentarer

  1. Göran Gustafsson

     /  oktober 18, 2012

    Hej Anita. här ett bidrag från en av Dylans sånger med en strof som passar i sammanhanget.

    The last of leaves fell from the trees
    And clung to a new love’s breast
    The branches bare like a banjo played
    To the winds that listened best

    Hela sången kan höras här i en version av Mary Black:
    http://m.youtube.com/#/watch?v=x61GE5PEdcE
    Eller om man föredrar Dylans original:
    http://m.youtube.com/watch?feature=related&v=mQW2trsAkic

    Med vänlig hälsning, Göran.

    Svara
    • Tack för ditt bidrag, Göran!

      Vilken stor poet han är! Underbara rader. . .

      Jag har lyssnat på båda, dina föreslagna, versionerna. Inget går upp mot mr Zimmerman! Så ung han är på inspelningen! Så ljus hans röst är! Jag älskade hans röst då, och lika mycket gillar jag det raspiga, erfarna i hans röst idag.

      Svara
  2. Göran Gustafsson

     /  oktober 18, 2012

    Inspirerad av de första raderna i Dylans strof ovan skrev jag för en tid sedan en sång med en strof om höstens fallande löv och kanske även Med en anspelan på de flyttfåglar som var ett tema i en av dina tidigare bloggar. Nåväl. Så här lyder min strof. Kanske lite sorgligare, men med ett metafysiskt hopp.

    When the last of leaves has lost its tree
    The lemon fruit is left for me
    And far into sundown’s silent spheres
    The bird is gone and sings no more
    But listen, my dear, no reason for tears
    We shall meet on the other shore

    Med vänlig hälsning, Göran

    Svara
    • Hej igen och tack än en gång! Jag trodde först att det hade blivit något fel, att det var den första kommentaren i repris. 🙂

      Som du själv skriver – lite mer vemod, precis som hösten stämmer dina ord till eftertanke.

      Din strof är mycket vacker, tycker mycket om vinklingen i den första raden – bladet som har förlorat sitt träd, och inte tvärtom. Jag associerar, inte bara till Dylan, utan också till Peter, Paul & Mary: ”Lemon tree very pretty and the lemon flower is sweet . . . but the fruit of the poor lemon, is impossible to eat . . .”

      Svara
  3. thord wiman

     /  oktober 18, 2012

    Ja, resor ja, många sådana pågår nu – många många ovanför våra huvuden: trafiken är livlig på luftens autostrada. Vaknade av sång över taken, vemodsfulla klanger och rop – i vildgåsöron kanske både ord och språk. Det tror vi inte på men vårt vetande är nog bara halvfärdigt.
    Hej Anita…
    I mitt sinne har du redan fjäderklätt/gestaltat höstpoesins allra finaste rader genom Dan Anderssons (1888-1920), Gässen flytta, 1915. För ord, när de är som bäst, är ju egentligen rörliga bilder.
    En annan odödlig ordvacker naturlyriker är Harry Martinson; Mästaren i mitt tycke på ordlig och bildlig ” i n l e v e l s e” – denna välsignade förmåga som vi måste öva oss i – öva och öva i varje levande sekund för det gäller bokstavligen talat Liv eller Död! Dikten nedan virvlar ofta kring i mina tankar i sept/okt i en evig repris – ett vändande Årstidsblad.

    Hur är det med dig annars? Dricker du girigt härligt djupa klunkar av höstens friskhet? Och rospiggar. Har du träffat några sådana knipsluga krumelurer. Kanske de är borta numera. Lärt dig dricka på bit?

    Bländande Haiku. Tänker litet
    på kattguld. Ser äkta ut och dyr-
    bart men luras bara – fool´s gold.
    Nu tänker jag på alliansens retorik.

    ”Senfödda svärmar av flygande varelser
    drar fram under avlövade träd.
    De stannar till på ställen med lä
    och syndes dansa upp och ner där
    höstsolen ännu kan värma.
    Ingen kan säga deras namn eller art
    förrän höstvinden sliter deras vingar , stöter
    dem bort ur året, utåt
    i hemlösa lufthav.
    Om var och en av dem kunde kallas ett ord
    då blåser där bort ett livsspråk i vinden.
    Livet och Döden, de två storslösarna spelar i
    natten med höga tal. Oräknat och tallöst virvlar
    det mesta vi ser alltid bort, till ständig, total förskingring”

    Harry Martinson
    Höst, 1953

    Svara
    • Nej, Thord, ingen rospigg har lärt mig att dricka på bit, jag misstänker att den sorten är på utdöende, dessvärre. Annars mår jag bara bra, tack, hösten har jag alltid trivts med. I synnerhet när det anländer kommentarer som dina i cyberrymdens autostrada.

      ”Ord som rörliga bilder”, den bilden tycker jag om.

      En halsbrytande vändning gör du, från min haiku till alliansens retorik:) Hoppas bara att mina rader, liksom deras politik, inte bara är irrbloss och bländverk. . .

      Tack också för svindlande och mäktiga ord av vår aniara-poet! ”. . . då blåser där bort ett livsspråk i vinden” . . . kan det sägas vackrare?

      PS Nu har jag lyssnat på Är vi lyckliga nu? Och resten av låtarna också, förstås. Tack för tips! DS

      Svara
  4. Härligt! Får mig att tänka på rader jag fått med modersmjölken:

    Nu är den stolta vår utsprungen,
    den vår de svaga kalla höst.

    Svara
    • Inte alls så tokig start på livet! 🙂

      Jag hittade en inspelning/tonsättning av Karlfeldts dikt (Höstens vår) med Helen Sjöholm och Göran Fristorp på youtube, med textremsa på engelska!

      Svara
  5. thord wiman

     /  oktober 20, 2012

    Hej…

    Ursäkta (en bit till…) att jag tjatar på men den här kulturhistoriska företeelsen/yttringen ”dricka på bit” är säkert införlivad i en kontext som är både rolig, intressant och spännande. Om en hel värld som svävade upp över skärgårdsarkipelagen och försvann för alltid. Om den behövs mer idog forskning helt sonika: när det hela startade och varför och var. Hur utbrett var det. När upphörde det. Tror detta att dricka på bit är ett utpräglat skärgårdsfenomen med tyngdpunkt i roslagen (Öregrund – Kapellskär, ca 13 mil kust och en mängd öar), tror sedvänjan ursprungligen kom från Åland, eller möjligen längre österut än så.
    Kaffebönan, undrar över den, när blev den allmänt tillgänglig i skärgården tro. Det är den ena trådänden. En nystandets noggranna startplats.

    Som barn och uppväxande i roslagens skärgård dracks det ofta på bit minns jag. I Herräng och speciellt frekvent i Hargshamn med intilliggande öar sörplades det och spilldes det något alldeles förfärligt underbart. Det var ett generöst och tillåtande sätt att fika på och förtjänstfullt ur barnets perspektiv som oblygt och okonstlat kunde komma nära äldre främmande människor, riktigt på närhåll studera alla de åthävor av ritualer, knixningar och grimaser ett kokhett kaffedrickande på fat innebar. Barn älskar ju detta: att studera (stirra…) och att härma. Alla, alla utan undantag placerade både två och tre sockerbitar mitt på fatet, ett monstruöst sockerintag har jag här bevis på skulle säkerligen en närvarande och svårt chockad dietist från våra dagar notera i händelsejournalen. Då var det en vedertagen norm och några överviktiga skärgårdsbor minns inte jag – smala och sega som slanor allesammans. Den här tiden som jag upplevde slutet av femtiotalet början av 60-talet var nog den allra sista spillran men tidigare, långt tidigare levde ett skärgårdsfolk i självhushåll ute på öarna med självstyre, egna traditioner, sedvänjor och kultur, mera ett ö-folk än svenskar, som i ett eget land med ett eget språk, fastlandsbesök förekom knappt, innan reguljär handel upprättades. Det var inte tal om umgänge eller giftermål utanför ö-gemenskapen. Jag tror att fastlandsmänniskorna var aningen nervösa, skärrade av detta hårdföra folk, härdade och präglade av ett hav och en natur som hela tiden krävde det yttersta. En märklig tid som är helt bortblåst idag. Okänd för de flesta men oerhört viktig för så många en gång …

    Det borde finnas något att läsa
    om det här
    och jag ska
    leta.
    Nyfiket!
    Man kan aldrig veta varthän en liten
    kaffetår på bit kan leda.

    Svara
  6. Tack för ”påtår”, tjata på du, jag tycker det är intressant!

    ”tår”? Kaffetår, påtår, tretår . . . är det ord som alls förekommer i yngre generationer? Undrar vad ”tår” betyder?

    Det var ett sidospår, nu till din kommentar. Jag är uppvuxen vid Dalälvens mynning, och där förekom dels uttrycket ”dricka på fat”, dels ”dricka på bit”. I båda fallen höll den som drack kaffet en sockerbit mellan läpparna, och sörplade/silade kaffet genom sockerbiten från fatet eller koppen. Min far fortsatte länge med den vanan, och precis som du skriver, det handlade ofta om tre (!) sockerbitar till en kopp kaffe. Men han var kroppsarbetare, liksom fiskarna/bönderna i din barndom, och han var också senig och smal, precis som du minns rospiggarna. De förbrände antagligen sockret till skillnad från den digitala människan.

    Traditionen att lägga sockerbitarna mitt på fatet har jag aldrig tidigare hört talas om. Kanske just det är typiskt för rospiggar/ålänningar?

    Jag ska lyssna vid tillfälle med en man i äldreboendet intill oss, han har levt hela sitt liv vid bruket i Harg. Han börjar närma sig 90, så han borde kunna berätta lite.

    Intressant att fundera kring detta med kaffevanor förr och nu, speciellt för den som en period i ungdomen var inne och nosade på etnologi, eller kulturantrolologi, som det hette på den tiden. Tänk om någon redan har forskat på det här? Om det inte redan är gjort, så är det hög tid.

    Så du har vuxit upp i det som numera nästan är mina hemtrakter. Herräng – det är en enda stor gästhamn för mig. En sommar för länge sedan, när jag fortfarande bodde i Uppsala, testade vi att ha båten i Herräng. Tanken var att den skulle ligga där hela säsongen, och att vi skulle vara ute till havs direkt varje gång vi skulle ut på sjön, i stället för att plaska omkring i Grodhavet = Ekoln och Mälaren. Det fungerade sådär, men det berodde mer på trilskande barn som var för små för att vara själva hemma, men för stora för att vilja hänga med töntiga föräldrar i en båt.🙂

    Men övärlden utanför Herräng var vacker, det hann jag se!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: