Lyrik med Klangbotten

Poeter.se är en mötesplats på nätet för alla skrivglada. Några publicerar sina texter under sitt rätta namn, andra använder sig av ett nickname. En av mina favoriter kallar sig Klangbotten – ett namn som han gör skäl för, med den äran.  Med hans tillåtelse lägger jag här ut några av hans dikter.

Promenad

Utmed vägen går några ord
med sina människor i band
De går med lätta steg
De väger ju ingenting

Människorna nosar i gräset
vid vägens kant
Någon drar i sitt koppel

Någon riktar sitt ansikte
mot skyn där molnen går
och ylar sin ensamhets sång

Orden bryr sig inte det minsta
De bara går utmed vägen
med kopplen i hand

Arkivöppning

Skogen tänker utan ord
på våren som ger liv igen
Den känner en frostvind komma från nord
Borta är luftens små spelemän

Men korpen flyger över höga granar
bland löven prasslar av tusentals små
Räven går genom snåren och spanar
Man är inte ensam ändå

Skogen drömmer sitt eget liv
den suckar mot molnen som seglar
och öppnar i trans ett väldigt arkiv
som livets innersta speglar

Friheten

Skenbar är friheten
den flyger som en fågel
och slår mot fönsterglasen
i det låsta rummet

Med skadad vinge
fladdrar den
bländad av ljuset

utifrån

Den svarta vinden tjuter i natten

Jag ser dem försvinna för evigt bort
växter och djur som på jorden funnits
Vår hemvist blir öde och död inom kort
grannlåt och pengar är allt som vunnits

Allt mindre av hänsyn mot livet visas
vansinnesrosor spirar och gror
Avgudar tillbes, dyrkas och prisas
det glammas så glatt där demonerna bor

Den svarta vinden tjuter i natten
värken är säreget klar
Skövlade skogar, förgiftade vatten
är snart allt som finns kvar

Sakta äter staden

sina invånares själar
släpper sig och rapar
breder ut sig
över hela
verkligheten

Låt oss dö
säger staden
och släcker
sina lyktor
Jag är en grav
för gravar

Flöjten

Någon får svårt att förstå vad som hänt
kommer att undra över städerna
begravda i mörka skogar
sjunkande i ökensand
sönderspolade av havets vågor

Någon kommer att finna en flöjt
till hälften täckt av jord
Vad den varit till
kommer ingen någonsin
att veta

En lutas klang i natten

I väster såg vi solen dala
och tvivlets tistlar växte överallt
Plötsligt blev det tomt att tala
Det blev livlöst, glädjelöst och kallt

Men orden studsade som leksaksbollar
meningslöst omkring på världens golv
Vi fick en värld av blinda stollar
som strök omkring strax före tolv

Ändå kunde ljudet höras
av en lutas klang i mörkernatten
Av detta kunde själar föras
till ett levande, kristallklart vatten

Melodin

Melodin söker sig in genom hålen
i huden
gör upp små eldar
på vägen till hjärtat

När blodet börjar koka
lyftes flöjten
och blåser en gnistrande ton
som en pil mot gårdagen till

I huvudet skingras molnen
och människor samlas därinne
under hjässbenets himlavalv
sjungande

De dansar sakta vaggande
som sjögräs
vid dyningens strand

De sjunger sig kvar
i ett människoliv

Sadhana

Med sina svartbrända drömmar
följer han blodet ut i natten
På avstånd hörs hur floden strömmar
sitt kalla, mörka vatten

På en sten han sätter sig att vila
att andas lugna andetag
Bland snåren hörs hur smådjur kila
Sakta lämnar han sitt jag

och försvinner som en glömska
blir ett intet, inget annat
och försvinner bort från allt det drömska
Det är som själva tiden stannat

På svarta himlen stjärnor brinner
månen lyser med sin lykta
Åren smälter och försvinner
liksom tankarna, de helt förryckta

Förtrollad

Förtrollad dansar han
till den torrlagda
brunnens stön

I livets höst
dansar han

som ett barnskratt
i solens strålar

Han sjunger brunnen full
av kristallklart vatten

Höst

Se, fåglarna drar söderut;
jag såg löven falla

Ditt ansikte fåras sakta
min älskade –

inför min befriade blick
framträder din skönhet
naken

Jag känner dödens kraftlösa hand
försöka lyfta mitt hjärta
ur livet

Vilket hopplöst företag!
Vi är ju förankrade
i evigheten

Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

10 kommentarer

  1. Mä … määä … stum stå … Drick! Tackkk!!!

    Svara
    • Tack själv, Sven-Erik! Dina ord blev till en kortdikt – kort och koncist men med fokus på det viktigaste. Får mig att tänka på Frödings Snigelns visa, som finns med på Mando Diaos senaste cd, där de tolkar en av våra största. Jag gillade Herr T och hans spelmän och deras Fröding när det begav sig, men jag är lika förtjust i Mando Diaos nytolkningar. Fantastiskt att våra ungdomar förvaltar vår kulturskatt så fint. Rekommenderas varmt!

      Steget är inte så långt från Fröding tillbaka till Klangbotten, i synnerhet som han gör något så ovanligt som rimmar sina dikter. Inte alltid, men ibland, och hans poesi är lika berörande, oavsett om den är rimmad eller på fri vers.

      Kan tillägga att han skriver mycket starka noveller, också. När det gäller vår sargade natur och vår destruktiva civilisation så är du och han (och jag) på samma våglängd.

      Svara
  2. Charlotta Gillgren

     /  november 10, 2012

    Hej kära Anita! Flera gånger har jag varit inne på bloggen och läst Klangbottens dikter. Jag måste låta dem sjunka in, de är starka, men nu känner jag mig beredd att skriva lite. Stor lyrik: omvälvande och vacker med, ja just många klangbottnar! Fröding, visst känner jag släktskapet. Dikterna är inte enbart mycket vackra, de är så mycket mer! De vill väcka oss ur den omedvetenhet vi sveper om oss som en kappa. Omedvetenheten om och ointresset för att vår jord far illa. Vakna! Men så kommer raden…. ”han sjunger brunnen full av kristallklart vatten” ……. Hoppet och glädjen är de redskap som lovar chans till förändring!

    ”Förankrad i evigheten”, så fint uttryckt! Jag skulle gärna vilja skriva lite om varje dikt. Det skulle bli för långt, så jag väljer en, den första, den om orden som håller människorna i koppel. En utsökt metafor för vad orden gör med oss. Ibland dansar vi lätt och glädjefyllt i slaka koppel. Ordet vi fått har varit snällt och velat oss väl. Vi blir honungsmjuka i hjärtat. Alltför många gånger dock, har ordet varit kränkande och elakt, vi drar i kopplet och
    ”Någon riktar sitt ansikte
    mot skyn där molnen går
    Och ylar sin ensamhets sång.”
    Orden är vapen, redskap med potential att berika eller skada. Ett ord kan vi bära med oss hela livet. På gott och ont.

    Anita, bilden på den gistna bryggan, som inte vill glömma barnens barfotatrippande och fiskarens tunga stövelsteg, är förtrollande vacker. Förankringen till land är bruten, men den till evigheten, vet vi ju nu, finns kvar.

    Jag skulle här vilja lägga in en bild på min allra finaste ros, om det gick, som tack till er båda för att ni delar med er av detta fina.

    Låt oss hoppas att framtidens människor kommer att veta vad den upphittade flöjten ska användas till. Kram från Charl8

    Svara
    • Tack Charlotta, för dina berikande reflektioner! Jag blir mycket glad att du uppskattar dikterna. Det gläder mig alldeles särskilt att du har plockat upp några av nyckelmeningarna i de dikter jag valt ut. Flöjten, den återkommande sorgsna tonen i Klangbottens poesi, det kristallklara källvattnet, förankringen i evigheten . . .

      Urvalet är bara en bråkdel av Klangbottens dikter på poeter.se. Att läsa hans dikter är som att stiga ner i de dunklaste vrår – där vi ofta möter smärta. På poeter.se kan man dessutom njuta av hans egen musik, som ett förstärkande ackompanjemang till orden. Återkommande teman är livets obönhörliga gång – ofta som en resumé i vemodigt koncentrat. Alltid i en fängslande språkdräkt, med skimrande metaforer. Jag är mycket förtjust i den första diktens bild, hur orden tyglar och begränsar oss, inte tvärtom, som vi gärna inbillar oss.

      Hans dikter klär av oss in på bara skinnet, och när våra fasader rämnat finns inget kvar, utom ovissheten . . .

      Ibland rasar han över hur vi misshandlar vår jord, ibland andas hans poesi ett slags förtröstan, ett stilla hopp i bedrövelsen – trots allt.

      Tack för rosen, jag upplever den mellan dina rader. Jag passerar den där lilla bryggan varje dag på hundpromenaden, ibland är den överfull med gräsänder som står och trycker, den här dagen då kameran fanns med, var den helt öde och vattnet i vår havsvik hade fått årets första ishinna.

      Svara
  3. charlotta gillgren

     /  november 10, 2012

    Vatten, bäckar, vågor, vikar, brunnar, bryggor, broar. Alla dessa ord innehåller styrka, en särskild sorts läkande kraft, tycker jag. ”Bridge over troubled water”…
    Att lämna något efter sig till dem som följer, är livsviktigt! Detta något kan vara en flöjt, som ovan, eller, som här, en bro.

    THE BRIDGEBUILDER by Will Allen Dromgoole:

    An old man going a lone highway,
    Came, at the evening cold and gray,
    To a chasm wast and deep and wide,
    Through which was flowing a sullen tide
    The old man crossed in the twilight dim,
    The sullen stream had no fear for him;
    But he turned when safe on the other side
    And built a bridge to span the tide.

    ”Old man”, said a follow pilgrim near,
    you are wasting your strength with building here,
    Your journey will end with the ending day,
    you never again will pass this way;
    You´ve crossed the chasm deep and wide,
    Why build this bridge at evening tide?”

    The builder lifted his old gray head;
    ”Good friend, in the path I have come, ”he said,
    ”There followed after me to-day
    A youth whose feet must pass this way.
    This chasm that has been as naught to me
    To that fair-haired youth may a pitfall be;
    He, too, must cross in the twilight dim;
    Good friend, I am building this bridge for him!”

    Fint, tycker Charl8

    Svara
  4. Underbart! Ord utan koppel.

    Svara
    • ”Klangbotten” är inte lätt att tygla – tack och lov! Ett besök hos honom på poeter.se och vi får prov på hans egensinne – i form av ord, musik och bilder på hans säregna träskulpturer.

      Svara
  5. Lillebil Falkenström

     /  december 3, 2012

    Så mycket vackert både i text och bild.

    Svara
    • Tack Lillebil, texten är ”Klangbottens” men jag tackar å hans vägnar, också. Så roligt att du tittade in!

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: