La prima cosa bella – en blivande klassiker

”Min till avsky gränsande motvilja mot komedier. . . . det finns mycket hälsovådligt i branschen.”

Så skrev en vän till mig i ett brev. En mycket bra om än drastisk sammanfattning av min egen inställning till filmgenren komedi. Jag är ytterst kallsinnig och svårflirtad inför dylika, ingår dessutom prefixet ”romantisk”  kan jag strängt taget hoppa över att se filmen. Men eftersom jag inte vill vara kategorisk händer det då och då att jag, under protest, ser filmer där det vimlar av begravningar (eller var det bröllopen som var många?) och inte blir det bättre av att de är stora, feta eller grekiska eller andra obegripliga konstruktioner. Jag säger bara – usch!

Men säg det område som inte har ett lysande undantag som bekräftar regeln.

I det här fallet heter undantaget: LA PRIMA COSA BELLA

Utan att kunna italienska så dristar jag mig till att direktöversättningen lyder: Den första vackra saken. När det handlar om italiensk film så kan ”saken” förstås bara vara en enda: amore, amore och amore en gång till.

Filmens inleds i tidigt sjuttiotal i Livorno, en liten kuststad i Toscana. Vi möter en vanlig familj, som lever ett vanligt familjeliv. Som alla andra.

En dag händer något som trasar sönder familjeidyllen. Modern, Anna, vinner en skönhetstävling som Årets Sommarmamma. Fadern kan inte hantera den svartsjuka han känner inför att Anna blivit, i hans tycke, allmän egendom. Han kastar ut hustrun och barnen Bruno och Valeria, till ett kringflackande, otryggt liv, där barnens enda fasta punkt är modern.

Den oemotståndligt charmiga men hopplösa Anna hankar sig fram, ofta utnyttjad på det ena eller andra sättet av män. Eller är det hon som utnyttjar männen? Hennes kärlek till barnen är dock inte att ta miste på, men moderskärleken hamnar lätt på kollisionskurs med det mesta av allt det andra som är ”livet” i Annas värld.

När vi möter familjen på nytt är det nutid. Barnen, nu vuxna,  har valt olika strategier för att överleva en trasig barndom: Bruno flyr sitt mediokra liv med hjälp av droger, hans syster Valeria valde Tryggheten. Hon blev kvar i Livorno där hon lever ett småtrist och förutsägbart liv med en man hon inte älskar.

Anna, den åldrade modern (suveränt spelad av Stefania Sandrelli) befinner sig nu på hospice. Hon har inte lång tid kvar, men hennes glupande aptit på livet består.

Motvilligt besöker Bruno sin mor, som han inte haft kontakt med under sitt vuxna liv. Mötet med den döende modern framkallar minnen från barn- och tonårsperioden, allt det som Bruno försöker fly ifrån.

Mer vill jag inte berätta av handlingen, som rör sig elegant mellan olika tider. Men jag kan utlova en film som innehåller en stor portion värme, humor, sorg, glädje och – amore! Och har du anlag för att gråta – se till att ha en rejäl bunt med pappersnäsdukar i beredskap.

Alla bilder från filmen är hämtade på Folkets Bios hemsida

*

 

Lite kuriosa i sammanhanget. Som filmnörd är jag väldigt förtjust i filmer som bakar in andra filmer i handlingen. Den vackra Anna hankar sig fram i filmskapandets utkanter, mestadels som statist, även om hon  i dotterns beundrande ögon är  ”filmstjärna”. Vid ett tillfälle får Anna en mindre roll som servitris på ett utecafé. Hon har en replik som hon med stor möda övar på tillsammans med barnen. Filmen, där scenen ska ingå, är Dino Risis, La moglie del prete (Prästens fru) – en komedi med Sophia Loren och Marcello Mastroianni. Dino Risi anses av många vara den italienska filmkomedins kanske största. Hur hyllar man honom bättre än att ta in hans film i sin egen? Och minsann, skymtar vi inte maestro MM:s ryggtavla när han förfasar sig över den hopplösa servitrisen. 🙂

La prima cosa bella, som var Italiens Oscarsbidrag 2010, har alla förutsättningar att bli en klassiker. När filmen når sitt crescendo så duger bara musik som Mascagnis Intermezzo ur Rusticana Cavalleria:

Det finns många youtubeklipp om filmen. Här har jag valt ett där Malika Ayane sjunger filmens ledmotiv. Scener ur filmen har bakats in i klippet.

Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

8 kommentarer

  1. Ååh, det bultar i mitt italien-romantiska centra efter att ha läst det här inlägget. Vill dit pronto!

    Svara
    • 🙂

      Du får börja med att se filmen, jag lovar att du kommer att må gott av den. En äkta nära-livet-film!

      Svara
  2. Tack för värdefullt tips, om ngt. givande, som förstås efter läsningen, Anita!

    Svara
    • Jag tror du skulle gilla den här filmen, Sven-Erik! Vi behöver VÄRME och ÄKTHET i vår kylslagna värld, eller hur?

      Svara
  3. Jag har samma förhållningssätt mot komedier som du… Nå, det var mycket att ta in. berättelsen, musiken, känslorna. Visst är det underbart, värmen, spontaniteten… men… Italienska filmer blir ofta FÖR mycket, ALLA känslorna, på samma gång, (i munnen på varann dessutom…) I vissa filmer tvivlar jag t.o.m. på äktheten! Det svänger från högsta lycka till djupaste förtvivlan inom en min. Men, som du säger, undantag finns, som bekräftar regeln. Och denna film är naturligtvis ett måste! Den ska ses. No hard feelings..? Dubbelkram…

    Svara
    • Visst kan jag tycka som du, att det kan bli FÖR mycket av allt i den italienska kulturen, även om jag oftast gillar det. Bruno, sonen i filmen, har också reagerat på detta FÖR MYCKET. Han har vänt sig inåt och stängt av alla känslor som en reaktion på sin utlevande mor. Kanske är det sonens motreaktion som gör den här filmen annorlunda – och därför sevärd.

      Lova att du återkommer och berättar vad du tycker om filmen när du har sett den, ok?

      Kram tillbaka!

      Svara
  4. Jag lovar ! Antar att den finns att hyra.

    Svara
    • Ser fram emot din ”recension”!

      Jag är medlem i Lovefilm, men jag skulle tro att den finns på andra ställen också.

      Vet du om att det går att hyra film på biblioteket? Om ditt lokala bibliotek inte har en film hemma så kan du göra ett fjärrlån. Förnämlig service! La prima cosa bella finns på biblioteket i min kommun.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: