”Det blåser en otäck vind därute!”

Aki Kaurismäki är en finsk filmregissör, som blev känd för den svenska biopubliken med filmen ”Mannen utan minne”. Hans senaste film ”Mannen från Le Havre” kom 2011.

”Mannen från Le Havre” utspelar sig i Frankrike, som titeln anger. Det är nutid. Eller? Kaurismäkis egensinniga, smått absurda filmer liknar inget annat. Markörer från olika tider blandas, precis som i en dröm. Kvarteret där filmen utspelar sig påminner om ruffig efterkrigsmiljö.  Bilarna har sextiotalsstuk. Bakelittelefonerna är från en svunnen epok. Människorna är som stiliserade schabloner, de talar högtravande, stilistiskt skildras de nästan som seriefigurer. Ändå är de så oerhört levande!

marcel o arletty

Marcel Marx (André Wilms) och hans fru Arletty (Kati Outinen) – två fullödiga karaktärsskådespelare

*

Lek med klichéer

Namnvalen är dråpliga. Den godhjärtade mannen (från Le Havre) heter Marcel, det franskaste av namn. Efternamn: Marx. Hans fru Arletty, (Frankrikes svar på Greta Garbo) spelas av Kati Outinen, en enastående skådespelare, som tycks vara ett stående inslag i Kaurismäkis filmer.

Deras hund heter Laika, vad annars?  🙂

Poliskommissarien, Monet (!), går omkring i svart trenchcoat, prudentligt knäppt i midjan, svart hatt med små brätten och, förstås, svarta handskar. Med andra ord, klichébilden polis-på-filmduk. Andra har namn som Yvette, Jean-Paul, Henri, Francis.

monet och yvette

Poliskommissarie Monet och Yvette, kvarterskrogsinnehavaren

*

När Arletty hamnar på sjukhus kommer väninnorna från kvarteret på besök. De har högläsning ur en bok av: Franz Kafka.

Tonerna från ett musettedragspel flödar ur kvarterspuben, Carlos Gardels röst i en smäktande tango ljuder ur någon jukebox . . .

Med andra ord, Kaurismäki leker med schabloner som i ett vanvettigt, tidlöst drömspel.

Ett skepp som bara skymtar fram helt kort i en scen har namnet SIL LAN PÄÄ. Om man lägger ihop stavelserna får man namnet på en finsk nobelpristagare i litteratur: Sillanpää. Vad Kaurismäki vill ha sagt med det vet jag inte, men själv associerar jag till nobelpristagarens, enligt många, främsta bok: Silja.

Ingen Silja Line

Men filmen skildrar ingen nöjestripp på Silja Line. Nej, här handlar det om båttransport av betydligt brutalare slag: människosmuggling från Afrika till Europa.

Polisen öppnar den container som innehåller bland annat den afrikanske pojken Idrissa. Han är på väg till sin mor i London, där hon jobbar illegalt. Idrissa lyckas rymma och filmen blir en berättelse om vad som händer runt honom och med honom i Le Havre.

laika och idrissa

Laika och Idrissa, som försöker försörja sig som skoputsare

*

”Det blåser en otäck vind därute!”

Kommissarie Monet fäller den kommentaren vid ett tillfälle i filmen. Den som tror att Kaurismäki med sin lekfullhet inte tar någonting riktigt på allvar tar gruvligt miste. I gröngrå toner målar han sina sanslösa bilder, och sällan har någon så effektivt gjort problematiken kring det muromgärdade Europa mer synligt.

Verklighetens vindar är snåla mot människor som Idrissa. Men i Kaurismäkis (dröm)värld går de utsatta människorna samman för att bistå Marcel Marx och minsann – då sker mirakel!

*

Samtliga bilder från Folkets Bios hemsida

*

Lämna en kommentar

5 kommentarer

  1. Olof Olsson

     /  januari 20, 2013

    Åh, den måste jag se! Älskade mannen utan minne och det här låter ju faktiskt ännu bättre att döma av din beskrivning.

    Svara
    • Om du älskade ”Mannen utan minne” kommer du garanterat att älska den här filmen, också. Den har ett socialt patos som säkert tilltalar dig.

      Svara
  2. När jag såg rubriken ” Det blåser en otäck vind därute ” så tänkte jag genast på situationen ute i vårt samhälle… Kanske börjar man bli lite ”miljöskadad”,.. Men hur människor behandlas runt om i hela världen får verkligheten att överträffa fiction. Deprimerande, men som du säger, vi måste först gå in i oss själva. Lösningen finns där, någonstans.

    Svara
    • Visst syftar citatet i rubriken på just det: hur klimatet hårdnar mellan människa och människa. Så länge vi reagerar finns det ändå hopp, och den här filmen bidrar till att öka förståelsen för att vi alla till syvende och sist bara är – medmänniskor!

      Jag tror också att lösningen finns inom oss. Den beskyddande, omhändertagande aspekten av oss människor hamnar hela tiden i bakvatten, vårt samhälle blir allt kyligare. Jag vill ändå tro att det snart vänder!

      Svara
  3. Jag har sett det. Men jag tycker inte det är så farligt, du är förlåten.🙂

    Själv har jag hållit fingrarna i styr, och det känns bra. Man ska hålla sig borta när destruktiva krafter råder, man blir besudlad.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: