Smakrik soppa – nästan på en spik!

För ett par år sedan började jag med yoga (kundalini).  Så småningom blev jag också intresserad av yogisk kost. Yoga är nämligen så mycket mer än att utföra vissa rörelser. Det är en livsstil. Att vilja äta mat som är nyttig och hälsosam och som bygger upp kroppens immunförsvar blir en naturlig följd av att man praktiserar yoga.

Yogatraditionen har, liksom ayurveda, sin grund i Vedaskrifterna, och är därmed ett av världens äldsta hälsosystem. Väl beprövat, med andra ord! 

Trinity roots är det som tilltalar mig mer än allt annat i den yogiska dieten. En dag utan ”treenigheten” och någonting fattas mig!

*

yogisoppa 033 

Ingefära, vitlök och lök – ”Trinity roots” –  basen inom yogisk kost.

Jag har skrivit mer om ”rötternas” eller kanske skulle vi säga kryddblandningens hälsobringande egenskaper här.

*

Beprövat recept – inte i Vedaskrifterna, men väl i gröna torpet!

Jag vill gärna dela med mig av ett recept på en soppa i yogitradition som jag har provsmakat mig fram till. Soppan innehåller Trinity roots, är fantastiskt god i all sin enkelhet och dessutom rena dunderkuren för kropp och själ. Trots kryddstarka ingredienser mår man förträffligt på soppan, den verkar välgörande på matsmältningen. Dessutom håller den garanterat alla illvilliga baciller på avstånd. Ett par gånger i veckan har den blivit ett måste i gröna torpet i Roslagen.

Originellt nog kallar jag soppan för Min yogisoppa.🙂

yogisoppa 039

Min Yogisoppa (2 generösa portioner)

Ingredienser:

Vitlök, ett par matskedar (knappt) , grovhackad

En röd lök (snällare för magen än gul lök, dessutom ger den soppan en vacker färg)

Ingefära, ett par matskedar, grovhackad

Några morötter

Röda linser 1/2 dl

1 buljongtärning (vegetarisk)

Kryddpepparkorn, 4-5 st

Lagerblad, 2 st

Matolja, 1 matsked

Vatten 5 dl

yogisoppa 042

*

Skala och grovhacka lök, ingefära och vitlök.

*

yogisoppa 048

*

Skala och slanta morötterna, jag använder en osthyvel.

*

 

yogisoppa 055

*

Värm upp kastrullen, häll i matoljan, låt morötter och kryddblandning fräsa (utan att ta färg) några minuter.

*

yogisoppa 064

*

Tillsätt vatten, smula ner buljongtärning, linser, lagerblad och pepparkorn.

Låt soppan koka upp. Rör om, sätt på lock och låt sjuda i 10 minuter.

*

 

yogisoppa 071

*

Färdigt att servera!

Lättare kan det inte bli!

*

yogisoppa 059

*

Ett saftigt bröd därtill, förstås!

Och varför inte ett gott, vitt vin, chardonnay***, kanske?

*

Då återstår bara:

Bon appetit!

*

 

*** Vin ingår inte i den yogiska traditionen🙂

Lämna en kommentar

12 kommentarer

  1. Ser galet gott ut!

    Svara
    • Det ÄR galet gott, också! Tycker en som har slutat knapra på likdelar från andra däggdjur. 🙂

      Svara
  2. Visst spelar det roll för hjärnan vad vi petar i oss, tror du inte? Jag tänker på hur viktigt det är med B-, C- och D-vitaminer för att hjärnan ska fungera optimalt. Kalium, natrium, kalcium och magnesium är viktiga mineralämnen som påverkar hjärnan.

    Jag lovar, den här soppan kryllar av en massa nyttigheter som håller hjärnan spänstig!

    Svara
  3. Men bamsetackkk, Anita, för säkerligen så god & nyttig soppa som det ser ut!! Jäddrar att jag inte tål någon annan lök än vitlök!!! Men det kanske funkar ändååå??? Säg JA – måste bara prova:-))) Spik har jag ju så … :-)))

    Svara
    • Men, så tråkigt för dig, Sven-Erik, går det inte ens med en bitteliten bit av den röda, milda löken? Purjo? Gräslök?

      Visst blir det skillnad på smaken om du utesluter löken, men går det inte så går det inte. Det är klart att det funkar ändå, i alla fall om du slänger i lite spik. Så jag säger: JAAAAAA!

      Svara
  4. thord wiman

     /  januari 28, 2013

    Du har soppan i headern också ser jag. Har flera gånger energiskt tänkt skriva och fråga. Nu kom svaret nästan per telepati. Det skulle behövas dra många lansar för soppan som onekligen känns en aning underskattad i Sverige med aningen svajigt rykte. Kanske tanken för lätt glider iväg till soppkök och utspisning för fattiga, ofta ute på gatan. Jag hoppas på en pånyttfödelse.

    Hej! och tack för Yogisoppa! Detta har varit som en återupplevd hemkunskapslektion på högstadiet en gång då det vispades ihop ett och annat intressant. Lovar prova receptet som bär enkelhetens tilltalande formula; den enda hållbara på sikt. Litet mera ville jag skriva men ögonlocken faller tunga de sista dagarna i månaden Januari och dessutom – Astrid Lindgrens dödsdag. Det har gått 13 år (Stoppa tiden!).

    Jo, provsmakning dröjer (nästa vinter). Återkommer med intryck (helst magiska) på denna för ögonen så estetiskt och färgglada soppa. Blir förnöjsam, lugn och varm bara att visualisera alltihopa.

    Alltså: köttsoppa i glasburk är snart ett minne blott.
    Ett stort tack för detta väsentliga tips!

    (Jag tror dig; att denna soppa håller hjärnan elastisk – en tallrik innehållande 234 kluriga korsord …

    Svara
    • Visst är det yogisoppa i headern, också. Något uppförstorat. (Vilken uppmärksam besökare du är!) En pytt-i-min-panna i soppform, både bildligt och bokstavligt. Om pytten bidrar till elasticiteten i min egen panna, är förstås en annan femma. Jag hade troligen varit ännu vimsigare utan detta mitt livselixir. 🙂

      Kanske skulle jag döpa om soppan till korsordssoppa?

      Köttsoppa i glasburk – visst var det Bong företaget hette? Inte mycket till smak på den, som jag minns det. Inte så underligt kanske om soppa fått dåligt rykte. Men har den verkligen det? Själv tycker jag att soppa är behändigt om man är många runt bordet, en mustig (och vacker!) rödbetssoppa är allra bästa bjudmaten. Eller varför inte en fisksoppa?

      Tillbaka till Bong: Den skulle nog te sig ganska avslagen och fadd i jämförelse med sopporna jag serverar. Jag trixar gärna med vitlök och ingefära och annat smått och gott, även om det inte står med i receptet.

      ”Förnöjsam, lugn och varm bara av att visualisera”, skriver du. Ska bli mycket spännande att höra hur du mår när du inte bara har betraktat soppan på bild.

      Svara
  5. thord wiman

     /  januari 30, 2013

    Tycker gott du kan behålla namnet yogisoppa, som arbetsnamn åtminstone, fast är du en fantasirik och skicklig soppsättare eller rent av en gomkänslig, subtil soppkompositör bör nog namnet vara litet mer på hugget – Yogisoppa Special! (haha, bra thord, för trettio år sedan.) Du ser, jag behöver all stimuli (den kommande soppan) jag kan få för att förmå mina små grå att skapa något som kan kallas kreativt. Däremot är jag imponerad av din ”pytt-i-min-panna” metafor.

    Jo, fisksoppa är ju en klockren vinnare förstås, fattas bara annat. Min fiskhandlare idag hade placerat ett avskuret stort laxhuvud intill filéerna, groteskt som sjutton såg det ut och jag frågade vad det kostade (en spirande sopptanke). Trehundrakronor, sa han och tittade mig djupt i ögonen. Du menar trettio kronor, försökte jag. Nej, jag menar tio kronor, om du vill slå till. Ja, se dessa göteborgare, alltid så ordrika, vänliga humorister. Jag har träffat fem i mitt liv. Alla likadana. Är det något i luften där nere på solsidan som karvat fram dessa sympatiska karaktärer. Jag förstår inte. Har du någon teori?
    Nä, det präktiga laxhuvudet blev kvar vid filéerna. Koka soppa på ett laxhuvud känns som överkurs. Vore jag katt eller hundtagen hade jag handlat förstås. Hundar ser laxhuvuden som dyrbarast av delikatesserna, åtminstone är många jakthundar så skapade, men katten, bara denna ynnest att få studera en katts alla underbara emotionella åthävor som återspeglas så tydligt: först den enorma förvåningen, ögonen stora som tallrikar, sedan nyfikenheten, doftandet i luften, fixerandet, närmandet, osäkerheten, titta på mig (ska jag verkligen få smaka på allt det där…).

    Jo, jag ska utifrån ditt grundrecept pluralistiskt ”joxa och mixa” (denna exklusiva frihet för soppor och grytor) efter behag, fast inte så optimistiskt vårdslöst (fast charmigt!) som Melkersson ändå. Man kan säga att min egen yogisoppa är under mental uppbyggnad. Man kan också säga att den här texten börjar bli soppig.

    Avslutningsvis: Brödet till och drycken (vin utmärkt!) lika viktigt. Treenighet även här. Jag är vid gott mod inför detta kulinariska äventyr. Bara det nu inte blir så uppskattat att det blir ett missbruk. Annars satte du rätt rubrik på soppan. Livselixir! Tror det blir så även för mig, en dag.

    Ja, få se hur påverkad min hjärna blir av den hälsorika, energiska soppan, kanske blir det för mig som för Hayden (Haydn?) (1732-1809), att börja dagens bestyr med böjningen av antika grekiska verb…

    Jag tänker mig ändå slutligen att det här projektet ska utmynna i en Fyrenighet: Soppan. Brödet. Drycken. Och Hayden! Han har ett spännande sätt att kombinera det lekfulla med det allvarliga. Det lilla jag har hört. Klassisk musik är också något underbart jag skjutit framför mig i hela mitt liv. Se där. En rätt till på bordet. Serverad snart. Hej!

    Svara
    • Tack för trevligt kvällsbesök, Thord! Jag tycker inte du verkar behöva fylla på med mer energi, det sprudlar och står härliga till på kontoret allra högst upp, kan jag tycka!🙂

      Dina underhållande reflektioner och halsbrytande vändningar kom just som jag behövde skingra tankarna. Här ska nämligen teveapparaten, daterad 1995, göra sitt uttåg och vad jag än tycker om det, så måste jag försöka tränga ner i vad alla moderna teknikaliteter innebär. Jag förstår inte längre vad som är vad av alla dosor och sladdar och fjärrkontroller! Vad är det för skillnad på en dator och en teve, bortsett från tangentbordet? Jag VET att jag kommer att vara glad när jag får se min första film i det nya systemet, (sonen påstår att filmerna inte alls egentligen är så där gröngrå som de är i teven i gröna torpet, och han tycker det är synd och skam att systemet inte bytts ut för länge, länge sedan. Han vet ju hur galen jag är i filmer.) Som sagt, en pytt blir det i min hjärna av alla sladdar och skärmar och dosor.

      Då var det skönt att i stället få koppla av med att läsa om göteborgare och andra intressanta betraktelser.

      Är du jägare? Inte rabiat varghatare, hoppas jag?

      Tack för välfångad skildring av både kattmat och kattätande. Jag tänker på min dotters Tusse, som blev kvar hos mig när dottern flög ut. Jag undrar hur han hade betett sig om jag placerat ett laxhuvud framför honom. En gång gjorde jag mig nämligen till, köpte strömming enkom till honom. Han tittade förnärmat på den där blanka, grå saken som jag placerade framför honom. Han inte så mycket som petade på fisken! Räkor, däremot, då förlorade han all sin värdighet och var beredd att gå genom eld för att få sin beskärda del (den där äckliga hjärnbiten i räkans huvud). Kattskrället satt faktiskt med vid bordet på egen stol när vi åt räkor. 🙂

      Göteborgare, ja, nog ligger det något i det du skriver. Kanske de är fångade i sin egen myt? Nu är de tvungna att leva upp till sitt rykte, oavsett hur de mår, stackars satar? Å andra sidan blir man säkert glatt bemött om man så bara spelar glad. Då hamnar man i en uppåtgående spiral och ett tu tre, så har göteborgaren som mådde pyton börjat ta sig ur eländet. Litet av ”det är inte hur man har det, utan hur man tar det” . . .

      Undrar just var gränsen går för missbruk när det handlar om soppa? Eller musik, för den delen. Haydn, exempelvis. Hur många stycken av Haydn får man lyssna på under en och samma dag innan det blir ett missbruk? Håller med dig, hans musik är lekande-lätt. Han kanske hade någon koppling till Göteborg? Men grekiska verb?

      Haydn är inte helt fel som komplement till Trinity Roots. En kvadrant, kanske?

      Slut för idag, tack för idag!

      Svara
  6. thord wiman

     /  februari 1, 2013

    Haha, Anita! Embarkera den moderna, elektroniska världen och du blir dig aldrig lik igen. Det är onekligen ofrånkomligt ditt öde att uppgradera tekno(logiskt) och att schemalägga litet allmän teknikträning i hemmet. Köpa nytt! Det är smörjmedel för samhällets kugghjul det. Tänk på vad det genererar: tillväxt, arbetstillfällen, att i plikt och ansvar konsumera så landet inte sjunker tillbaka i recession eller etter värre ner i depressionens kolsvarta soppa. Ja, lätt att skoja om men en komplex problematik är det. I ena vågskålen Borg som i TV ordagrant uppmanar/vädjar till svenska folket att ”Tokshoppa” och i den andra alla de negativa/förödande konsekvenser konsumismen har på vårt klot. (självklart har du sett/lyssnat på en av Galenskaparna, en egenhändig monolog, oändligt fyndigt, intelligent och roligt, letar upp den.) Jo, apropå vågskålarna, paradoxen är ett faktum och man står fånigt stirrande som en åsna mellan hötapparna.

    Själv lever jag utifrån eget val utan TV sedan 2003. Det var en del abstinens och andra kval under första året men sedan en skön känsla av kontroll och oberoende. Dock står en ny TV på schemat från 2014 nån måtta på återhållsamheten får det faktiskt vara och det är filmerna som lockar, svältfödd på dem. Mycket att ta igen.

    Älskar (bejakar livets mjuka värden) vargar väldigt mycket och om dom (mot förmodan!) nobbar att kramas, dansar jag gärna. Vargen var här långt innan människan kom och har hemortsrätten tillsammans med allt det andra.

    Nej, någon känsla eller sympati för nöjesjakt oavsett villebråd härbärgerar jag inte. En både vidrig och vedervärdig hantering om det inte akut är en sista utväg för att hålla (förr i tiden) svälten från dörren. Vargen är viktig i skogliga, ekologiska och kretsloppsmässiga sammanhang som regulator och livgivare(!) för allehanda stammar av småvilt och annat. Till 90% tar den bort gamla, sjuka och defekta djur vilket gör stammarna långsiktigt genetiskt friska och motståndskraftiga mot sjukdomar. Och i god balans. Denna så oändligt viktiga biologiska balans som människan är i färd med att totalt trasa sönder i skogen, marken, havet och i luften.
    Det är så mycket som är så galet; vi lever i en pågående och accelererande miljökatastrof (efteråt kommer processen att synas så tydligt) och att laga världen blir inte lätt …

    claes eriksson – sista versen youtube

    (28 sept 2010) 1:41

    Jo, om jakt och bössor som smäller ute i markerna är min känsla denna (aningen diffus kanhända). Känslan är så mycket vidare i sin bemärkelse kanske rentav en livsinställning, en kärna långt, långt under skinnet.

    Var på vandring en gång i nationalparken Muddus (norr om Porjus), lycksalighetens land med andra ord, ensam med markerna, djurlivet och mina egna tankar. Då, i den djupa stillheten, small två skott, som jag många år senare återfann i den här dikten och samma starka känsla kom då tillbaka.

    Afton vid Sårjåsjaure
    De vita sommarmolnen gick i bet högt under skyn på fjällens gröna ängar
    och tusen bäckar sjöng som silversträngar en melodi om min lyckliga ensamhet.
    Sollysta glaciärer har betraktat sin spegelbild i sjöar av smaragd orörliga, och tinnarna har vaktat en hemlighet som väntar outsagd.

    I väster lyfter en avlägsen kväll drömlika berg av guld mot himlens malva.
    Då ekar hårt ett skott. Ett till. En salva rullar bland bergen. Rymd och sjö och fjäll
    lyssnar. Vad var det? Tystnaden försvann, friden
    och ron och lyckan. Det var människan.

    Sten Selander
    Avsked, 1957

    (hm, diffust, som sagt men skrivet är skrivet)

    fotnot: det här var verkligen också en avskedsdikt från Sten Selander, som avled samma år.

    Svara
    • Du skrattar du, det gör jag med. Jag trodde aldrig att skulle bli innehavare av en platt-teve, men den gamla var inte längre kompatibel, den var som en stenkaka, ungefär, den påminner mycket om mig! Jag känner mig ofta som en främmande fågel i vår galna tid.

      Om det inte vore för mitt stora filmintresse så skulle jag lägga in mitt veto mot plasmaskrället. Samtidigt unnar jag sambon att slippa se allehanda sportevenemang och dokumentärer i den gröngrå nyans som vår gamla trotjänare levererar. Biosalongernas popcornkultur har jag aldrig förlikat mig med.

      Men visst skäms jag över detta tilltag. Så till den grad. Här står jag i skämshörnet, med dumstruten på. Men du ska veta att det råder stor trängsel här. 🙂

      Nu ska jag säga till tevens försvar att det finns bra program, absolut. På spåret, till exempel, tittar jag gärna på. Men titatainment (tutteunderhållning) klarar jag mig bra utan, att frivilligt utsätta mig för ”underhållning” som förminskar och behandlar oss som mindre vetande, nej tack!

      Inte utan att jag blir avundsjuk på dig. Så många osedda filmer du har att se fram emot! Och jag ser fram emot att du 2014 delar med dig av dina filmupplevelser.

      Om jägeriet. Nu kan jag andas ut. Inte för att jag hade gjort mig en bild av dig som varghatare, men vad vet man, även solen har sina fläckar. Har du förresten sett vargbilden som illustrerar ett Greidercitat på min förstasida? Jag har fått låna bilden av Jinge. Om du klickar på den förstoras den upp – sedan är det bara att njuta av en fulländad skapelse.

      Jinge är hängiven vargvän och skriver också bra och intressant om dagspolitik. Hans blogg finns här:

      http://bilderblogg.se/author/jinge

      Om Selanders dikten. Tack! Som ett slag i solar plexus. Tystnaden efter skotten ekar i mitt huvud. Ja, den Människan. Nog måste vi vara Någons missräkning. Nej, att laga världen blir inte lätt.

      Fjäll har jag vandrat i. En gång. Pieljekaise hette området, bedövande vackert.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: