En flugskit på fresken

 

*

 

kain o abel

Minns du Bibelns  berättelse om bröderna Kain och Abel?

Abel, den kringvandrande fåraherden och Kain, den bofaste, han som brukade jorden i sitt anletes svett. Den ene levde i harmoni med naturen, den andre krävde rätten till marken. Kain dräpte Abel och hans efterkommande blev jordbrukare och boskapsskötare, byggde städer, smidde koppar och järn.

Den här berättelsen kas ses som en metafor för mänsklighetens tragiska öde, menar Lasse Berg, författaren till boken Skymningssång i Kalahari.

*

Skymningssång-i-Kalahari

*

Boken är en fortsättning på Gryning över Kalahari, med undertiteln  ”hur människan blev människa”.

I Skymningssång i Kalahari tar författaren avstamp i människans ursprung och leder oss ända fram till vår egen tid. Undertiteln är den här gången ”hur människan bytte tillvaro”.

*

2012-03-20 14.46.06 a

*

Tidsrymder svåra att fatta

Vår art uppstod för ungefär 200 000 år sedan. Men redan för sex miljoner år sedan börjar människans förhistoria, en tidsrymd som är svår att fatta. Lasse Berg tar ett genialiskt grepp. Han för över vår historia och förhistoria på en väggmålning. Fresken är sex meter lång, varje meter står för en miljon år.

*

2012-03-20 14.46.52

*

Tvåbeningen

Efter två meter, det vill säga två miljoner år, kommer den första arten som med säkerhet kunde gå upprätt.

Jag har alltid tänkt mig att vi reste oss upp för att kunna fatta tag i ett vapen, som vi sedan använde mot fienden. Antagligen är det den mäktiga filmscenen i Kubricks 2001 – ett rymdäventyr, som spökar. Scenen där apan reser sig upp och triumferande slungar en benknota, i samma stund förvandlad till ett vapen, i luften.

Glöm det! Våra förfäder hade troligen ett helt annat skäl till att resa sig och börja gå på två ben:

Det blev enklare att bära hem föda till de som väntade vid den tillfälliga boplatsen!

På den här tiden var vi jämställda, alla i gruppen delade den föda som gruppmedlemmarna funnit under dagen.

*

2012-03-20 14.14.32

*

Mänsklighetens överlägset viktigaste uppfinning

Den stora uppfinningen som förde mänskligheten framåt var – väskan! I den kunde man bära hem mer föda än om man skulle bära dagens fynd i händerna. Utrustad med en väska kunde man delta i insamlandet av föda även om man bar ett litet barn i famnen. Väskan är för människan en mer revolutionerande uppfinning än hjulet, om man får tro Lasse Berg.

Släktet Homo

Efter fyra meter på väggmålningen finner vi släktet Homo. Författaren berättar medryckande om hur vår hjärna växer, hur vi uppmuntras till att samarbeta, hur samarbetet i själva verket är en förutsättning för artens överlevnad, att allt bygger på jämlikhet och solidaritet.

*

2012-03-20 14.45.47

*

Homo sapiens, när dyker hon upp på den sex meter långa målningen?

Svar: Två decimeter från slutet på den sista metern.

Nu händer något dramatiskt!

I slutet av dessa ynka två decimeter händer något dramatiskt. Jag citerar:

”Allra sist, efter sex meters homininrevolution, en centimeter från slutet  (min kursivering), ungefär i glipan mellan tapeten och hörnet, byter vi livsstil. Totalt. Vi börjar producera mat som boskapsskötare eller jordbrukare, bosätter oss i byar som växer till städer och riken, byter jämlikhet mot hierarki, lättja och prat mot hårt arbete.”

Kains seger över Abel är ett faktum. Lasse Berg fortsätter:

”Fem millimeter från vår tid kommer skriftspråket, civilisationerna, städerna, den nedskrivna historien. Någon tiondels millimeter från nutiden börjar mänskligheten lägga om livet ännu mer, med industrialism.”

*

lasse3-340x300

Författaren Lasse Berg – ett kreativt exemplar av Homo sapiens

*

Homo sapiens – en ung art

Homo sapiens är 200 000 år gammal, eller två decimeter för att anknyta till Lasse Bergs väggmålning. I evolutionära sammanhang är vi en tämligen ny art.

Lasse Berg igen:

”Människan som i årmiljoner strövat fritt och sjungande mellan horisonterna, med sitt livs samlade tillhörigheter i ett knyte över axeln, byggde på några tusen år under taktfasta kommandorop upp murar och staket mellan varandra. Den ordningen har varit mänsklighetens bittra arv sedan dess.

Så gjordes människan omänsklig.”

*

2012-03-20 14.47.40

*

Hur hållbart är vårt nya liv?

Efter att ha läst den här välskrivna och fascinerande boken är det lätt att inse att vi just nu nalkas Homo sapiens skymning med stormsteg. Skymningssång som trots allt en dag åter går över i gryningssång? Eller är det mänsklighetens svanesång vi bevittnar? Framtiden får utvisa. Att vi inte lever det liv vi genetiskt är anpassade för är ett tragiskt faktum. Med författarens ord: Från Ur till Ullared på femtusen år!

Många arter av förmänniskor, homininer (eller hominider), har utvecklats på den sex meter långa fresken. Många har uppstått och dött ut. Endast en art, Homo sapiens, har överlevt.

Det obehagliga är att alla de andra arterna gick under i samband med stora klimatförändringar.

*

2012-03-20 14.47.27

*

Paradiset på jorden

Under fem meter och nittiofyra centimeter av en sex meter lång tillvaro levde vi i Afrika. Ett Afrika som låg tusen meter högre än nu, som var lummigt, bördigt och lagom varmt, kort sagt – paradiset på jorden.

Det var då. Vi levde ett behagligt liv, befriade från hårt arbete och annat gissel. Det var innan vi blev bofasta. Då krympte människan, bildligt och bokstavligt, skellettfynd från den här tiden visar på att vi blev ett par decimeter kortare (även om vi hämtat upp våra förfäders försprång nu), vi blev sjukare, fick förslitningsskador (främst kvinnorna) och ibland dog vi en våldsam död, i strid med en fiende.

*

2012-03-20 14.46.06

*

Hur ska det gå för oss? 

Lasse Berg går igenom många av den moderna människans livsvillkor och hur vi hanterar våra liv här och nu: Barnuppfostran, könsroller, chefskap, hälsa, skam, skadeglädje, avund, jantelagen. Han gör intressanta jämförelser med det liv våra förfäder levde.

Homo sapiens har utvecklats, anpassat sig (nåja, måttligt, vår psykiska ohälsa är kanske ett tecken på att vi lever mot vår natur?)  och överlevt. Än så länge. Nu återstår att se vilket öde vi går till mötes. Kommer vi att lyckas vrida tillvaron rätt eller har Kains seger över Abel lett människan in på en undergångsväg?

Har vi en gång för alla Kainsmärket präglat i vår panna? Kan vi återupprätta Abel inom oss, och därmed återgå till ett liv mer i samklang med naturen?

*

2012-03-20 14.15.41

*

2012-03-20 14.16.11

*

Eller är vi på väg att reducera oss själva till en liten prick, en flugskit på Livets fresk?

*

Kain

Kainsmärke – det märke som Gud enligt Bibeln satte på Kains panna

när han förvisades efter att ha mördat sin bror Abel

*

Följande inlägg
Lämna en kommentar

18 kommentarer

  1. Göran Gustafsson

     /  mars 20, 2013

    Din sista bild ”Kainsmärket” får mig att minnas ett stycke ur boken ”Pilgrim At Tinker Creek” av Annie Dillard. Hon berättar där om sin katt som under natten rör sig fritt ut och in genom det öppna fönstret vid sängen. En morgon hade katten trampat i blod som sedan gav avtryck (märken) på berättarjagets nakna kropp. När hon reflekterar över varifrån blodet kan ha kommit och vad det kan symbolisera skriver hon:

    ”The sign on my body could have been an emblem or a stain,
    the keys to the kingdom or the mark of Cain.

    Sen drar hon sig till minnes vad en grannkvinna nyligen sagt till henne:

    ”Seem like we’re just set down here, and nobody don’t know why!”

    Här framskymtar vår tids problem. Vi lever i en multikulturell värld med en global ekonomi och ett globalt utnyttjande och exploatering av människans gemensamma tillgångar, men vi saknar en gemensam mytologi, som formulerar bilden av oss själva, vår plats på jorden och i kosmos. Istället strider vi om profetens skägg. För inte så länge sen var jorden (eller den plats vi levde på, så långt ögat kunde se) alltings medelpunkt, och varje individ i gruppen kunde bära all gemensam kunskap. Nu är vi blott en flugskit i tid och rum.

    Svara
    • ”vi saknar en gemensam mytologi”

      De orden griper tag i mig och kanske är det avsaknaden av tillhörighetskänsla som gör att Lasse Bergs böcker griper tag i mig. Hans ord gör mig upprymd av någon outgrundlig anledning. Han återkopplar mig till sammanhang som är gripbara. Våra hjärnor har inte utvecklats på 10 000 år, förmodligen var de väl anpassade för situationen som rådde då. Det är samma hjärnor som har drivit oss ut i förskingringen! Vi kan omöjligt omfatta det som sker på jorden idag, samtidigt som vi kan hålla oss uppdaterade på ett sätt som aldrig skett tidigare.

      Nycklarna till kungadömet eller Kainsmärket. Ibland kan jag uppleva att vi bär på förmågan att uträtta storverk.

      Andra gånger – ”en flugskit i tid och rum”. Då återstår bara musiken – den för mig till paradisiska höjder. 🙂

      Svara
  2. Verkligen fantastiska böcker! En annan tankeväckande sak är att dessa människor ägnade några få timmar varje dag åt arbete, resten av tiden åt aktiviteter som stärkte den livsavgörande gruppgemenskapen, som dans och berättande. Jag vill ha tre timmars arbetsdag NU🙂

    Svara
    • Håller med dig, det du återger hör till det som gör starkast intryck i boken/böckerna. Två timmars insamlande av föda, en dryg halvmil dagligen i makligt tempo. Därefter: lek, nojs och skratt!

      Jag gillar Lasse Bergs oerhört ödmjuka inställning till livet, både livet då och livet här och nu. Inte en pekpinne så långt ögat når, snarare ett lakoniskt konstaterande att vår hjärnas kompetens också har lett till vissa ”förvecklingar” som vi kanske inte mår så bra av. Vilken understatement! Kvinnornas krökta stortå på höger fot får tanken att svindla. Tänk att gå så emot sin sanna natur att det blir skador på skelettet! Undrar hur vår livsstil syns på våra skelett? Kommer framtida arkeologer att förstå att tolka ”paddnacke”?🙂

      Gillar Lasse Bergs sätt att konsekvent skriva ”vi”, också. Vi, oavsett om det handlar om nutid eller något som hände för 200 000 år sedan. Vi ingår i en obruten (än så länge!) kedja av Liv – varför har vi så svårt att förstå det!?

      Svara
  3. Ja! Upprättelse åt vi:et! Jag tror, som Lasse Berg är inne på, att däri ligger vår chans till överlevnad. Hur nu det ska gå till i ett samhälle där alla Kain håller sig på sin plätt jord och Ablarna är föraktade, papperslösa, utförsäkrade.

    Svara
    • Jag har sagt det förr och jag säger det igen – om alla miljöpartister var som du skulle jag inte tveka om vilket parti som skulle få min röst. MEN – det verkar finnas många Ablar, både här och där. Man kan hålla sig med annat än en plätt jord, också. Ett privat litet vårdföretag, exempelvis, eller varför inte en vinstdrivande skola? Ägandet verkar plocka fram det sämsta inom oss . . .

      ”Hur nu det ska gå till.” Vi får enträget fortsätta göra det lilla vi kan. Kanske är jag urbota hopplöst optimistisk, men jag ser små tecken, lite varstans, som tyder på att människor har fått nog.

      Svara
  4. Håller med. Vi är samma människor, stort sett, nu som då. Fel väg valde vi tidigt. Det var vi som valde, inte politiska /religiösa inriktningar i sig. Hörde någongång någonstans att människans historiska utveckling är att likna det lilla nyfödda barnets… Hjälplöst, famlande efter föda, värme och trygghet. Upptäcker omgivningen, förundras och skräms av storheten. Söker sig tillbaka till tryggheten i den närmaste gruppen, Det lilla barnet tittar storögt på det främmande ansiktet. Det främmande som kan utgöra ett hot, mot individen eller gruppen. Konkurrensen inom gruppen upptäcks, starkast eller smartas får flest fördelar… osv. osv. Kain och Abel tror jag kan ses som människans inre kamp. Den destruktiva sidan mot den konstruktiva. En oftast jämn kamp, den har pågått genom hela historien. Vi överlever nog, men i vilken form? Livet som sådant, ja vad går det ut på. Vad är en blommas liv? En blomma som vi brutalt trampar ner…

    Svara
    • Många frågor lyfter du fram, svårfångade, om vår existens.

      Om jag minns rätt så har våra hjärnor inte utvecklats på tiotusen år. Så nog är vi mer lika våra förfäder än vi kanske vill tro.

      Att den starkaste eller smartaste skulle ha mest fördelar, den teorin avfärdar Lasse Berg. Våra förfäder levde strikt enligt jantelagen, ingen fick förhäva sig, ALLA var lika mycket värda. Det är först när Kain har släckt ut Abels liv som rivalitet och darwinism börjar råda. Med andra ord, när vi sätter ner våra bopålar, markerar revir, börjar värna ”mitt”. Den där lilla flugskitsepoken på fresken!

      Barnets roll i urtillvaron är intressant, Lasse Berg menar att dagis har vissa likheter med hur barn antagligen behandlades för länge sen, åtminstone de lite större barnen. Den stora skillnaden är att då var ALLA barn ALLAS ansvar och omsorg.

      ”ja, vad går det ut på.” Den stora obesvarade frågan som vi kanske får svaret på en dag. . .

      Kain och Abel som två aspekter av oss. En intressanst tolkning, som går att förena med Lasse Bergs tolkning. För det är väl troligt att människan alltid varit fåfäng och självupptagen. OCH altruistisk och generös. Samtidigt. Jag vill ändå tro att det var våra goda sidor, de som gagnar kollektivet, som segrade, som gjorde att homo sapiens överlevde, till skillnad från alla andra homo-släkten. Även om vi just nu, i vårt tidevarv, verkar ha fått hjärnsläpp!🙂

      Svara
  5. thord wiman

     /  mars 22, 2013

    Hej Anita,

    förbryllande fresk tänker jag; vad har hon nu hittat på. Rubriken som gestaltning inget flugskitande ändå, välfunnet snarare och jag försöker gissa innehåll men omöjligt härleda till ämnet som ju i tidsspann och evolution är överväldigande, gigantiskt! (hm, det långa lodräta strecket efter varje bokstav i samband med tangentskrivandet har slutat blinka el. pulsera som det gjort i många år, skönt, har irriterat mig på dess uppfordrande manér. Nu är det stilla. Heter kanske bokstavs el. skrivmarkör).

    Har läst Lasses första bok (GÖK), fick en sådan stark lust och längtan efter Afrika. ”VI” är alla afrikaner” skrev han så grundsanningsenligt riktigt och rätt att all rasism, diskriminering och förföljelse för några befriande ögonblick flög all världens väg och tanken kunde vila vid ordet VI. Äntligen. Faktiskt, det var lindrande. Tänk, vilken plåga rasism innebär för miljoner människor dagligen, ohyggligt! men människosläktet verkar bestämt sig för att fortsätta (trots att vägvalen är så många) gå på via dolorosa, smärtornas väg.

    Hursomhelst. Det lever sitt eget liv ändå någonstans i genernas gamla kamrar där bara eoner räknas, detta Afrika. Det känns som ursprung och hem. Vår arts allra tidigaste vagga. Där stod den (jäklar, nu är bokstavsmarkören tillbaka och blinkar uppfordrande men måste nog så göra om den ska återfinnas i en tät text, silly me) en gång och en evig längtan tillbaka finns lika obändig som omöjlig. Men drömmen om Afrika fortsätter svepa genom alla människors djupaste nätter, tänker jag.

    Anne-Marie Körlings framtänkta/skapade ord ”vioism” är så underbart fint, tycker jag, alltså ett motsatsord/motord till egoism. Vi är så mycket starkare – Vioismen! VI. Ett globalt ord i en global värld kan man tycka. Jordens hjärta och människans behöver vioismens förenande rörelse för att bli helt igen. Det tror jag!

    Avseende evolution och att inte tänka i kvartals eller ens mandatperioder borde det på alla politiker och makthavares dataskärmar en skylt i stort format blinka påminnande var tionde minut. (Om jag läste det i tidningen VI tro…)

    DU!
    TÄNK PÅ MILJÖN!
    BESLUTA KLOKT
    EVOLUTION
    UNDER KONSTRUKTION
    HELA TIDEN!

    Ja – längre än så här har inte jag kommit. Och jag får inget sammanhang i det skrivna heller. Det är ju så trögt att tänka. Ett pyttepytte pigment i den väldiga freskomålningen. (”Livets fresk” som du skrev i rött var riktigt bra uttryckt!). Ser på en bild däruppe att det går allt vildare till hos dig. Är det den stundande påsken? Hej!

    Svara
    • Hej Thord, tack för som alltid uppfriskande och stimulerande reflektioner! Så du tog inte innehållet i det här inlägget på rubriken? Ingen annan heller, skulle jag tro:) Förhoppningsvis väckte rubriken intresse. Jag tänkte först placera ett frågetecken i slutet men det känns mer uppfordrande utan – och det börjar bli bråttom!

      Jag kände samma befrielse som du över Lasse Bergs sätt att använda det vackra ordet ”vi”. Jag blev alldeles lyrisk av det. Här befann jag mig plötsligt i ett sammanhang. Som Olof Olsson skriver i en kommentar: ”Upprättelse åt vi:et!” Nog blir det extra dråpligt (och oerhört tragiskt) med all rasism som fokuserar på hudfärg, när vi alla har exakt samma ursprung. Dessutom har jag aldrig förstått varför just vi blekansikten skulle vara den överlägsna rasen. Vår brist på pigment visar ju bara att vi var korkade nog att bosätta oss i trakter som i princip är obeboeliga halva året!

      ”vioism” – borde stå i SAOL – det enda hållbara!

      Om du tyckte om GÖK så kommer du att älska fortsättningsboken. Den är inte lika faktaspäckad, vissa saker återkommer, men med lite annorlunda vinkling. Lasse Berg är en makalös pedagog. Aldrig förr har jag förstått sambanden mellan inlandsisar, havsnivåer och människans vandringar över kontinenter.

      Plötsligt blir de gammeltestamentliga berättelserna begripliga, också – syndafloden, folkvandringarna och framför allt: det förlorade paradiset.

      Vi får göra det bästa av våra liv, utkastade som vi är i förskingringen. Att sitta på en sandstrand och blicka ut över hav och horisont – där är jag så nära det går att komma hur det är tänkt att vi ska leva. Utan både tid- och skrivmarkörer!🙂

      Svara
  6. thord wiman

     /  mars 23, 2013

    Hej igen,

    du rubrikernas och kanske också freskernas okrönte drottning. Och ja, Olof Olsson: ”Upprättelse åt vi:et!”.

    JA – rasism som fokuserar på hudfärg (och kulturmönster) borde vi civiliserade (är vi…) människor lämnat i kölvattnet för länge sedan, det omogna beteendet är långt under lägsta lågvattenmärke – ovärdigt, egoistiskt, avskyvärt och oerhört ointelligent. Bernard förklarade hela saken kristallklart redan på 60-talet:

    ”svart hjärta lika rött som vitt”

    Jo, det var ju hjärtkirurgen Christiaan Barnard (1922-2001) som transplanterade in ett hjärta från en svart man till en vit. Skulle vara intressant höra en rasists tankar om detta självklara – kanske plötsligen utmynnande i en insiktens underbart klara låga som uppenbarelse – jag kan se rubriken: rasist blev humanist. Vi behöver mer humanism a la Tage Danielsson! Jo, man bör försöka se djupet och det holistiska, inte fastna förhäxat, fixerad vid ytan.
    Ja, det var Barnards lärdom, reflektion och klackspark. Samme man utförde världens första hjärttransplantation på en människa i Kapstaden, Sydafrika den 3 december 1967. En magnefik prestation och julklapp till mänskligheten. Jag minns det mediala pådraget/uppståndelsen omkring detta: ett stort steg för mänskligheten före det större (?) 1969.

    Jepp: Från (GÖK) till (SIK) får bli mitt läsandets ambition. Tack!

    Ser på tablån att SVT till påsk visar några långa filmer med biblisk (denna sagobok för fullvuxna) anknytning. Någon skall jag se framför obekväma datorn, ty oöverträffade är de i äventyr och fantasigenren: ser mig som en komplett/totalt avkristnad (profan?) och sekulariserad människa. Går ilsket distinkta omvägar omkring svartkapporna som triggar fram det allra sämsta i mig: en djupt sittande öm tagg i min själ. Jag är allergisk mot prästerskapet, dessa hycklare. Jag tror inte en sekund på att de själva tror på det de predikar. Våran prost är rund som en ost, sa man förr, medan många församlingsbor samtidigt gick svältdöden till mötes.
    Hupp, jag borde gå i analys, lite KBT kanske. Ha ha – skämtsamt!

    Fast det var inte detta jag ville skriva; fastnade (som en stackars fluga, groteskt ser det ut, på en spiralhängd klibbig klisterremsa) på 2 av dina ord ”Livets fresk” en underbart uppfriskande liknelse och sammanfattning av människans utvecklingshistoria (antropologi, tror jag). De här schematiska modellerna är verkligen användbara för att något litet mänskligt desperat få ett (om så ändå diffust) grepp om det komplett ogripbara. Och i tankarna kommer omedelbart Per Ragnar.

    Apropå Per Ragnar.
    Han är en av de synnerligen få jag alltid sett upp till. Tagit till mig. En mycket stor och sann människa på alla plan. Ödmjuk, seriös, omkringtänkande. Glömmer aldrig hans fenomenala rollprestation i Strindbergs ”Röda rummet”. Minns du? (Toivo pawlo också extra minnesvärd som ursinnig snickare, han gör ju också rösten tyko jonsson i Karl Bertil Jonssons julafton).
    1972, när jag fyllde 19 år fick jag av min far en av hans böcker i födelsedagspresent. Det var ”Brevet till Mormor”. Sedan dess har han stått nära. Han var en av Sveriges 1:a offentliga vegetarianer på 60-talet. Det skrevs om det och om hans fullständiga övertygelse och tro på själavandring (reinkarnation). Två modiga ställningstaganden. Ordet ”sökare” är synonymt med honom för mig. Här är hans tankerader om tiden och mänskligheten. Låt mig avsluta med detta.

    Låt oss använda sex (måndag till lördag) av veckans dagar för att se vad som hänt med skapelsen under fyra miljarder (4.ooo miljoner) år. Varje dag representerar alltså 660 miljoner år.
    Vår planet föddes tidigt måndag morgon. Under måndag, tisdag och fram till klockan 12 på onsdag tar vår planet form.
    Livet börjar onsdag på e.m. och utvecklas i hela sin organiska skönhet under de tre följande dagarna.
    Först på lördag, klocka fyra på e.m. dyker de stora reptilerna upp. De försvinner fem timmar senare då mammutträden växer upp ur jorden.
    Människan finns inte till förrän tre minuter före midnatt lördag kväll. En kvarts sekund före midnatt börjar den industriella revolutionen.
    Nu är det midnatt, lördag kväll och vi är omgivna av människor som tror
    att det de gör sedan en fyrtiondels sekund tillbaka ska fortsätta i all evighet!

    Ja, detta är ju också en variant.

    Ha ha, Anita! ”Utkastad i förskingringen”. Det är ju precis vad vi är, som ängsdun på det stora, stora blåsiga fältet… (Ha! Nu kom jag på det: skrivmarkören borde ha en on/off funktion, slarvigt av tillverkarna av datorer, missat detta enkla!). Och som jag skrev ordet ”ängsdun” kom Bebbe och hälsade på, eller snarare hans dikt. Då jag tillbringat en del tid i byn Strand ca 1 mil n.v. Strömsund efter Ströms Vattudal har jag lite mer att berätta om Bebbe Wolgers men det får bli en annan gång. Här är några rader av honom jag ibland tänker på, eller snarare snyltar på: Bebbes ”privata” aftonbön. Ack, vad den passar min själ bra!

    Varje kväll överlåter jag min själ till dit, där ute i
    de fria markerna.
    Gode natur, ta emot mig och låt mig krypa upp
    i din stora famn, ty:
    Ett ängsdun är jag, som blåser över tun in i gran-
    mummel, så tillfällig som fiskens ring där den slog.

    (För en så simpel person som mig själv är det här poesi på absolut högsta nivå. Och som tröst.)

    Svara
    • Här stod jag just i färd med att släcka ner (för andra gången idag, första gången var vid Earth Hour) – då hittar jag din kommentar i spamfiltret! Så oförskämt av wordpress! Har det månne bestämts någonstans att kommentarer som har en viss längd ska betraktas som spam?!

      Men bättre sent än aldrig. Godmorgon, får jag kanske skriva, klockan börjar närma sig vargtimmen men inte kan jag bara lämna dina rader därhän även om timmen är sen.

      Många tidmarkörer som väcker minnen skriver du om för visst minns jag dem, allesammans: Barnard (som igår!), Per Ragnar i Röda Rummet (teve hade ett fantastiskt utbud av teaterföreställningar på den tiden, min mor och jag satt klistrade, personliga favoriter var Heinz Holz, Ulla Sjöblom och Per Ragnar) och så Beppe, den varmögde, tryggheten personifierad (vilket ok att bära!)! Vad ska jag hitta på att skriva om för att det ska bli relevant att du berättar mer om honom? Det får jag klura på.

      Men oj, så det osar om dina utgjutelser över stackars prästerskapet! Kollektiv bestraffning, inte bra. Objection, Your Honour, jag har mött fantastiskt fina exemplar av människoarten, som också har haft rätt att bära den där svarta kaftanen. Jag vill också protestera mot din beskrivning av dig själv som totalt profan och sekulariserad. Beviset hämtar jag ur din egen skapelse ovan. Du skriver Ack, vad den passar MIN SJÄL bra!

      Var sitter själen hos en profan, sekulariserad mänska, undrar jag lite försynt.

      Dessutom måste det finnas ett stort mått av vad jag kallar andlighet hos den som förmår att uppskatta poesi, något du ständigt visar prov på. Fortsätt du att ha din (nid)bild av dig, jag fortsätter att ha min! 🙂

      En klok man (jag tror det var KG Hammar) sa en gång att den mest kristne kan vara en person som inte ens har hört talas om Jesus. Vi ska nog betrakta bibeln som en viss kulturs nedtecknade myter, och som sådana är de intressanta. Hade vi råkat födas i en annan del av världen hade vi kanske gått Per Ragnars väg. Det är inte så noga med det där, tycker jag, själv vet jag inte alls vilket epitet jag vill sätta på mig. Men en bestämd föreställning av att det finns något ”hinsides”, det har jag, prästerskapet till trots. Men jag behöver inga mellanhänder, varken präster eller prelater, jag tror på direktkontakt.

      En fyrtiondels sekund – det låter till och med mindre än en flugskit på en fresk.

      Dags att krypa upp eller kanske singla ner i min lilla bit av naturens famn. Godnatt, godnatt!

      Svara
  7. Vid en målarkurs på våren i det fria upptäckte jag hur lätt en ”Konflikt” uppstår. Vi var två personer som stod ca 15 meter från varandra. Målade och frös. Gjorde så upp var sin eld. Ved behövde fyllas på. Vi använde nedfallna grenar som låg på marken. Vi tog ju naturligtvis de grenar som låg närmast. Grenarna på nära håll tog slut och vid ca 7 meters avstånd tangerade våra vedhämtningsområden. En slags omedveten tävlan om ved uppstod. Vi lade ner mer och mer tid på vedsökande. En bra gren gjorde att vi sprang mot samma vedbit och den snabbaste fick den. Insikten uppstod om vad vi sysslar med, skrattade, och vi beslutade samarbeta och samla ett gemensamt vedförråd. Vore vi inte uppmärksamma så hade det kunna utvecklas till bråk om en sinande källa av naturresurser. Det krävdes bara lite uppmärksamhet. Ser denna bagatell som en liten kopia av hur det i stort fungerar i områden med blodiga konflikter om naturresurser. Måste också få kommentera det här med tro. En personlig tro skadar ingen. Men låt tron vara en tro. Får tron plats i det påtagliga, den fysiska världen, vardagens göromål. Då! Om tron organiseras och börjar påverka andras personliga tro så skapar det ett helvetes lidande på jorden. Exempelvis går det ju inte att hindra någon från att ha nazistisk tro. Men organiserad nazism är ju kriminaliserad i de flesta länder. Gör samma sak med organiserad religion.

    Svara
    • Så skönt att den lilla episoden slutade med insikt, besinning och samförstånd! Ett värsta scenario hade ju varit att någon av er hade börjat använda den potentiella veden som vapen mot den andra. Håller med dig om att det småskaliga på gott och ont upprepar sig i det storskaliga. Ytterst består ju alla civilisationer av individer.

      Just nu läser jag Göran Greiders senaste bok Den solidariska genen, en motvikt till Richard Dawkins Den själviska genen, vars budskap så länge varit förhärskande, ja, blivit en norm som knappt har ifrågasatts. Om människan ska överleva som art måste hon klara balansgången mellan egoism och solidaritet.

      Svara
      • För att överleva som art behöver vi nog kliva av piedestalen och sluta betrakta oss som den främsta arten som uppstått. Bara för att vi påverkar det mesta på vår planet och kan döda och fånga alla andra arter så betyder det inte att vi är främst. Greider tror väl på gud? Jag beskriver ju all form av tro på något högre som en begränsning i uppfattningsförmågan hos en majoritet av världens befolkning. Om man ser vår uppfattningsförmåga som lager av skal. Då är tron en tidig och låst begränsning i antal skal. Traditioner är också ett resultat av denna begränsning. Jag har testat att inte fira jul. Jag visste inte hur det skulle kännas. Jag har gillat julfirandet med riktig gran, massor av kulor i grenarna och dopp i grytan, julklapp och Kalle Anka klockan tre. Första året helt utan julfirande gav som effekt en skön känsla av frid och ro. Fick fria dagar att göra annat jag vill göra. Måla, skriva och reparera saker. Bara slappa framför några filmer. Slapp trängas på överfyllda parkeringar och varuhus. Slapp också bidra till den överkonsumtion som är en del på vägen till människans eventuella undergång. Och pengar blev det över. Amortera på huslånet istället eller investera i något som leder till fler positiva steg. Blev en luftvärmepump som får ner min redan låga energiförbrukning. (Trots bil och motorcykel). Hela familjen var med på beslutet (Vuxna barn). Nyåret for vi ut och tittade/snyltade på andras fyrverkerier,HeHe!

      • Jag kan bara hålla med, den där piedestalen har ställt till galet mycket.

        Nej, Greider betraktar sin inte som troende, vad jag vet.

        Julen, liksom påsken passerar ganska obemärkt för min del, också. Just i år har jag med stor behållning lyssnat på hela Matteuspassionen, men i övrigt lyser påsken med sin frånvaro.

  8. Den stora tragiken ligger i fixeringen vid arten ”Människa”. Trots att varje biotop som uttsäts för ”Människa” går under så fixerar så många av oss vid människor och ska samla ihop resurser till ”Människa” när alla andra arter och allt annat liv som Vi är beroende av går under i den patetiska fixeringen vid ”Människa”. En halv miljard kronor till ”Människor” som inte trots att de är ”Skapelsens Krona” inte löser sitt problem med en livsform som om Gud finns skapat. EBOLA! Ebola är naturens sätt att rädda moder jord från Den parasitiska och utplånande livsformen ”Människa”. Den mest patologiska och förödande sjukdom Moder Jord drabbats av är livsformen ”Människa”. På lång sikt klarar vi oss inte utan andra arter. Men den cyniska ”Människan” tänker inte längre än på sig själv. Människor är paria om Du utgår från alla andra livsarter som finns. Jordbävningar är bra, Tsunamis är bra, Virus är bra, Vulkanutbrott är bra, Jordskred är bra, översvämmningar är bra, krig där inte andra livsformer drabbas är bra. Vi utrotar haven och våra egna biotoper bara för att den vidriga människoarten råkade få ett övertag någon gång. Girigheten för den begränsade ”Människoindividen” styr just nu. Bara NU! Hur hållbart är det? Jag flabbar tamefan ihjäl mej! Själv lever jag så naturvänligt jag kan utan att bli utstött ur den ”Mänskliga” gemenskapen. Ska jag tala om den ”Mänskliga” gemenskapen om Du tänker det minsta fel? NÄÄÄÄ! Det är så jävla vidrigt att jag självcencurerar. Och jag sörjer tamefan inte om jag bara helt enkelt bara utplånas. Jag har fattat min roll i att vara ett för alla andra livsformer, dödlig orsak. Människa? Må decimeringen komma fort!

    Svara
    • Jag betraktar mig ibland som svartsynt och pessimistisk, men i dig har jag min överman! 🙂

      Jag kan hålla med dig – men bara till en viss gräns. Alla oskyldiga barn, redan födda och framtida barn av mänskligheten gör att jag inte kan dela din syn fullt ut.

      Jag läste nyss en dikt som en vän skrivit, den stämmer bättre in på min egen inställning till den varelse som fått det missvisande epitetet ”sapiens”:

      I ensamhetens land regnar det
      men brunnen ekar tom
      när böner ropas ned mot bottnen

      Stråkens tagel brister strå för strå
      fiolens strängar är hårda av oro
      Följ mig och uppfinn lite ljus
      snart djupnar nattens mörka hunger

      Dessa sällsamma trakter
      där den skoningslösa klarheten
      sågar hjärnan i skivor
      och vi som tror oss inget veta
      blir ätna inifrån av vår förnekelse
      Följ mig och uppfinn lite ljus
      snart ökar nattens mörka hunger

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: