Retreat på Berget

Det har gått några timmar sedan jag lämnade Uppsala. Jag har kört utan rast. Har just passerat Rättvik. Vägen norrut lutar stadigt uppåt. Då får jag syn på den, skylten som jag ska hålla utkik efter: en oansenlig liten vägvisare i trä som det står ”Berget” på. Jag viker in på den smala grusvägen, Tempelvägen, följer den stadigt uppåt några hundra meter tills jag kommer till en parkering. Där parkerar jag bilen, blir sittande några sekunder, landar, innan jag plockar bagaget ur bilen och börjar gå. Uppför. Till Berget. Nog gör det skäl för sitt namn.

*

taizéretreat 2011 047

*

Redan när jag går uppför backen som leder till S:t Davidsgården släpper oron jag burit på, här kommer jag att trivas. Jag känner mig omedelbart hemma!

*

taizéretreat 2011 041

*

Jag ställer ifrån mig packningen och går ett varv runt byggnaden som bildar ett slutet system. Här ska jag frivilligt lämna mitt vanliga liv och gå in i en självvald tystnad. Visst är jag lite spänd, jag har ju ingen aning om hur jag kommer att reagera.

*

taizéretreat 2011 068

*

taizéretreat 2011 033

*

taizéretreat 2011 034

*

taizéretreat 2011 037

*

taizéretreat 2011 036

*

Varje fönster på den här sidan av byggnaden hör till ett litet rum, ett av dem kommer att bli mitt hem under min första retreat.

*

taizéretreat 2011 070

*

Efter min lilla sightseeing tar jag min packning, går fram till ingången som leder in till S:t Davidsgården. Jag är redo att gå in i Tystnaden.

*

taizéretreat 2011 088

*

Jag följer stenläggningen in på den lilla gården. Den är formad som ett slutet rum, huskropparnas väggar, varav två är glasade, bildar också den inre gårdens väggar. Rummet är öppet mot himlen. Här finns ett paradisträd, en damm med en fontän och en vildvuxen gräsmatta.

*

Berget 2011 010

*

taizéretreat 2011 084

*

taizéretreat 2011 089

*

taizéretreat 2011 085

*

Jag öppnar glasdörren och kommer in i en vestibul som andas lugn och frid. På det lilla bordet ligger en deltagarlista. Där kan jag se vilket rum jag ska bo i. Rummen finns i en av längorna, i två våningar.

*

taizéretreat 2011 009

*

Jag går till mitt rum, en trappa upp. Någon har tänkt på mig. Det står en välkomnande blombukett utanför min dörr! Jag blir varm inombords, blombuketten blir en kär förbindelselänk till världen därutanför under mina retreatdagar.

*

Berget 2011 006

*

Rummet är litet, sex kvadratmeter, kanske sju. En säng, ett litet skrivbord och en stol. Det är allt. Väggarna är vitmålade, allt är avskalat, rent. Inget som stör, jag får vila från onödiga intryck. Jag tycker om det.

Jag pustar ut en stund innan jag går ner och ser mig omkring. På en kraftig dörr i vestibulen sitter en skiss med ett rutsystem. Namnen på deltagarna är inskrivna i rutorna. Jag söker och finner mitt namn, och gläntar försiktigt på svängdörren. Den leder in till kapellet.

*

Berget 2011 020

*

Nu förstår jag skissen. I kapellet finns inga bänkar eller stolar. Här sitter man i små bås. Varje retreatdeltagare har ett eget bås, här sitter man avskild från de andra i rummet. Genialiskt! Jag letar mig fram till och provsitter mitt lilla bås. Återigen kommer hemkänslan över mig. Kapellet är så vackert, det antracitgrå stengolvet, de trävita båsen, de vita väggarna. Ljuset som faller in och framhäver väggarnas relief, kapellet andas frid. Ingen orgel, inga andra instrument, här ljuder bara tystnad eller människoröster.

*

taizéretreat 2011 007

*

taizéretreat 2011 091

*

taizéretreat 2011 090

*

Jag vet det inte än, när jag nu sitter här för första gången, men här kommer jag att tillbringa många timmar. Det är tjugo år sedan jag deltog i min första retreat på Berget och sedan dess har det blivit många stunder i kapellet, både i enskildhet och tillsammans med andra. Här får jag bara vara, här kommer jag till ro.

*

taizéretreat 2011 093

*

Längst fram till höger står ett Ljusträd. Här kan man tända ett ljus, bara ändå eller kanske tända ett ljus för någon som man har i sina tankar.

Jag går vidare, kommer in i matsalen. En glasvägg in mot gården förbinder rummet med innergården.  Under måltiderna, som givetvis sker under tystnad, spelas rofylld, klassisk musik. Alla äter lugnt och stilla, trots tystnaden, eller kanske på grund av tystnaden, skapas en atmosfär av värme och gemenskap.

*

Berget 2011 070

*

Det här rummet kallas brasrummet, även om eldstaden inte längre finns kvar. Här sitter retreatdeltagarna ofta, några läser, någon tar en kopp té eller kaffe, någon bara sitter. Fåtöljerna är placerade så att man kan se ut genom glasväggen som förbinder rummet med innergården.

*

Berget 2011 071

*

taizéretreat 2011 014

*

Berget 2011 068

*

taizéretreat 2011 098

*

Tjugo år har gått sedan jag första gången besökte S:t Davidsgården. Jag är ingen kyrkvan person, jag är inte konfirmerad, har större delen av mitt liv stått utanför kyrkan. Men det har inte varit något hinder för mig att trivas. Det ställs inga krav på retreatdeltagana. Alla aktiviteter är frivilliga, man deltar bara i det som känns rätt och bra. (Dock bör man kanske ha ett öppet sinnelag för andliga aktiviteter.) Vissa retreater har jag följt kommunitetens dagliga schema från tidig morgon till sen kväll – mässa, vägledning, middagsbön, bibelmeditation, vesper, completorium. Andra gånger har jag bara varit i behov av att sova och vila. Då har jag tillbringat mesta tiden på mitt rum. Att ta en promenad ner till Siljan och gå utmed stranden är ett stående inslag i mina retreater. Andra passar på att skogsvandra, omgivningarna bjuder på skön natur.

Mina allra finaste upplevelser på S:t Davidsgården har jag haft när jag farit dit på taizéretreat. Då ersätts all sång med taizésång, och deltagarna får möjlighet att lära sig sjunga i stämmor. Hela retreaten genomsyras av taizéanda, man följer samma rytm som klostret i Taizé. Det innebär att man ”firar påsk” året runt. På kvällen samlas man till sång, deltagarna sitter i sina bås eller på kuddar på golvet. Sången, som snarare är en bön,  ljuder timme efter timme, tills natten faller och deltagarna smyger i väg till sina rum, en efter en.

När kapellet är helt tomt fortsätter det att lysa från Ljusträdets alla grenar.

Berget 2011 025

Berget 2011 029

*

*

*

Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Underbart ! Precis vad en stressad människa behöver. Lugnet och tystnaden.
    Det var över tjugo år sedan jag var på en retreat, eller rondning tror jag det kallades. (TM). En av dagarna var det tystnad (inte helt lätt för vissa). Jag minns hur stärkt jag var efteråt. Lugn och energifylld. Passar på att önska en god, glad och rofylld Påsk !

    Svara
    • Rondning, ett nytt ord för mig. För datorn, också, det blir en liten röd ”våg” under ordet.

      Det är intressant att se hur människor reagerar när de kommer på retreat. När man varit med några gånger kan man se vilka som är nybörjare och vilka som har varit med förr. Nybörjarna rör sig lite ängsligt, tittar hur de andra gör, vågar inte släppa taget och bara vara sig själv. Vi är så vana att anpassa oss till gruppen, vi tror att vi måste vara sociala hela tiden. Att slippa det och ändå ingå i ett sammanhang är oerhört befriande. Och märkligt nog ”trivs” man mer med vissa fast man inte vet något om varandra. Jag minns en gång när jag känt fin samhörighet med en annan kvinna i gruppen. När vi gick ur tystnaden för att resa hem började vi prata med varandra. Hon talade på klingande norska, något som jag omöjligt hade kunnat läsa in i tystnaden:)

      Önskar dig också en lagom tyst påsk!

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: