The Never Ending Story

*

Berget 2011 050

*

Berget 2011 042

*

Berget 2011 051

*

Berget 2011 043

*

Berget 2011 044

*

Berget 2011 045

*

a
Berget 2011 046

*

Berget 2011 048

*

Berget 2011 052

*

Berget 2011 053

*

Berget 2011 054

*

Berget 2011 056

*

övergiven

*

Berget 2011 057

*

Berget 2011 058

*

*
*
*
*

 

         

*

Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

14 kommentarer

  1. Meeen … Konstnären, Du, Anita? APPLÅDERRRRRRRRRRRRRR, hur än, vem än:-)

    Svara
    • Nej, tyvärr, Sven-Erik, inte jag. Det enda jag vet är att kvinnan som skapat dessa fantastiska figurer – bara ett par decimeter höga och placerade på S:t Davidsgården i Rättvik – är en nunna som kunde forma lera. De är så allmänmänskliga i sin enkla uttrycksfullhet.

      Svara
  2. Wow, vilka skulpturer! Hoppas du har en fin påsk!

    Svara
    • Tack, påsken har varit alldeles lagom lugn. Idag har vi beskurit ett gammalt åkeröträd, annars har jag bara vilat och haft det skönt. Hoppas du haft avkopplande dagar, och som lärare har du väl ledigt veckan som kommer, också?

      Jag föll också för de här skulpturerna, i all sin enkelhet. Tidlösa är de . . .

      Svara
  3. roland

     /  april 2, 2013

    Romarna, äro också de i
    all sin enkelhet tidlösa …

    Ola Magnell frågade …
    vad har hänt i dej och i
    mej, sedan dess …

    positiv, jag ?

    Svara
  4. Nej Anita, du är inte negativ. Snarast realist. Vågar jag säga ”romantisk” realist…som jag själv, i betydelsen att man vill tro något mer, ”bortom”.
    Cohens röst blir bara grövre och grövre, och äldre blir vi alla. Men visare? Nej.

    Svara
    • Leonard Cohen och Tim Minchin – två sidor av samma mynt. Den ena rasande och utåtagerande, den andra introvert och resignerad. Den ena ställer fortfarande frågorna, vill att det ska finnas några svar. Den andra berättar hur det är. Ena dagen är jag den ena, andra dagen den andra. Så är det kanske att vara en romantisk realist?😉

      Svara
  5. Ja, jag tror så… Skriket, frågan, ”svaret”, följer generation efter generation, och dag för dag i våra liv… men resignation tror jag ändå på något sätt är en sorts ”sista” försök att få svar. Eller är det möjligen svaret..: Uppgivandet..?

    Svara
    • När du skriver så där ser det så hopplöst ut! Som om varje generation ska göra samma resa, om och om igen. Är det verkligen så illa? Tar vi inte ett endaste litet myrsteg framåt för mänskligheten? Ser man sig omkring är det lätt att hålla med dig . . .

      Svara
  6. roland

     /  april 2, 2013

    … bra godnattläsning innan man släcker läslampan
    för att inte sova, kan jag försäkra …

    Visdom och utövande
    äro samtidigt förhanden🙂

    Svara
  7. Jag menade inte att ge upp ! Resignation är att se som en andhämtningspaus… man väntar, öppnar sig, ser sig om efter ”nya” svar. Att vi gör samma resa om igen? Åjo, det händer ju varje nytt litet människoliv… men lite visdom finns ju förhoppningsvis kvar från de föregående generationerna… Sov gott, Anita. (även du Roland!)

    Svara
    • Med din tolkning av ordet ”resignation” blev det plötsligt lite ljusare! Då är jag med på banan igen! 🙂

      Sov gott, du också!

      Svara
  8. Roland

     /  april 3, 2013

    Fel av mig. Joo skulle det vara!🙂
    (tack kalebass för resignationen)

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: