Som hittat – sextio spänn för ILIADEN

Som händer ibland så surfade jag runt på Bokbörsen, ”marknadsplatsen för lästa böcker”. Antikvariat på nätet, alltså. Av en tillfällighet fick jag upp Iliaden och Odysséen. Sextio kronor styck. Hur skulle jag kunna motstå det? En dag ska jag läsa dessa epos. Har jag alltid tänkt.

Det var nog dags nu. Så jag beställde båda två. För ett par veckor sedan fick jag hämta böckerna på posten, jag menar Konsum. Paketet med klassikerna var för omfångsrikt för att rymmas i brevlådan.

2012-04-16 11.14.13

*

Nu har jag kommit halvvägs.  Jag har plöjt den första, Iliaden – ett nästan femhundrasidigt epos som troligen är ”det äldsta bevarade exemplet på grekisk, och därmed europeisk, litteratur,” som det står i Wikipedia. 2 700 år har gått sedan Iliaden tecknades ner. Ungefär.

Jag har dock fuskat, skulle man kunna säga. Det visade sig nämligen att någon, nämligen Birger Stolpe,  gjort en prosaversion av Iliaden, som ursprungligen är skriven på hexameter. Och tur var nog det! Att ”min” version var på prosa, alltså. Jag tvivlar på att jag skulle ha tagit mig igenom den här tegelstenen på vers. Även om det är mycket fascinerande läsning.

Bakgrunden till kriget mellan greker och trojaner.

Det började med att sköna Helena rövades bort av trojanen Paris, hjälten Hektors något dekadente bror. Kung Menelaos, Helenas man, och hans bror Agamemnon, kallade samman de grekiska stammarna till krig, de ämnade hämnas Paris skändliga dåd och, förstås, återbörda Helena till maken, där hon rätteligen hörde hemma. Bröderna seglade tillsammans med en enorm flotta av olika grekiska stammar till Troja i syfte att förgöra staden Ilion och återföra Helena till Grekland.

När Iliaden inleds är belägringen av Ilion (eller Troja som vi oftast säger) inne på sitt tionde år. Jag ska inte referera om alla strider, där även Olympens gudar i allra högsta grad är inblandade. Jag vill bara ge några citat ur boken, i hopp om att inspirera fler att läsa den. För språket är förvånansvärt fräscht. Det är detaljrikt, mustigt och målande och de många metaforerna är svindlande sköna.

Så här kan det låta:

”Apollon sände dem medvind, det skinande seglet svällde i brisen, och mörka vågor svallade om stäven under den snabba färden.”

”Nu strömmade allt folket samman från skeppen i ett vimmel som bisvärmar, som myllrande tränger ut ur sprickor i berg.”

”De kom i rörelse som när en storm från sydost rör upp havet eller västanvinden får sädens ax att vaja.”

”Från skepp och tält strömmade hären till Skamandriska slätten som tusentals flyttfågelssträck med smattrande vingar.”

”Nu stod de alla på Skamandros blomstrande ängar och var själva talrika som blomstren om våren, ja, som flugsvärmar som myllrar och surrar kring herdarnas mjölkbyttor.”

”Det brakade under härens fötter som när Zeus piskar jorden med sina blixtrar.”

”Grekerna tågade tysta, skuldra vid skuldra. Det damm de rörde upp var tätt som den dimma sunnanvinder sveper över bergstopparna, så att man inte kan se ett stenkast framför sig, en plåga för herdarna men för tjuvarna kärare än natten.”

Detaljerade beskrivningar av striderna och skadorna

”Blodet strömmade högrött från såret, som när en kvinna färgar elfenben med purpur.”

”Lansen genomborrade skuldran och han stöp som en poppel för vagnmakarens yxhugg.”

Inte bara strider

”Människornas släkten är som trädens blad, som strös på jorden av blåsten, men när våren kommer skjuter det fram nya igen. På samma sätt blomstrar ett släktled och ett annat vissnar.”

Om den berömde talaren Nestor: ”Hans röst flöt från hans läppar som honung.”  I stället för att bara skriva att han är gammal: ” . . . och han hade redan sett två släktled växa upp och dö hemma i Pylos.”

Om de äldste, som inte längre kan delta i striden: ”Som cikador som sjunger så sprött i trädens lövverk satt de höga herrarna uppe på tornet och rådslog med varann.

Förlagan till männens flockbeteende runt grillen

Trodde du att grillning var en modern företeelse? Glöm det. Nu kan jag berätta varför det så gott som alltid är mannen som sköter den sysslan:

”Männen drog offerdjurens huvuden bakåt, skar av deras halsar och flådde dem, skar ut bogköttet, lade in det i lager av fett som de täckte med rött kött. Den gamle prästen rostade köttet på bränder och stänkte rött vin över lågorna. Runt omkring stod de unga männen och biträdde honom med sina femuddiga gafflar.”

Slutligen – Odysseus

Trots att Odysseus har tillägnats ett eget epos så finns han också med på grekernas sida i Iliaden. ”Men när så den väldiga rösten kom rullande ur hans bröst och orden strömmade från hans läppar som yrsnö, då kunde ingen mäta sig med honom.”

Vilken karl! Jag ser fram emot att vara ensam med honom inte mindre än femhundra sidor! 🙂

Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. ”Sjung, o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Akilles
    olycksdiger, till tusende kval för akajernas söner,
    och som till Hades en mängd av tappra krigares själar
    störtade ned, men lät dem själva för hundar och fåglar
    ligga på marken till rov – Zeus´ vilja var det som skedde -,
    (…)

    GRATTIS Anita till Skatten!!!:-)))

    Svara
    • Så kom då den första versen i Iliaden med utan att jag tog upp den. Jag övervägde att göra det. Men jag hade redan sovrat och sorterat bort flera strofer som jag gärna ville ha med, och ett blogginlägg får inte bli alltför långt.

      Nu kom inledningen med via dig i stället. Tack, Sven-Erik!

      I originalet är det allra första ordet ”vrede”. Och vrede är sannerligen temat i Iliaden!

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: