Långledigt!

Nu har den kommit hem efter en sväng till verkstaden. Trimmad och utrustad med sprillans nya, räfflade däck. De gamla var så blankslitna att den var allt annat än självgående förra säsongen. Den lilla motordrivna farkosten formligen skiner av stolthet. Den är på hugget – sugen på att visa vad den går för.

Gräsklippare, säger vi. En som klipper gräs. Och det gör den, förstås. Klipper gräs. Men den mejar också ner allt annat som frodas i det som vi envisas med att kalla för gräsmatta. Visst finns här ett och annat grässtrå, men det är myllret av små blomster som fångar min blick.

Små varelser som gräsklipparen mejar ner, halshugger och giljotinerar, ja den dödar massor av ljuvliga blomster där den urskillningslöst far fram.

Så gräsklipparen har fått långledigt. Blommorna jublar, och tillsammans med mig njuter de av dispensen.  Förgätmigej, till exempel, lika vacker som sitt namn, som verkar trivas allra bäst i skydd av de gamla fruktträden.

*

2012-05-23 14.14.45

*

2012-05-27 13.36.48

*

Andra föredrar att växa i skuggan av en en.

*

2012-05-27 13.55.21

*

Vita och blå samsas med de blåvioletta.

*

2012-05-23 14.16.44

*

På andra ställen har en knallgul, envis rackare nästlat sig in bland pastellfärgerna.

Inte mig emot, jag har svårt att förstå varför vissa växter ska kallas för ogräs.

*

2012-05-23 14.24.22

*

2012-05-27 13.40.27

O-gräs, icke-gräs, kanske namnet har ett norrländskt ursprung?🙂

*

En annan blomma som av många betraktas som ogräs är Tusenskönan – eller bellis, som är ett annat namn på denna skönhet.

Den är inte särskilt sparsmakad, den väljer inte plats med någon större omsorg, utan verkar stortrivas överallt.

*

 

2012-05-27 13.38.14

*

Visst gör hon skäl för sina båda namn!

*

TORPET MAJ 044

*

Somliga har valt plats för att försäkra sig om att gå fria från gräsklipparen, eller Marodören, som de kallar den när de tror att ingen hör.

Ett par finurliga vildtulpaner som bosatt sig mitt i en vinbärsbuske kan känna sig fullständigt trygga.

*

2012-05-23 14.20.11

*

Eller de här tre, som vet att gräsklipparen (åtminstone den mänskliga) aldrig skulle komma på idén att klippa ner den marktäckande  myskmadran.

*

2012-05-23 14.31.10

*

Mandelblomman, den skira, börjar precis kika fram här och där.

*

2012-05-23 14.29.06

*

2012-05-27 13.47.08

Snart följd av gullviva. Och rödklöver. Och smörblomma. Och blåklocka. Och, och, och  . . .

Gräsklipparens ledighet blir troligen mycket lång.

Blommorna på marken kan känna sig lika trygga som körsbärsblommorna.

*

2012-05-23 14.09.09

2012-05-23 14.10.16

TORPET MAJ 059

*

 Och jag har ett eget litet blomstrande paradis att strosa runt i –

en frizon dit världens dårskap inte tränger in.

*

*

Liknande inlägg:

Apple Blossom Time

Se, så många blommor som redan slagit ut

Ja, visst gör det ont . . .

Uti vår hage . . .

Kampsång på låg nivå

Följande inlägg
Lämna en kommentar

20 kommentarer

  1. Roland Lidén

     /  maj 23, 2013

    Jag behöver din livsglädje
    så jag tittar in ibland för
    det kan Du väl ändå
    inte hindra mig ifrån.

    Att Du bojkottar mig
    förstår Du, är bra för mig
    därför att då blommar
    saker upp hos mig som
    jag inte visste fanns
    Glutta På Ändå.

    Nu kopierar jag detta
    till mina ord så att
    de får finnas.

    Svara
    • Roland Lidén

       /  maj 23, 2013

      Nu fick jag tårar i ögonvrårna!
      Dä ä ditt fel !!!

      Svara
  2. Roland

     /  maj 24, 2013

    Nu hände det igen
    ,,,,,,

    Du är rar du med, Youanita !

    Nu ska jag att njuta av livet och sommaren
    och bara slåss för Itaka en gång i veckan

    Svara
  3. Roland

     /  maj 24, 2013

    Du som sovit med din
    vän i 500 sidor tänkte jag på.

    Roland

    Svara
  4. Göran Gustafsson

     /  maj 25, 2013

    Gräsklippare?? Jag trodde du bara använde lie.🙂

    Svara
    • Det finns hopp om mänskligheten så länge den urbana, alienerade delen av den minns ord som ”lie”, ”slåtter”, ”vall” . . . 🙂 (Håll med om att de är vackra, nära-livet-ord!)

      I uthuset hänger en lie, ja, till och med flera, tror jag. Kanske dags att aktivera dem . . .

      Svara
  5. Vilken underbar trädgård! Blommorna tackar och visar upp sig i sin grannaste ståt…och tänk på alla insekter, fjärilar och fåglar som njuter av detta. Jag har sett att på vissa ställen klipps inte gräset förrän blommorna fröat av sig. Inte dumt.
    Ogräs är ju förresten enbart sånt som växer på ”fel” ställe egentligen.
    Ett eget paradis att strosa runt i… låter härligt.

    Svara
    • Tack, ja det ÄR härligt att ha blommor och bin så nära inpå knutarna. Enda nackdelen skulle väl vara att jag trivs så bra här att jag inte har någon anledning att ta mig utanför tomtgränsen. Det finns ju trots allt ett och annat att njuta av i vår natur, också.

      Svara
  6. Roland

     /  maj 25, 2013

    Det finns ju trots allt ett och annat att njuta av i vår natur, också.
    Och när vi då njuter av detta så förstår Vi att för att kunna fortsätta
    att njuta av detta, bör Vi ta ansvar för att alltihopa får fortsätta att finnas.

    Svara
  7. thord wiman

     /  maj 26, 2013

    Hejsan,

    haha, du klipper då till i den grönt textliga spenaten du.

    Själv begick jag motvilligt säsongspremiär i fredags. Klippo startade på 1:a rycket! Det är den där gudomliga knycken som fäller avgörandet, den som har sin plats i handleden enligt farbror Melker på Saltkråkan, som dock presterade en medioker insats på abborrmetarberget.
    Nej, jag tröttnade snabbt på det monotona gräsklippandet. Visst doftar det försommar efter några vändor men – Låt gräsmattan blomma! vill jag helst utbrista och låt mig slippa bidra med miljöfarliga utsläpp. Mest det då!

    Sympatiserar mycket med din integritetsstarka, förståndiga och ömsinta hållning – släpp gräsmattan fri! och för min del kan effektiva Klippo få stå i en svårlokaliserad, evighetslång karantän. Men tennisklubbens gräsmattor måste vara snyggt snaggade, se presentabla ut. Huga! Tur man inte jobbar på en långgolfbana.

    Den där dispensen du skriver om påminner mig om en rar liten dikt läst för årtionden sedan. Jakten startar nu – och kan bli en storstilad odyssé in i poesins översinnliga landskap.

    Förresten – jag vill också ha långledigt! och fortsätta leta denna friska frizon/refug ”dit världens dårskap inte tränger på” så infernaliskt och kanske en dag kan ett sådant djärvt företag lyckas men tills dess får jag ”continue to continue to pretend”.

    Och du: överjordiskt vacker sång på youtube (S&G). En äkta renhetens tusensköna!
    Tack!

    (Men vad händer i Kalakotkas? Lätt att svara på – inte så mycket faktiskt, närapå ingenting! men jag har hört salongsgevärsskott. Två stycken. Hanen har jag sett på bokanten vid några tillfällen. Han lockar och lockar. Högljutt och nästan hest. Honan har blivit skjuten. Det blir ingen häckning i år. En gissning som jag innerligt hoppas är felaktig!)

    Apropå den sökta dikten.
    Återfunnen.
    ”En dag till att leva”
    heter den
    och på det hoppas vi väl alla – en dag till i solens glans.
    Lev väl genom årets sista majvecka.

    ”Han gick där uppe i skogen och slog
    sin vildäng – en gammal man
    Då sänkte han lien, då stannade han
    Såg ut över ängen och log

    Och blomma stod invid blomma tätt
    snart skulle de vissna alla
    Han strök med sin hand över bladen lätt
    Han kunde ej se dem falla

    Han ägde så litet, men ängen var hans
    den gav han en dag till i solens glans
    En dag till att leva och blommande stå
    Ty alla äro vi gräs och strå.

    Ebba Lindqvist (1908-1995)
    En dag till, 1968

    Svara
    • Hej Thord! Vilken av alla dina sprudlande trådar ska jag börja nysta upp? Jag tror jag startar med Klippon. Du har alltså en bensindriven variant? Vår elektriska dito – inte med sladd utan försedd med uppladdningsbara batterier – som vi hade i Uppsala fick förstås flytta med ut till Roslagen. Den var pålitlig på en hyfsat jämn och ordinär gräsmatta på en villatomt, men gröna torpets kuperade, ganska stora ytor blev för mycket för den. ”Tomt” är ett korrektare ord än trädgård, faktiskt. Så den behändiga – och miljövänliga! – Klippon fick ganska snart gå i välbehövlig pension och ersattes med en kraftigare mackapär. Som dundrar och smattrar och spyr ut illaluktande ångor! Usch! Vore det inte för fästingarna som trivs och frodas i det saftiga högväxande gräset skulle jag inte ha något emot att låta tomten växa igen fullständigt. Till midsommar kanske det bärgas lite hö, men absolut inte förr!

      Tennisbanor? Är du aktiv själv, mer än att du sköter banorna, eller är tennisbanorna ditt levebröd? Jag trodde tennisbanor hade stybb av något slag? Du kanske putsar på ytorna som omgärdar banorna? Undrar nyfiken-i-en-strut. 🙂

      Så glad jag blir att också du uppskattar de skönsjungande unga männen. Just den här är en av deras absolut bästa, tycker jag. Och jag tyckte den passade så bra som illustration till inlägget, alla dessa blommor som vägrar att kröka sina nackar!

      Vilken fasansfull bild du målar upp av Kalakotkas! Måtte det inte vara sant! Jag tittar in lite då och då men har inte sett röken av vare sig hona eller hanne, och inte heller den rivaliserande honan. Varför skjuter man en fiskgjuse? Stoppar man upp den och säljer den till någon äcklig samlare?

      Den tråden klarar jag inte av att nysta mera i. Vi får hoppas att du har fel, fel, fel. Jag går vidare. Till den rara dikten. Verkligen rar. Vildäng, vilket vackert ord! Och röd våg förärades ordet, förstås, vildängar existerar inte i den virtuella världen.

      Diktens sista rad – Ty alla äro vi gräs och strå – gör att jag omöjligen kan låta bli att avsluta med Herr T och hans spelmän. Jag har lagt in den tidigare, men den tås att upprepa. Håll till godo och jag hoppas du snart får din efterlängtade långledighet!

      Svara
  8. Roland Lidén

     /  maj 27, 2013

    Ge ängarna en chans och
    att bekämpa gräsklipparna

    Själv har jag en batteridriven
    och en stor tomt så efter tre
    dagars klippning så så är det
    klart att börja pm från början.

    Detta ska nu inte uppfattas så
    att jag inte klandrar er.

    Kulle upp kulle ner
    klart jag förstår er.

    Svara
  9. Olof Olsson

     /  maj 27, 2013

    Vilket paradis!!!

    Svara
    • Ja, visst är det!? Vi föll pladask för det här torpet när vi såg det första gången. Jag gillar kombinationen torp/naturtomt och närheten till centrum i vår lilla stad. Vi har ett enda mått på hur långt det är till allt, oavsett om det är apotek, bibliotek, butik eller biograf: Ett stenkast! 🙂

      Svara
  10. Olof Olsson

     /  maj 27, 2013

    Oj, det gör ju inte saken sämre!

    Svara
  11. Mia Hellström

     /  maj 29, 2013

    Hallå Anita!
    Livet har än en gång segrat vilket var tveksamt när Kung Bore höll hov.
    Näsan min fröjdas av den ljuvliga doften i min trädgård när nu syrenen står i blom. Ögonen gläds åt smörblommorna blandat med förgätmigej som fullständigt tagit över en stor del av mossmattan ut mot gatan.
    Ja, mossmatta har jag till stor del men den är grön den med tänker jag och fyller sin funktion som mjukt ställe att landa på när Skorpan kastar sig handlöst i det gröna. Till och med den sura rabarbern är välkommen med sin välkända tungsnörpande smak. Även vinbärssnäckorna är vackra men De får gärna emigrera och jag fäller ingen tår över om så skulle ske.
    Heaven is a place on earth, my earth my garden my Haven. / Kram, Mia

    Svara
    • Hej Mia!
      Vilken härlig bild du målar upp! Mossmatta, ja, varför skulle det vara sämre än gräsdito. Djupgrönt vackert. Och inte behöver du någon gräsklippare, heller! Mossklippare? Nej, det har jag inte hört talas om, däremot mossrivare. Usch, så GRÄSligt det låter! Gräs bra, mossa inte bra, grässtrån bra, bellis inte bra. Vi fortsätter att strunta i alla regler, eller hur? Mjuk mossa för Skorpan att landa i, låter underbart!
      Kram tillbaka!

      Svara
  12. thord wiman

     /  juni 2, 2013

    Nja, dagens tennisordning är mer mitt jobb men förr spelades det, tävlades också minsann. Det var alltså före mopedåldern, före förfallet. Har nog tänkt att börja igen men grundfysiken måste upp några snäpp, något latmansgöra är det ju inte – men roligt! allt utifrån var och ens perspektiv.
    Här är väldigt många manliga pensionärer som spelar för att hålla stelheten borta från åldrande kroppar och för att om möjligt få upp litet flås och ånga, förnimma ännu en gång fast aningen otydligt, känslan från ungdomens eller snarare medelålderns mer kraftfulla dagar – men mest är det nog ändå samvarobetingat s.k. social tennis (oftast dubbelspel, 4 spelare), och se nu – redan där snubblar nog jag på baslinjen är jag rädd.

    Jo, det är stora gräsytor omkring banorna som behöver tuktas och skötas. Själva spelunderlaget består av vackert, rödlätt tennisgrus, sand egentligen som kräver mycket skötsel och ffa mycket vatten.

    Ja, varför skjuta på en fredlig fiskare? Av rent okynne tror jag inte på. För uppstoppning och försäljning tveksamt. Det är ett hästjobb rent hantverksmässigt och kräver en konservators hela skicklighet, dessutom är det straffrättsmässigt kännbart. Nej, boven i dramat är nog själva webbkameran och vad den visar /avslöjar, att den faktiskt finns där och dokumenterar en häckningssäsongs hela objektiva förlopp. Fiskgjusens vänner har här oreflekterat bundit ris till egen rygg i sin iver att popularisera, visa hur fåglarna lever sitt familjeliv däruppe i borgen, få sympatier och engagemang för artens framtida bevarandestatus. En god och välfungerande tanke i den bästa av världar men inte i vår, istället har de skickat hett bly innanför fjädrarna på de fåglar de initialt ville skydda. Anledningen är vad gjusfamiljen (fem individer) äter. Dess föda. Jag har själv arbetat på en fiskodling och vet vilken ilska för att inte säga hat ägaren till odlingen hyste gentemot de bevingade marodörerna ”fisktjuvarna”. Och har man under åratal avlat fram egna stammar av lax, regnbåge och öring (ägaren stod dagligen länge och småpratade med sina små yngel i samband med matningen i det första känsliga stadiet, det jobbet fick ingen annan utföra!) kan det inte kännas särskilt kul se dessa nu vuxna, stora fiskar bäras bort genom luften. Hur många tusenlappar per säsong? Många, många!

    Jag blev själv framför skärmen väldigt förvånad se föräldrafåglarna komma inflygande vecka efter vecka mot slutet av häckningssäsongen med mest stora, fina öringar i klorna. Det var undantag med en abborre eller braxen. Säkert kom dessa öringar och regnbågar från traktens lokale odlare eller från något närliggande inplanteringsvatten. Det kan räcka med en gniden lokal fiskare framför datorskärmen för att här se en anledning till ett skott, eller en odlare med en ekonomiskt knappt bärkraftig odling.

    Positioneringen av de här webbkamerorna borde ju vara strikt hemligt kan man tycka ”kalakotkas” är ju inget ortsnamn utan betyder bara fiskgjuse på estniska men det är nog många händer involverat i ett sådant här projekt och det pratas. Vad vet jag. Ute och cyklar i inbillat väder kanhända. Hoppas på det!

    Hihi… ”och röd våg förärades ordet, förstås, vildängar existerar inte i den virtuella världen”. (När en text kopplar ihop orden sådär självklart armkrokshållande rinner en läsandets förnöjsamma känsla genom kroppen.)
    Men pennfäktare existerar där: Du är en sann virtuos! en pennstumparnas paganini! Och visst är ”Vildäng” ett fördömt vackert ord, sådant som fanns längesedan… (fast Naturskyddsföreningens ålderspensionärer slår en och annan vildäng ännu, kankse t.om. i Östhammars kommun.)
    Kollade med ne.se på virtuell(a). Svar: Skenbar(a). Också vackert; som i den finns, fast den finns inte i verkligheten, inte på riktigt…

    Häftigt med Gustaf Fröding (ja, han fyllde ju 150 år 2010), Herr T, Rölinna, i underfundigt fin humoristisk visa för levande och döda – och tänk att få ett grattiskort 150 år efter sin födelse, inte många förunnat.
    Ja, Kretsloppet känns som en trygg plats att återvända till en gång, den underliga prällens gallimatias vill jag dock helst slippa!
    Hej!

    Svara
    • Good evening, Thord!

      När jag läser hur du tänker om vad som kan ha inträffat i Kalakotkas blir jag mörkrädd! Dina fiskgjusereflektioner får mig att inse vilken hopplös, urbota romantiker jag är! Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kommit på den förklaring som du spekulerar kring till varför man ger sig på att skjuta en fågel, dessutom en oerhört vacker och fascinerande fågel!

      Jag som tycker att det räcker och blir över redan med varghatet!

      Vad är det som får människan att anse sig ha företräde till naturen och dess tillgångar? Först tillåter vi oss att stänga av ett stycke natur, på land eller i vatten, där vi sedan producerar djur (PRODUCERAR! DJUR! Bara det!) av olika arter, och sedan hatar vi de arter som AV NATUREN vill åt den föda vi odlar.

      När ska människan förstå att det är vi som art som har rubbat balansen i naturen, det är VI som är den felande länken!!

      I det här fallet verkar det som ett företag dömt att misslyckas, också. Det går ju ändå inte att skjuta av alla rovfåglar!?

      Visst måste människan ha sin utkomst, men vi måste sluta tro på lösningen att döda och utrota allt som stör vår verksamhet!

      Det här går jag i gång på! Många utropstecken blir det! Grrrrrrr! Tänk om alla arter som ansåg sig illa behandlade av människan skulle göra gemensam sak och börja skjuta av oss . . . hm, vid närmare eftertanke, det kanske inte vore så dumt, då kanske vår planet äntligen skulle kunna bli paradiset på jorden?

      Pennstumparnas Paganini, jo, jag tackar, det är nog det originellaste epitet jag nånsin fått. Måtte jag inte ha sålt min själ på samma sätt som maestro själv påstod sig ha gjort, bara.🙂

      Tack också för att du inte bara avfärdade nyfiken-i-en-strut! Det känns trevligt att kunna placera dig lite mer, om inte på tennisbanan, så i alla fall i dess utkanter. Låter som ett fritt och sympatiskt arbete, om du frågar mig. Med frisk luft och mycken tid för reflektion? Och framför allt: betydligt fredligare än att vara fiskodlare!

      Så du tror att vi återgår till det stora kretsloppet, punkt slut? Själv håller jag dörren öppen för både det ena och det andra. Utan att fördjupa mig alltför mycket i frågan. Tids nog får vi ju besked, eller hur? Om du har rätt, att du bara återuppstår som några grästuvor, kanske rentav runt tennisbanorna, och inget mer, så slipper du garanterat höra vad prästen eventuellt ”läser över dig”:) Ju äldre jag blir desto mer uppfattar jag att det finns ”andliga” dimensioner där man minst anar det – till exempel hos den mest inbitne, virtuelle ateisten?

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: