Midsommarnätternas dämpade ljus . . .

2012-06-20 19.44.00

*

ny version

*

2012-06-20 19.53.25

*

2012-06-17 20.03.01

*

hundkäx

*

2012-06-17 20.05.12

*

2012-06-20 19.54.03

*

*

Kan du inte få upp youtube-klippet direkt från inlägget?

Då finns klippet HÄR

*

Föredrar du Spotify så finns Jussis fantastiska inspelning av Sommarnatt – Serenad  HÄR

*

Text: Gösta Stevens

Musik:  Mogens Schrader

*

2012-06-20 19.47.25

*

 

Jag önskar alla mina läsare

många njutningsfyllda midsommarnätter . . .

 

*

*

*

Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. Härliga bilder! Du har verkligen fångat midsommarnattens magi. Den jag sökt de senaste åren, men som är väldigt svårfångad. Kanske handlar det om att ge sig hän. Inte vilja för mycket. Bara uppleva. Önskar dig en fin tid i detta underbara…

    Svara
    • Tack! Jag bara öppnade fönstret vid skrivbordet där datorn är placerad, sedan gjorde kameran resten. Ljuset var magiskt, även om det självfallet inte går att helt och fullt fånga upplevelsen med kameralinsen. Jussis sång, fullbordan, och vemodskänslan som alltid infinner sig vid midsommartid var ett faktum.

      Jag såg och hörde Jussi i Furuviksparken som tioåring. Oförglömligt . . .

      Önskar dig en dito . . .

      PS Närbilderna på blommorna är förstås inte tagna genom fönstret:) DS

      Svara
  2. thord wiman

     /  juni 23, 2013

    Hej och hopp på ängens sommar,

    ja, dygnen omkring midsommar har en säreget påverkande magi med mångahanda uttryck, känslor och stämningar, fröjdefulla och vemodsfulla kärl att begrundande klunka ur, eufori och dysfori sanslöst huller om buller. Omkring detta har du skapat ett fint fotografiskt dokument!

    Min största skönhetssyn är nog ändå den Mandarinand som fattat tycke för Holmen här i Avesta. En sann (eller osannolik) inkarnation av allt som kan kallas skönhet i fåglarnas värld. Har du någonsin sett en sådan fågel Irl?
    (Om du vill: Se Mandarinand – Rolfs Naturfotoblogg. OBS! Mars 26, klicka på bilderna, förstora, försköna, förundras – men ramla inte ur stolen!)

    Åhå – ja, nu förstår jag bättre att orden ”to continu to continu… to pretend” uppenbarligen/näppeligen inte är skrivna/ämnade för dina ögon. Du har ju din egen riktigt skapade mentala reträttplats/refug (många har hängmattan), en finfin vildäng, en sommarsaga! Och lätt det är att känna tillgivenhet till ett knotigt äppelträd.

    Fast hellre jag kanske skriver din ”vilda” Naturträdgård, att den är fint vildvuxen som en kvardröjande pust, nästan som ett paradisets skimmrande Shangri-La, även om detta nog mest återberättas/återfinns innerst i en mänskas föreställningsvärld snarare än utanför i våra illa hanterade, förgiftade dagar. Och den som härbärgerar detta djupt inombords har en viktig uppgift att sprida dessa frön (natur och miljörelaterat) till medmänniskorna. Om vi sprider ”paradiset” mellan varandra kan det kanske även externt/utomkroppsligt bli en realitet en dag, återigen en gnistrande blå planet, ren och frisk, nästan jungfrulig utan skövlande rövarpack som utövar rovdrift och sprider gifter/kemikalier, som nu går som iskalla dödskyssar mellan föräldrar och barn. Jag tror jag yrar. Men hoppet lever ändå, att människan sent omsider ska börja lyssna till sitt förnuft och använda det, för jag vill tro att människan blir mer mogen och medveten, anar det rätta, vad som måste göras. Innerst vi vet det! skriver Tranströmer – så det finns ett viktigt personligt val att gör för alla. Att bara fortsätta låtsas som inget, fegt sticka huvudet i sanden är inget alternativ längre. Och inte heller att fortsätta blunda; ty igen vi då hamnar bland Tranströmers strödda ord ”Våra ögon står vidöppna under bandagen”. Vad vi behöver för att komma ur vår miljöknipa är en ny kultur – en planetskötarkultur! ett paradigmskifte alltså och kanske är den lite seg men på gång, att bara sopsortera och känna nöjdhet med detta räcker inte, en distinkt livsstilsförändring är ett måste – ja, det här vet ju du. Eller om vi måste ut på gatorna och ta politikerna i örat. Vi är många som börjar förtvivla nu!

    Hade lite mera. Om en maskrosboll. En liten rar dikt men den är som bortblåst. Fortsatt klorofyllrika och harmoniska sommardagar, Anita!

    ”… Kummin för brödet och Fingerborgsört för hjärtats sorger. Tänker någon någon gång på släktmödrarna, som bröt denna nu övergivna örtagård en gång ur den steniga jorden?

    Ännu i våra dagar blomma pionerna av deras blod, skimra vildtulpanerna av deras tillgivenhet, viska randgräset med deras röst under de svarta träden…”

    Gustaf Larsson
    Vildvuxet, 1965

    Svara
    • Hej och hopp själv, Thord!

      Jodå, runt midsommarstången hoppades både groda och slanks ner i diket och tvättades/sköljdes/hängdes kläder innan vi till kyrkan gick . . .

      Som du fångar så väl med dina som alltid fängslande ord – allt detta galna och vemodigt sköna sanslöst huller om buller, det vi kallar att fira midsommar . . .

      Men rätt ska vara rätt, och bilderna i det här inlägget är visserligen min utsikt från ett fönster, men – som man byggde förr i världen, så ligger det gröna lilla torpet i ena hörnet av tomten, med bara några meter till tomtgränsen åt två håll och den egna jordplätten behändigt samlad innanför och bakom, avgränsad av uthus åt ena hållet. Så vitmåran och allt det andra som grönskar så vackert på bilderna befinner sig utanför ”mina” domäner.

      Mandarinand, nej aldrig i livet har jag sett en dylik! Visste inte ens att det existerade sådana uppenbarelser, om jag ska vara ärlig. Skaparen måtte ha varit på skojfriskt humör den dagen de blev till. Jag har förstås tittat in på bloggen du föreslog, tack för tips! Första reflektionen blev att jag skulle ha gissat på en plastanka om jag sett den där fågeln guppandes bland gräsänderna i vår havsvik. Sedan skulle jag fundera om någon hällt något starkare i min dryck.

      Sedan gick tankarna till färgläggningsböckerna man hade i barndomen, jag vet inte om de finns längre. Du minns dem säkert, konkreta föremål (en and, till exempel) med skarpt avgränsade ytor som skulle färgläggas, lite väl tillrättalagt, men jag minns att jag gillade dem. Jag skulle ha betraktat barnet som färglagt sin and som en mandarinand vara rikligen utrustad med fantasi!🙂

      Så till ditt avsnitt om den sorgligare sidan – alla katastrofer som hotar vår undersköna jord. Jag vill också tro att något nytt är på gång. Idag Brasilien, igår Turkiet, vem vet var gnistan som tänder ett helt folk – en hel värld! – tänds härnäst. I radions God morgon världen! i morse var det en man som gjorde jämförelser med 68-rörelsen som startade i Paris och det som nu sker i Brasilien och Turkiet, en upplyst generation som inte vill acceptera de villkor som dikteras.

      Jag vill tro att också vi svenskar kommer att reagera en dag. Till dess får vi fortsätta så våra frön. Och söka och finna våra fränder. Något säger mig att du inte är med på Facebook, men faktum är att det är ett ypperligt sätt att hålla sig informerad och att få kontakt med människor som också längtar efter ett paradigmskifte. Vi är många som längtar efter ett nytt sätt att leva! Alltfler börjar inse att lycka inte är att shoppa och att flyga till en sandstrand på andra sidan jorden för att grillas.

      Jag följer exempelvis Fröupproret och GMO-fritt Sverige på fb. (Monsanto är vår tids Ondska)

      Andra organisationer/grupper som jag följer är Greenpeace, Steg 3, Ojnareskogen, Ordfront Magasin, ETC-tidningarna, Republikanska föreningen, Folkkampanjen för gemensam välfärd, Radikalisera klimatpolitiken, Svenska freds-, Naturskyddsföreningen. . .

      Många frön blir det!

      Jag tycker om dina ord om att sprida paradiset mellan varandra. Det är nog den enda framkomliga vägen – revolutionen måste starta inom varje människa. Du skriver att förnuftet måste segra. Men förnuftet agerar så galet på egen hand! Själv tror jag att det måste till att vi börjar förlita oss mer på känslan. Idealet vore att båda får samverka.

      Lösningen på världsproblemen, menar C G Jung, står att finna i hans egen teori om individuationen, det vill säga att varje människa strävar efter att bli mer och mer sig själv (och inse att vi alla bär ondskan inom oss). 1948 lade han fram sin idé i ett memorandum till UNESCO, där han förklarade att världsfred skulle kunna uppnås genom att alla världens ledare gick i jungiansk analys och blev medveten om sin Skugga. Han menar att våra ledare då inte skulle kunna fortsätta projicera sin skugga på ”fienden”.

      Han trodde på sin teori, den gode Jung! Men varför inte – friskt vågat . . . och som sagt, förändringen måste börja inom varje människa. Så trodde Jung och så tror jag.

      OM du får för dig att gå med i FB så vill jag gärna bli din vän. Där också.

      Till sist en annan säregen fågel (inte Jung, då, utan mandarinanden), du kanske redan har hittat fram till den (svartstork):

      http://pontu.eenet.ee/player/kurg.html

      Och Kalakotkas 2 har fått ungar:

      http://pontu.eenet.ee/player/kalakotkas2.html

      Vildvuxet och klorofyllrikt var orden, sa Bull!

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: