Alfabetsdikt – (med ett fusk)

Road av ordlekar?

Varför inte låta geniknölarna arbeta lite, och skapa en alfabetsdikt.

Diktens första ord ska börja på ”a”, det andra ordet på ”b” och så vidare tills hela alfabetet är genomgånget.

Ämne? Det bestämmer du.

Texten/dikten ska vara någorlunda sammanhängande och hålla sig till rubriken.

Jag valde ordet anima.

*

*

*

anima 2

 

*

*

*

Anima är i jungiansk psykologi de kvinnliga aspekterna i mannen.

I en vidare bemärkelse är anima den kvinnliga aspekten av vårt medvetande – inom män, såväl som kvinnor.

Jag tror att tillståndet i världen beror på att anima förpassats in i skuggan.

Dags att återerövra henne!

Så här blev min alfabetsdikt – som sagt, med ett fusk.  🙂

*

*

*


Anima –

besjungen

celebritet

drottning –

evigt feminin

gåtfullt havande

i jungfrulig

knoppning

Lucia –

med närhet

och patos

Quinnlighet

raserad

systemen

trasiga

Upprätta

valör x!

Yins

zen-iska

återkomst

(m)änsklighetens

ödesfråga

*

*

*

anima

Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. Roland Lidén

     /  juli 20, 2013

    Varmare och kallare på samma gång!
    När kulturerna lämnat scenen
    och alla gamla värden likaså
    och marknaden tagit över och
    säljer sig med sexiga attribut
    blir det inte då till slut
    så att det går troll
    i kvinnans roll
    Som Noll!

    Svara
  2. thord wiman

     /  juli 21, 2013

    Hejsan,

    ja, det här är något nytt. Men kära hjärtanes int tyar jag detta i sommarvärmen – gnugga geniknölarna (fast kul är det med ord, allmänbildande frågesport älskar jag, gärna under tidspress för det härligt rusande adrenalinets skull, håller hjärnan evigt ung!) alltså, och allra minst efter en vindvaggad tupplur mitt i fjäderbolstret i Kalakotkas 2. Här hänger jag frekvent.
    De tre årsungarna har det gott. Deras bästa tid är nu, är nu! Tror nog att ordet är ”gonar”. De putsar fjädrar (ingenting människoskapat är så vackert som deras fjäderskrud just nu), äter, spanar omgivningar, sover och inväntar nästa flygfisk. De gonar sig i en behagligt vindvaggad, oåtkomlig borg belägen halvvägs till himlen, fast oåtkomlighet som tillstånd är förstås en chimär för mot människan finns inget skydd. Låter Martinsonskt? Jo; i den episka diktsviten/sorgespelet Aniara återfinns de besviknaste för att inte säga bittraste raderna om arten människa:

    ”Det finns skydd mot nästan allt, men det finns inget skydd mot människan”

    Den här frustrationen/besvikelsen över människan som art blir allt starkare, inte bara i mitt sinne, utan generellt/globalt. Och kommer att ta betydande uttryck med konsekvenser – och ja, låt dem komma och förändra oss alla i grunden om det betyder att människan kan lämna den förhatliga pupphuden/puperteten och äntligen växa upp, mogna!

    Martinsons myckna civilisationskritiska skrivande bl.a. om den accelererande naturförstöringen från 40-talet och framåt uppfattades som nervöst och överspänt, möjligen gångbart som profetior. I dag konkret verklighet som slår allt hårdare in över människornas stränder…

    Jo, nuet. I onsdags dock blev de gonande gjusarna bra bleka om näbbarna. Plötsligt ett störthjälmsförsett huvud ovanför bokanten. En rätt orakad lett stirrar vilt på dem och deras hem är inte deras borg längre. Främmande ljud och dofter, fingrar som griper om, håller fast. Ringar av metall som träs på tarser, verktyg av stål som nyps, vingmått och kroppsvikt. Ve och fasa! Vilken förvirrring och förfäran i unga fågelhjärnor omedvetna om innebörden av ordet – ringmärkare!

    Det är en njutningens ynnest se dessa sötnosar växa upp till självständiga livsexistenser som kan föra det genetiska arvet vidare bortanför årtusendenas blad och snart flyger de iväg, in i äventyret.
    De enkla. De sorglösa gonardagarna under en trygg, varm modersvinge är förbi.

    Spännande idé med din alfabetsdikt. Det vill jag testa. Dikten är ett arbete för veckor framöver om den alls går att verklighetsgöra, leka litet är ändå tillåtet. Så. Jag väljer nog ordet natur, för att överraska litet. Projektet personligt lärorikt säkert, gripa tag i och ruska självbild och värderingar innerst litet och även vara medveten om att ett bokstavligt stänk av ”fusk” är tillåtet.
    Din A-dikt gjorde du just så, storstilat med glans över m(ö)llinjen med mänsklighetens ödesfråga under skosulorna. (oj, ej vanvördigt). Vilket imponerande alfabetslopp, ett mentalt maraton på min ära. Valör x – elegant. Fusket förlåtligt. Det orkar konsten med att bära. Nu beter sig raderna konstigt här, bäst att sluta, lite oavslutat, hade några rader om ”Salut”, återkommer. Slut. Salut!

    Svara
    • Salute, Thord!

      Och så hade du hamnat i spamfiltret igen! Upptäckte din kommentar först idag, måndag. Undrar just vad det är som gör att dina kommentarer trillar ner i rätt korg ibland, men att somligt av det du skriver uppfattas som spam? Outgrundlig är den virtuella världen!

      Men nu har jag, sent omsider läst dina som alltid inspirerande, lekfullt flödande och tankeväckande rader! Det gläder mig att du letar dig hit, trots att naturen står i sin prydno just nu.

      Naturen som du tar avstamp i, när du börjar knåpa på din alfabetsdikt. Ser redan fram emot att få läsa den!

      Harry Martinsson, ja. Det sägs att konstnärer ligger minst ett par decennier före oss andra dödliga, när det gäller att läsa av nya strömningar i samhället.

      ”nervöst och överspänt” – förnekarna slår alltid tillbaka med att förminska och förlöjliga profeterna – oavsett vilken fråga det rör. I sin rädsla drämmer de till – hårt och skoningslöst. Skjuta på budbäraren är mer en regel än ett undantag. Det är så tragiskt! På det viset missar vi ju den där dyrbara tiden som hade behövts för att rätta till vad människan ställt till.

      Nej, tacka vet jag fiskgjusar! De lever i samklang med naturen, de tar aldrig mer fisk än de behöver, de roffar och skövlar inte.

      Och – för att anknyta till min alfabetsdikt – fiskgjuseparet är sinnebilden för omsorg och kärlek – det vill säga, ANIMA får breda ut sig i deras värld! De bråkar inte om vem som ska vårda den sjuka ungen, de skriver inte scheman om vem som har rätt att SLIPPA barnen den här kvällen, de lämnar inte bort avkomman till någon annan gjuse, nej, till skillnad från människan så lever de sin natur, de är ett med sin natur!

      Fiskgjusehannen har ett avspänt förhållande till sin gjusekvinna. De behöver ingen feminism, de krigar inte mot varandra, hannen kan relatera till alla delar av honan, han behöver inte göra henne till sköka eller madonna . . .

      Och i fiskgjusevärlden kan ungarna gona! (Vilket härligt ord!) De får vara ungar så länge de behöver, tids nog kommer vuxenvärlden och dess vedermödor, ingen rycker upp dem klockan sex på morgonen för att släpa dem till en kollektiv förvaringsplats, ingen kräver nattis för deras räkning. Och aldrig skulle en gjuse komma på idén att ringmärka en människa!

      Varför har just homo sapiens så svårt att leva enligt sin natur?! Förtjänar vi verkligen epitetet ”sapiens” (vis) ????????

      Kanske kommer svaret i din alfabetsdikt?

      Svara
  3. Alla
    Bör
    Centrera
    Dessa
    Eviga
    Föreställningar
    Gemensamt
    Helt
    Intensivt
    Jönsfritt
    Klurigt
    Lättsamt
    Mysigt

    Nu
    Och
    Plötsligt
    Qinnligt

    Raserandet
    Somliga
    Typer
    Undergräver

    Ve!

    Xylofonens
    Ynkliga
    Zoner
    Återskapar
    Äkta
    Ödeläggelse

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: