Vilken karl!

Vilken karl jag har haft vid min sida den här sommaren! Han har följt mig (nästan) överallt, han har varit med mig i trädgården och framför allt har han delat säng med mig om kvällarna. Ja, man kan gott säga att jag har burit honom med mig. Så här ser han ut, min fagre,  mystiske riddare:

*

ODYSSEUS som ung

*

Ni förstår att jag fallit som en fura, eller hur? Hans namn är Odysseus!

Äntligen har jag kommit till skott. Nu har jag följt den grekiske hjältens äventyr från pärm till pärm i Homeros präktiga verk  – Odysséen. Jag har läst en prosaversion av Birger Stolpe av detta epos, som ursprungligen skrevs på hexameter.  Sextio kronor på Bokbörsen betalade jag för min sommarkompanjon.

*

OMSLAG O

*

Boken trycktes 1963 och den är rikt illustrerad med underbart kitschiga bilder som minner mig om söndagsskolans planscher som illustrerade Bibelns berättelser. En italiensk konstnär vid namn Bartoli har målat bilderna i Odysséen.

Vem var han då, denne vittomsjungne grek?

Odysseus var en aktad kung på ön Ithaka. Han var ”rådsnar, förslagen och välväxt”, minsann. Han var hjälten som slogs på grekernas sida i det trojanska kriget. Striderna skildras i Iliaden, den äldsta bevarade romanen i Europa.

Trojanerna besegras och grekerna återvänder hem. Alla utom Odysseus. Han vill inget hellre än återse sin älskade Penelope, drottningen som väntar troget på honom. Men gudarnas makter är emot Odysseus, han blir mot sin vilja kvar ute på de stora haven. Resan hem kommer att ta många år.

Livet  som en resa

Odysseus är framför allt mannen som fått ge sitt namn åt en lång resa, en äventyrlig resa, ibland rentav en irrfärd. Ibland blir resan en metafor för själva livet.  Vi säger att vi gör en odyssé.

Gillen hos Mentor och Nestor

Boken är förvånansvärt lättläst och stimulerande, med ett oväntat fräscht upplägg. Händelserna berättas inte i kronologisk ordning, utan vissa episoder återges på ett av alla gillen som skildras. Vi besöker exempelvis Mentor och Nestor och tar del av deras gästabud. De har blivit odödliga genom att deras namn numera förknippas med vissa personliga egenskaper, ja, ordet mentor har i det närmaste fått yrkesstatus.

Gudarna ständigt närvarande

I antikens värld interagerar gudarna med de dödliga, de kan utan vidare vända en vind eller ändra riktningen på en pil så att den träffar eller inte träffar, allt beroende på vem som för stunden finner nåd hos gudarna. Athena är gudinnan som slutligen förbarmar sig över Odysseus och ser till att han överlever.

Havens fasor i olika gestalter

Odysseus möter på sin mångåriga resa flera av havens alla fasor. Ibland i skepnaden av skräckingivande, människolukande monster, som kykloperna eller Scylla och Charybdis. Ibland som fagra nymfer som Kirke och Kalypso. Den senare håller honom fången på sin ö i många år. Eller är det kanske korrektare att använda ordet ”fängslad”?

*

ODYSSEUS och Kalypso

*

När Odysseus med stor list så småningom lyckas fly ur hennes garn möter han nya faror som han måste bemästra. En av dem är att undgå sirenerna. De är nymfer som lockar sjömän i fördärvet med vackra sånger.  För att ändå kunna höra sångerna låter Odysseus binda fast sig vid masten medan hans färdkamrater måste försluta sina öron med vax.

*

ODYSSEUS surrad vid sirenserans klippa

*

Under alla år som Odysseus irrar runt på haven, sitter hans fru och drottning, den vackra Penelope, hemma på Ithaka och sörjer. Penelope brukar beskrivas som lojaliteten och trofastheten förkroppsligad. Hon är hela tiden övertygad om att han ska återvända till henne.

*

2012-08-07 17.41.26

*
Fräcka friare våldgästar Penelope, en vacker och förmögen och därmed eftertraktad änka. För att slippa ge dem besked, säger hon att hon inte ämnar gifta om sig förrän den väv hon arbetar på är färdig. Hela dagen väver hon och på natten sprättar hon upp vad hon gjort på dagen – på så sätt ska hon aldrig bli tvungen att välja en ny make.
*
Penelopes friare

*

Odysseus kommer slutligen hem. Då har gudinnan Athena förvandlat honom till oigenkännlighet till en gammal man för att han obemärkt ska kunna ta sig till sin boning.

*

ODYSSEUS förvandlad av Athena

*

Odysseus blir rasande när han finner huset fullt av oförskämda friare som äter och dricker på hans bekostnad. Språket är mustigt och bräddat av målande bilder:

Deras uppförande kom hans hjärta att banka häftigt, ja hans hjärta skällde inne i hans bröst som en hynda, som just har valpat, gör mot en främling.

Penelopes lögn med väven genomskådas när hon fortfarande inte vet att Odysseus återvänt. Hon utlyser då en tävling:  Den som kan spänna Odysseus båge, som han lämnat kvar när han drog ut i krig,  får hennes hand. Alla friare misslyckas (förstås!) men Odysseus själv – i en gammal mans skepnad – spänner bågen och skjuter den med stor exakthet som Penelope bestämt.

*

ODYSSEUS utmanar friarna

*

Odysseus inte bara spänner bågen, han använder den också. Han blockerar dörren till salen, så att ingen kan komma ut, och skjuter de fräcka våldgästarna, en efter en.

*

ODYSSEUS dödar friarna

*

Så får då äntligen Marion sin Robin – jag menar Penelope sin Odysseus – jådiladi, jådiladi, hopp-san-vil-ken-daaaaaag!

🙂

ODYSSEUS o PENELOPE

*

Inspirationskälla

Odysseus har naturligt nog inspirerat många konstnärer genom tiderna. Här en visa av Alf Hambe, som finns HÄR på Spotify:

alf hambe

Odyssevs

Nu seglar månen fram på rymdens öppna hav

Nu lyfta gudar glasen av kristall

En tärning föll – den syntes som ett stjärnefall

– Må seglarn segla! Må han gå i kvav!

Men sov, min kära! Lyckan finns i gudars hand

Ack, kung Odyssevs kommer ej i år!

Förr´n Ödets tärning låter seglarn nå i land

skall stjärnor falla – falla där Du går

Nu flyga skuggor över alla vita hus

och vinden ruskar häftigt min balkong

Där slog en dörr – Där tystnade en sällsam sång

En nära strand gled bort med släckta ljus

Men sov, min kära! Lyckan finns i gudars hand

Ack, kung Odyssevs kommer ej i år!

Förr´n Ödets tärning låter seglarn nå i land

skall stjärnor falla – falla där Du går

*

*

*

Avslutar min vandring i antiken med ett foto av betydligt modernare snitt, min egen Penelope, lojal och trofast gjorde hon skäl för sitt namn. Penelope var en afghan som till vardags lystrade till smeknamnet Loppan.🙂

penelope

Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

6 kommentarer

  1. Mia Hellström

     /  augusti 9, 2013

    Odysseus i riktigt komprimerad version med härliga bilder. Kanske det enda som fungerar idag om ungdomar ska orka läsa utan att få abstinens i sina ”klickfingrar”🙂 Vacker liten Loppa det där. Mycket pälsvård?

    Svara
    • Hej Mia! Ja, det blev något av en trailer. Vem vet – kanske mitt inlägg blir en ”uppsats” av någon högstadieelev som inte orkar ta sig igenom hela verket. Men då kan jag säga att hen går miste om en läsupplevelse.

      Ja, hon var vacker, lilla Loppan. Visst är det aningens mer pälsvård på en afghan än på korthårig collie.🙂

      Svara
  2. Afghanhund! Jag har lärt känna många sådana här ”Egna i sinnet” hundar. Vi hade en när jag var ung och min syster har haft många. Ett nöje att se en Afghanhund frispringande och deras sköna sätt att behandla människor🙂 En var specialist att norpa åt sig mat var man än ställde maten. Mycket underhållande ras. Krävande också.

    Svara
    • Jo, det är en älskansvärd ras! De är smarta, milda, vackra och som sagt – egensinniga, faktiskt kattlika till sitt väsen.

      Svara
  3. Vår första Afghan var av den ursprungliga sorten. Relativt lite päls och mycket stor och kraftig. Ändå var det en tik! Jag älskade henne mest av alla jag lärde känna. En hund med stor magi och humor. Hon var med i tidningen hundsport på åttiotalet med på en bild som valdes ut. Senare var flera porträtt på Afghanhundar med på en teckningstävling i samma tidning där dessa porträtt vann flera år i rad och reglerna ändrades för att vara med. Det går ju inte för sig att samma vinner år efter år! Så var det ju också för Stenmark på skidor på den tiden! HAHAHAHA! De senare rasavlade hundarna minskade i vikt och storlek och fick mer päls och intresset svalnade. Min åsikt om hundutställningar? ”xxxxxxx xxxxxxx xxxxxxx xxx x xxxxxxxx xxxx” Censurerat! Idag har jag en katt som är mer lik en hund än en katt till sättet. Jag såg ett program på TV där tibetanska munkar lyckades ”Dressera” katter. Det går! Men kräver en form av engagemang som måste bli en vana där tiden får bli en prioritering. Min Sussi kan sparka boll! Rena lyror. Talar om vad hon vill! tränar, eller bevisar vilket minne en Katt har. Hon följer med på resor och promenader. Leker ”Kurragömma” och talar om vad hon vill. Jag borstar Henne minst två gånger om dagen. Hennes päls glänser som siden och dammsugningen minskar🙂

    Svara
    • Jag delar din uppfattning om utställningar. Men – när jag som ung jobbade i London – traskade jag förstås i väg till Cruft´s. Jag hade ”the flue” (Hongkong var det som gällde då) utan att veta om det, mådde fruktansvärt dåligt men kämpade mig ändå i iväg till hundutställningen.

      Jag hittade en stol, på den satt jag mig igenom ett par timmar. Som i trans upplevde jag att något av det vackraste jag sett i mitt liv svepte förbi mig. En neverending rad av välborstade, spänstiga afghaner. Jag hade råkat hamna vid ringen där de visades upp. Som i ett rus återvände jag till min arbetsplats.

      Behöver jag säga att det första jag gjorde när jag kom hem till Sverige var att köpa min egen guldfärgade, svartmaskade, älskade Danja!

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: