Musiken skingrar minnets mörker

börje 80

Min far vistades den allra sista tiden i livet på ett sjukhem. Det gjorde också hans syster. Båda var en god bit över åttio, och min faster var vid det här laget kraftigt dement.

En dag när jag besökte min far, kom tanken att jag borde sammanföra de åldriga syskonen. Jag gick till min fasters rum. Hon kände inte igen mig, där hon satt i sin rullstol, tog mig säkert för någon ur personalen. Jag satte mig ner intill rullstolen och förklarade att jag hade en överraskning åt henne. Vi skulle gå och hälsa på någon som hon kände mycket väl.

Hon röjde inte med en min om hon förstått. Jag tog ändå ett stadigt tag i rullstolen och började försiktigt dra henne genom den långa korridoren bort till min fars rum. Han sken upp när han fick syn på sin syster. Men – det var alldeles uppenbart att hon inte kände igen honom.

– Känner du inte igen mig, Birgit!

Rösten darrade av förtvivlan, gråten var nära för både honom och mig. Min far satt tyst en stund, samtidigt som han kastade forskande blickar mot sin syster. Plötsligt rätade han på ryggen, och med stark och klar stämma, och en stadig blick på systern, började han sjunga:

*
Den flickan ska bära mitt efternamn
som är som en ros i en blomsterfamn,
så ljuv, så skir, så öm
som den flickan jag minns ifrån min ungdomsdröm,
med glittrande ögon och gyllne hår
och hennes parfym den skall dofta vår.
Framtidsplaner,
ljusa banor
och på Mors dag skall hon får tulpaner.
Allt vill jag förära,
den tös som skall bära mitt namn.

*

Min faster fick liv i ögonen, ansiktet sprack upp i ett varmt leende och hon utbrast med stor, stor glädje i rösten:

– Men det är ju Börje!

– – –

Den flickan ska bära mitt efternamn ingick i Irving Berlins Annie Get Your Gun. Jag kunde tyvärr inte hitta den i svensk version på youtube. Däremot fanns den på engelska, The Girl That I Marry:

Följande inlägg
Lämna en kommentar

16 kommentarer

  1. En berörande historia.

    Svara
  2. Göran Gustafsson

     /  november 21, 2013

    Sången finns med Gunnar Wiklund på Spotify.

    Svara
    • Tack för tips! Tänkte inte på att kolla där. Dessutom en version med Gustaf Torrestad.

      Själv föredrar jag 78-varvaren med min egen far. 🙂

      Den här melodin sjöng han ofta, ofta, i min barndom, då visste jag att han var på gott humör.

      Svara
  3. Vi sjöng mycket för mamma när hon fått sin stroke och inte kunde tala. Mamma var gammal sjuksköterska och blev så ledsen när hon inte kunde uttrycka sig som hon ville. Hon gav helt enkelt upp!!
    Då fick vi tag i en talpedagog på eget initiativ! Hon förklarade att det är olika centra i hjärnan som styr över tal och så g. Då började vi sjunga MED mamma. Och mamma som aldrig tidigare sjungit började sjunga!!!
    Varje kväll sjöng hon med min bror i telefon. Psalmer, barnvisor och sånger från hennes ungdom!
    Och så glad hon blev!!
    Hela hennes liv förändrades!!

    Svara
    • MEN så intressant! Fantastiskt att er mamma kunde formulera ord genom att sjunga fram dem men inte i tal. Våra hjärnor är förunderliga. Tack att du berättade!

      Kan kanske det centrum som styr sång påverka/styra minnet också? Jag tänker på min faster, som inte kände igen sin bror, men förstod att det var han när han sjöng.

      Svara
  4. En mycket vacker och vemodig berättelse! Att sätta sig in i att inte kunna nå fram till sin syster som man växt upp med, lekt, osv. fruktansvärt sorgligt. Hur ska det då inte vara med ett gammalt par som levt ihop praktiskt taget hela livet. Den ena blir en främling. Jag har upplevt en del av det med släktingar. Inte roligt.
    Men sång och musik. Ja, är det inte underbart. Det har ju faktiskt gjorts en hel del försök. ( Har visats i tv, Tror även man hade framgång när det gäller autism). Det här med ljud, det påverkar oss mer än vi tror.

    Svara
    • Ja, livet är både vackert och vemodigt . . . och fruktansvärt sorgligt ibland. Då får vi trösta oss med att vi trots allt har musiken, eller hur?

      Svara
  5. Ja verkligen. Som du kanske har förstått så är jag en sk. ”ljudfreak”, dvs. jag jagar ljud i omgivningen, till mina ”kompositioner”. Tror ljudet påverkar oss mycket mer än vi tror. Att infraljud (låga ohörbara frekvenser) kan få oss att må fysiskt illa tex Musikterapi och manipulation fungerar också. Min tro är att vi var och en har en egen frekvens. Lika individuell som ett fingeravtryck… Vissa toner kan liksom sätta sig i halsen, snörpass åt, som i gråt. Musiken i sig behöver inte vara särskilt sorglig. Svårt att förklara, låter väl ganska så flummigt…

    Svara
    • Intressant tanke att vi skulle ha en individuell frekvens – låter inte alls flummigt, om du frågar mig.

      Omvänt så verkar det vara individuellt vilka frekvenser vi snedtänder på. Själv har jag svårt för lågfrekventa bakgrundsljud, typ ventilationssystem. Det är nog ett av skälen till att jag bor i ett gammalt torp, faktiskt, här blir det TYST när det är tyst. Man riktigt känner hur axlarna sänker sig då. Även om jag för det mesta lyssnar på musik i någon form.

      Svara
  6. Vilken underbar historia!

    Svara
  7. Christer Fäldt

     /  november 24, 2013

    Nog är musiksinnet, om man kan kalla det så, en förunderlig företeelse. Alla kända kulturer har haft någon form av musik. Själv börjar jag komma till åren och upptäcker till min glädje att min förmåga att hantera mina instrument stadigt förbättras. Den ”tonala aspekten”, vill säga – förmågan att höra när det klingar rent. Däremot kan jag märka att de motoriska funktionerna, fingerfärdigheten, knappast blir bätte.

    Svara
    • ”Musiksinnet” – det sjunde sinnet? Det är rimligt att tänka sig att vår förmåga att ”kalibrera” detta sinne mot själen skulle utvecklas med åren. Ett slags tonal-musikalisk mognad.

      Jag kommer att tänka på frågorna som Ingmar Bergman ställde en gång i ett Sommar-program:

      ”Varifrån kommer musiken, varför gör människan musik?”

      Svara
  8. Magnus Dahnberg

     /  juli 16, 2014

    Tack för sångtexten, googlade just efter den och hittade den hos dig med tänkvärd berättelse till!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: