Julen – saknadens tid

Julen är en smärtsam tid för den som nyligen förlorat en nära anhörig, jag vet av egen erfarenhet. Jag vill därför berätta om en bok som jag vet har varit till stort stöd för många drabbade. Boken finns tillgänglig på våra bibliotek. *

– – –

För många år sedan förlorade jag – mycket hastigt och mycket oväntat – min livskamrat. Vi stod mitt uppe i livet. Min man hade just fyllt fyrtio år då en hjärtinfarkt tog honom ifrån mig. Våra tonåringar förlorade på några minuter en älskad far. Det som bara händer andra – det fasansfulla – hade plötsligt hänt i mitt eget liv.

Jag levde i ett töcken. Livet angick mig inte längre. Allt det där om tiden som läker alla sår – det gällde andra, inte mig. Andra kanske kan gå vidare – men jag? Aldrig!

Livet går vidare!

Men livet går vidare! Livets inneboende kraft är stark. Utan att vi märker det så återvänder livet, sakta men säkert. Själv minns jag tydligt första gången jag kunde gå ur min sorg. En komiker på tv fick mig att skratta, högt och hjärtligt. Jag överraskade mig själv med att skratta igen! Det var så oväntat att det nästan kändes otillbörligt. Och ändå, på samma gång, så befriande.

Ungefär samtidigt fick jag en bok från en god vän i USA. How to Survive the Loss of a Love. Vännen bedyrade att boken skulle hjälpa mig. Jag hade redan plöjt det mesta som skrivits om sorg men ingenting bet. Orden fick inget fäste i mig, bedövad som jag var i min stora smärta. Så med en suck – mest av artighet mot min amerikanska vän – bläddrade jag förstrött i boken.

Bara det faktum att du läser de här sidorna betyder att du redan har valt att våga vilja leva vidare. Gratulerar! Och välkommen.

Så stod det. Fast på engelska, förstås. Onekligen avväpnande. Jag läste vidare. Under rubriken Du är inte ensam stod det: ”Du har kamrater – ungefär sex miljarder bara på den här planeten.”

Jag kunde ha valt att bli förolämpad, sårad eller ilsken. Men jag kände bara hur väl författarna fångade, och drev så där lite lagom med min upplevelse av att just nu vara ”den absolut ensammaste varelsen på jorden”.

En känsla vi måste få ha. Men också en känsla som vi inte får börja odla . Då riskerar vi att fastna i sorgen i stället för att ta oss igenom den.

Boken How to Survive . . . var ett stort stöd för mig på min vandring tillbaka in i livet. Och för att göra en lång historia kort: Jag översatte boken och gav så småningom ut den på eget förlag, Benedictum.

2012-12-19 12.46.31

Under åren som gått har jag fått många bekräftelser på att boken har fått betyda mycket även för andra. Jag har förstått att den också har hjälpt människor som har gått igenom skilsmässa och andra svåra separationer.

Unikt och allmängiltigt!

Ibland kan hjälpen och befrielsen komma i form av en liten bok som berättar att det jag just nu upplever är unikt. Och allmängiltigt. På samma gång! Så märkvärdigt och så paradoxalt är det att vara människa!

– – –

Tre författare

Boken har ett ovanligt upplägg med tre författare. Harold Bloomfield, världsberömd psykiater och författare, Melba Colgrave, familjerådgivare och Peter McWilliams, poet. Tre personer med olika specialkompetenser. Tillsammans har de skapat en unik bok. Varje uppslag har en faktasida och en dikt. Den är mycket lättläst trots sitt gedigna innehåll och ämnets svåra karaktär.”Våga vilja leva vidare… har genomgående en positiv ton och visar på möjligheterna att arbeta sig igenom en kris och komma stärkt ur den. Med en stark betoning på att den drabbade inte är ett offer utan så småningom också orkar anpassa sig till den nya situationen förmedlas hopp i en svår livskris. Boken innehåller fakta, råd och stämningsfull lyrik. Genom den trevliga uppläggningen är den både lättillgänglig och lättläst.

14 september 2009 056

Dikt ur boken:

Det var en gång

för länge länge sedan,

då jag var oskuldsfull.

Jag visste inte

vad kärlek var.

Smärta var när man

föll från ett träd.

2012-12-19 12.47.21

*Boken går även att köpa, men det skulle bli reklam och det vill jag absolut inte ägna mig åt.🙂

Följande inlägg
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Sorry, mr xx, jag slutade med förlagsverksamheten för några år sedan, men boken finns fortfarande kvar på marknaden. Adlibris, t ex. Men obs! Jag tjänar inte ett korvöre på den längre, så jag talar inte i egen sak.

    Svara
  2. Ett smärtsamt ämne, speciellt så här under julen. Har själv varit med om det. En mycket nära och kär vän gick bort i telefonluren, trettio mil bort, just i juletid. Den hjälplöshet man känner då går inte att beskriva. Det är ett bra tag sedan nu, men såren kommer aldrig att läka. Man klarar att leva vidare, men det blir aldrig sig likt. Fin dikt!

    Svara
    • Smärtsamt, men ändå tillhör det livets förutsättningar. Uttrycket ”aldrig mer” är nog bland det svåraste att acceptera när vi konfronteras med döden i vår närhet.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: