Förtröstan – haiku

*

mars 008

*

*

Det har inte dött!

Havet har lagt sig till ro –

det sover bara

*

*

*

2011-11-09 14.33.48

Lämna en kommentar

36 kommentarer

  1. ÄKTA strålande Haiku!

    Svara
  2. Ååå, Anita … när man blir stum av beundran inför något fulländat Konstverk är det känslan som finner orden – om man ens får ur sig något …

    Svara
  3. Uppfriskande vackra bilder som ger hopp om en kommande vår. Naturen är den främsta konstnären. Om den får lov… att vila sig lite.

    Svara
    • Visst är det så. Allra bäst mår naturen efter en skön, extra lång tupplur som vi kallar vinter.

      Svara
  4. Harry Martinsson är aldrig fel.

    Svara
  5. öppen sommargrind
    hästarnas flyende flock
    blott vinden rider

    (Ann-Marie Andersson)

    Svara
    • En vacker dikt, som andas förtröstan, denna grådaskiga vinter. Tack!

      Svara
    • Hej Roland! Det kanske var klokt av du avhöll dig från den utmaningen. Nu tar du skadan igen. Bättre sent än aldrig . . .

      Svara
  6. Jaa, hon var duktig på Haiku, Ann-Marie …

    Svara
  7. Jaa, min djuuupt älskade syster …

    Svara
  8. För Ann-Maries del 100 procent … själv har jag försökt 1000 gånger att få till en Haiku, svårast av diktmått, men aldrig lyckats!

    Svara
    • Svårt för den som är ordglad. 🙂

      Vilken tur att det finns andra versmått, också, där orden får flöda, eller hur?

      Svara
  9. =D Joo, Walt Whitman var ju också det så … men han han var ju trots det en jättebra poet, förstås … vi andra ordglada får väl söka tröst i det =D =D

    Svara
  10. Nej, inte så vidt jag vet, men ordglad var han. Som vi vet hyllas han ju som Amerikas Nationalskald, troligen för hans mest berömda verk, Sången om mig själv – som inleds med: ”Jag firar mig själv
    Och det jag tar för gott skall också du ta för gott
    För varje atom som är min är lika mycket din”

    och slutar på sid. 71 med:

    ”Hittar du mig inte genast, tappa inte modet,
    Finns jag inte där du söker, så leta någon annanstans.
    Vet att jag stannar och väntar på dig.”

    Svara
  11. Åke Vallin

     /  februari 22, 2014

    Anita. Jag vill genom din blogg låta hälsa till Sven Erik; Han gjorde ett storverk då han på eget bevåg med små medel gav ut boken med Hövding Seattles tal, med full insikt i att den inte skulle löna sig. Det var en mänsklig prestation och gärning som kommer att skänka honom evigt minne till sist. Jag köpte en hel binge av den upplagan och skänkte bort till trovärdiga personer (trodde jag) Gensvaret var inte stort, jag fick ett enda gensvar av betydelse men det betydde så mycket mera. Jag fick en vän för livet tack vare Sven Erik och allas vår hövding. Jag hade ingen riktig vän innan. Det som förbryllar mig är att folk inte bryr sig. Är det verkligen bara sport och såpoperor som gäller för att man skall kunna finna en falsk vän och nöja sig med det?
    Åke

    Svara
    • Tack för en berörande berättelse, det är starkt att läsa hur ett möte ledde till ännu ett – som ringar på vattnet. Orden och musiken förenar de som håller sina sinnen öppna.

      Jag delar din oro för ytligheten som breder ut sig i vårt samhälle. Det är bekymmersamt.

      Du kanske redan har hittat det här inlägget men jag lägger in det ändå (jag slår ett slag för Sven-Eriks senaste):

      https://pyttiminpanna.wordpress.com/2013/12/17/offer-eller-hallbarhetens-lov/

      Svara
    • Hej Åke!

      Varmt tack för dina tankar! Hoppas du har det bättre än bra!
      Rätta mig om jag har fel … men visst hade eller har du ett företag i Sundsvallstrakten?
      Minns att du köpte en hel drös med Hövding Seattles tal … Gissa om jag blev glaaaaaad!!! Den glädjen ber jag att få innerligt tacka för!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

      Uppfriska gärna mitt minne om den uppmuntrande händelsen!

      Hur än: Ha det bara braaa!!!

      sven-erik
      ***
      Fina Anita: Jättetackkk för ditt slag för OFFER!!!

      Svara
  12. Åke Vallin

     /  november 29, 2014

    Hej Sven Erik!
    Det började med att en vän till mig, Lennart, råkade ha ett exemplar av boken med hövding seattles tal. Jag övernattade där som gäst. Han kastade burdust boken över mig med orden, ”läs den här” det finns några intressanta uppslag!! Det var då, för 25 år sedan som jag upptäckte geniet. Ett tag försökte jag lära mig talet utantill, men jag gick bet. Ändå talade seattle allt som rinnande vatten ur hjärtat utan manus. Då tog jag kontakt med dig och beställde en hel låda med böcker. Dessa delade jag gratis ut till vissa trovärdiga personer och en del kunder. Hoppas du har det bra Sven Erik. Vilken tur vi har som får blogga på Anitas blogg, hon är ju helt fantastisk!
    Varma hälsningar Åke Vallin

    Svara
  13. Men Hej, Åke!

    j
    Jaa, minns ännu den sprudlande glädjen över ditt köp av en hel låda med Hövdingens världsberömda tal, Åke, men allra gladast blev jag över att du insåg allvaret, betydelsen av Hans insiktsfyllda tankar i ord! Glädjen och inspirationen nådde toppen över att du som en av den tidens ytterst FÅ, ägde full insyn i kontrasten mellan vår livsstil, som var/är möjlig endast genom att bryta mot naturens lagar – vilket nu syns allt tydligare nästan dag för dag!
    Jättejättetackkk, Åke för glädjen, inspirationen, HOPPE och KRAFTEN DU SKÄNKTE GENOM DITT AGERANDE!!!

    Önskar
    Dig – o – De Dina

    GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!!

    sven-erik

    Svara
  14. Ajjjjjj, förlåt, Anita … glömde tacka för info. om Åkes inlägg här! TACKKKl, SNÄLLA!!!!!!!

    VARMT TACK OCKSÅ FÖR ATT DU BEREDER PLATS PÅ DIN SÅ SERIÖSA, MENINGSFYLLDA BLOGG!!!

    Svara
    • Åke Vallin

       /  februari 7, 2015

      Anita! Tack för att din blogg finns. Det var ett tag sedan, men ibland behöver jag den. Jag skulle i detta inlägg vilja skänka en gåva till Sven Erik. Efter att han med hövding Seattles tal väckt mina sinnen. Detta är den enda dikt jag skrivit någonsin och vet inte ens om det duger.

      Dikt av Åke Vallin tillägnat Sven Erik Forslin

      ÄNGEN
      Tack för att Du fanns en stund för mig, men,
      …vart tog solstrålen i morgondaggen sin tillflykt, hur hårt landar fjärilen nu, vad skall det bli av arma mig, utan Dig, blommande sommaräng, doftande, Du som vilade vacker under Ditt vita varma vintertäcke så tryggt, nu finns Du ej mer käraste, från stålblanka svingande slagträn bländar mig den vassa outhärdliga solkatten, våra fjärilar har jag sökt, …bara Du inte fryser lilla vän då den stränga vinternatten tränger ner genom Din grånande filt, kom tillbaka till mig vackra äng, hör mitt hjärtas saknande rop, jag lovar att skydda Dig, inget skall få skada Dig mera, ha, …jo …visst minns jag, visst gör jag det, för Dig skall jag berätta, men bara för Dig min kära äng, jag sliter mig loss från vemodet ibland och skrattar fortfarande då och då till våra gemensamma minnen, kommer Du ihåg då vi viskade hemligheter till varandra fast Dina blomster i tusental tjuvlyssnade, förnämt doftande mot skyn under den ljumma vårbrisen, nigande, sittande, uppsträckta, stolta över att finnas till för oss två, sträckande sina näsor i vädret och låtsades oberörda, så att dess små syskon som spirade upp här och där inte skulle generas, minns Du vad vi tyckte de var vackra då vi skojande undrade om de var flickor eller pojkar då de skylde sina späda kroppar med de knappa bladverken, kroppar som skulle mogna till en skådelös fulländning, för att i sommarvinden ovetande den annalkande faran få leva ut den högfärd som vi så väl förunnade dem, ”höststormen”, då både kroppar, själar hos alla bröder och systrar blir luggande, de böja ödmjukt för hösten på nacken, färger och glans har förlorat all respekt för högfärden och bara flugit sin väg, briljansen kvarstår dock, minnet lever kvar men upphör även det inom sinom tid, ja, …jo nog minns jag, var fick Du Din parfym ifrån förresten, jag förnimmer den inte längre sedan Du lämnade mig, jag finner ingen som bär den som du bar den, men kanske sumpvattenpölarna egentligen doftar lika väl som Du fast jag inte har förstått det, kanske det korthuggna grässtubbet är vackert ändå, kanske kan jag ändå vila min sargade själ till ro i Ditt kvarlåtenskap, de ökentorra sandbunkrarna, de sumpiga vattenhålen, minnas och drömma om Dig i Din forna prakt, nu när Du har lämnat mig ensam kvar, jag är en fåfäng dåre och förstår därför inte varför Du övergav mig, det är konstigt ändå, fast Du nu bara anses som en skröna har Du väl aldrig någonsin haft så mycket besök så som nu, jag kom ju alltid ”ensam” då vi möttes, men Du min vän, ”Du förstår”, men Du var ju endast en enkel, livsbejakande, praktfull och vacker sommaräng, men nu på Din mark fäktar man undan den irriterande och förhatliga fienden som sticks, ”sticks?” och surrar kring tinningar och ögon, de sinnesorgan som störs och besväras av våra humlor, man räds våra vackraste fredliga små, medan Du min kära äng var modig, Du tillät de ”lansbestyckade” ”bestarna” att besöka Dina barn, blåklockornas inre medan jag tilläts lyssna och se på, så generöst av Dig, tack, Du ”var” fin,”och till denna hyllning av Dig, varje ords innebörd, lyssnar nu, alla Dina levande vänner 2014, ”marken, vattnet, luften”, Du min äng och alla Dina innevånare i himlen, solen, och många döva öron, -och nu?, rasen tar död på sig själv, men på ett flottare och mera sofistikerat sätt än vad någon bara kunnat ana, …eller anas rent av framtidens energikälla i spåren och resterna av naturen, och på golfarens enorma, stulna areal, ja kanske, människan utvecklas, till sportmonster och energijägare, Du kommer att få rätt min vän, min döda och sedan länge bortgågna sommaräng, vi har just omgivits av strålglansen från kluvna atomer och blänkande solkatter från samvetslösa polerade stålklubbor på våra blomsterängar, det dröjer nu bara den långa långa outhärdliga förruttnelsetiden, sedan är det över, allt skall ändock till sist dö ut, även jag, men jag hade hellre avslutat mina dagar tillsammans med Dig min vän, min vackraste sommaräng, bland blåklockor och violer, somnande in i Ditt varma och doftande blomstertäcke, i stället för torra sandbunkrar, nakna golfbollar, girighet och dolda uranstrålar……slumrande in, slumrande in…… … . .

      Tillägnat Sven Erik Forslin av Åke Vallin.

      Svara
      • Tack för att DU finns, Åke!

        Och tack för att du ger mig och min blogg förtroendet att förmedla din starka prosadikt, som du tillägnar Sven-Erik.

        Jag läser den som en mycket berörande metafor för den tid vi lever i. Dina ord förmedlar djup sorg och stor smärta!

        Även jag hade gärna avslutat mina dagar på sommarängen . . .

  15. Vet mig inte nånsin tidigare, bortsett från det dyrbaraste, alla mina ”Småtroll”, ha förärats en så värdefull, så Hedrande Gåva, min gode vän, Åke. Säger bara ett stort glädjesprudlande TACKKK, då min gränslösa tacksamhet är obärbar.
    Denna, din ytterst värdefullt talande prosadikt är, för att citera Anitas mitt i prick träffande ord, ”en mycket berörande metafor för den tid vi lever i. Dina ord förmedlar djup sorg och stor smärta!”
    Denna din dikt för mina tankar till Harry Martinsons inre värld, lika brinnande som din, Åke, lika lidande inför vår destruktion av vår oersättliga Gudagåva Jorden, Alltet, Skapelsen; det oefterhärmliga, Heliga Konstverket, flödande ur den så skira, sköra, helighetens urkälla: symbiosen, ”skilda arters samlevnad till allas nytta.”
    Stort varmt TACKKK, Åke, för ljusspridningen och för Hedersgåvan!!!

    Finaaa Anita, jättetackkk för upplåtelsen av din alltid tänkvärda, välformade, på intelligens, klarsyn och humanism baserade, inspirerande blogg, till min gode vän Åke Wallins tankeväckande, ur sorg och smärta över vår destruktion av vår yttre värld, vår inre än mer stigande, så glasklara prosadikt.
    MEN det ljusnar, Anita … Åkes fina Hyllningsdikt till allt levande är ett värmeljus, ett värmande, upplysande TECKEN!!

    Svara
  16. Men förlåt, Åke, är det OK för dig om jag lägger upp denna så fina HedersGåva på min faceboooksida???

    Svara
    • Åke Vallin

       /  februari 8, 2015

      Sven Erik / Anita.
      Roligt att dikten uppskattades och tolkades rätt i sitt budskap. Helt okay om du vill lägga upp den Sven Erik.
      Många violdoftade kramar från Åke.

      Svara
  17. Gladtackkk, ÅKe, nu publiceras, på min fbsida din så vackert talande, inifrån sorg och smärta fina gestaltningen av livets beklämmande situation på dess enda möjlighet i omöjlighetens totalitet!

    Svara
  18. Än en gång, finaste Anita och Åke, ber jag få innerligt tacka er båda; Dig Anita, för Din så Mästerliga Haiku här ovan, glasklart skulpterad efter urgamla japanskt stenhårda regler,vad gäller allt beträffande Haikuform, och Dig, Åke, för att Du är en fullkomlig inkarnation av IndianHövdingen Seattle, vilket bevisas av Din Hedersgåva till mig, Din prosadikt här ovan, som är som skriven av Honom själv, trots att Han för över hundra år sedan befriades från plågan av uppfyllelse av sin egen, nu uppfyllda förutsägelse: ”Den vite mannens aptit kommer att förtära Jorden, kvar blir endast en öken.”

    Innerligaste, hjärtevarma TACK till Er båda, för att Ni är de Ni är: Hopp för Mänskligheten!!!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: