Vem sitter på Sanningen?

Jag deltar i många intressegrupper på Facebook. Ganska snart efter att någon gjort ett inlägg går åsikterna isär, oavsett vilken fråga det gäller. Därefter blir ”diskussionen” mest en fråga om att slå varandra i huvudet med sanningen. Och alla är lika övertygade om att just deras åsikt är lika med sanningen, med stort S.

Då infinner sig frågan: Finns det något som kan kallas för Den Absoluta Sanningen?

Jag påstår det. Med risk för att drabbas av hybris gör jag mig här till talesperson för Sanningen med stort S. För visst finns den, även om den är förborgad för oss människor. Den är ”beyond our comprehension”, som en amerikansk vän så vackert uttryckte det. Vi får nöja oss med våra högst subjektiva sanningar – och vi gör kanske klokt i att alltid stava ordet med litet s. 🙂

*

*

*

Thus Spoke the Mountain of Truth

Don´t listen to people who preach

saying, for sure, they have found me

the truth is I´m far beyond reach

the aura of mystique surround me

I´m a mountain, enormous by size

still, no one has got to the peak

all the same, I believe it is wise

right now, to play “climb and seek”

And once you have started to climb,

on the path that leads upwards, it´s true!

you might catch a glimpse of the diamond

that glitters on top just for you.

diamond 2

Lämna en kommentar

15 kommentarer

  1. Göran Gustafsson

     /  januari 29, 2014

    Om vi talar om naturvetenskap så är dess natur att ständigt ifrågasätta sina egna resultat och den rådande världsbilden. Men vid varje tidpunkt finns det bilder av verkligheten som med större sannolikhet än andra bilder passar de data och den kunskap som finns tillgängliga. Det kan vara svårt för en lekman som du och jag att överblicka och värdera de vetenskapliga resultaten vilket gör att vi lätt blir offer för propaganda och desinformation från ”spelare” som gör ekonomiska och politiska vinster av detta.

    Svara
    • Ja, i de trådar på fb som jag berör här handlar det ofta om hur vi ska tolka den vetenskapliga forskningen. Och precis som du skriver, så blir vi lätt offer för olika intressen, oavsett hur mycket vi försöker att tränga in i ett ämne.

      Jag var nog inne på begreppet Sanning i filosofisk/moralisk/etisk bemärkelse, också. Men strängt taget behöver man inte göra någon åtskillnad. Det viktiga är att vi inser skillnaden mellan den ”sanning” vi själva kommit fram till och Sanningen med stort S.

      Du skriver ”bilder av verkligheten”. Och så är det ju! Verkligheten, som vi uppfattar den, kan aldrig bli annat än bilder av Verkligheten med stort V.

      Svara
  2. Göran Gustafsson

     /  januari 29, 2014

    Ett annat stort problem i vår komplicerade värld är att det inte sällan är svårt att göra det ”rätta”, därför att vi sitter fast i systemet. Och konsekvenserna blir tyvärr stora när det handlar om personer med inflytande, makt och pengar.

    Svara
    • Vad som är ”rätt” och vad som är ”sant” går ofta hand i hand. Desto större anledning att vi är ödmjuka och inser våra begränsningar. Det är ingen prestigeförlust att säga ”jag hade fel”. Det betyder bara att jag har utvecklats en aning.

      Svara
  3. Både i objektiv som subjektiv ”vinkel”-variabel finns det givetvis en ”sanning”, oavsett så är vi alla unika sett till hur vi via erfarenhet, kunskap, fantasi och ”tro” ser verkligheten och ingen håller den vetenskapliga totalsanningen i sin hand – detta då varje vetenskapligt svar i princip ställer mängder av nya frågor.
    Vi tar alla den bit av verkligheten vi behöver för att kommunicera…och kanske framförallt, när vi konkurrerar…
    Främst är vi ett kemiskt/biologiskt styrt djur som slåss om reviren, ju fler vi blir, ju färre blir de andra och ett allt större hot blir de som är som vi…

    Svara
    • Din kommentar är en bra sammanfattning av hur vår personliga ”sanning” skapas.

      I min föreställningsvärld gäller detta i allra högsta grad även vetenskapen, eftersom den är en mänsklig konstruktion, underordnad den Absoluta Sanningen. Som jag använder som ett filosofiskt begrepp. (Eller möjligtvis ett andligt begrepp, men det ordet skrämmer bort många, så jag aktar mig för att använda det.)

      Jag håller med dig om att vi är ett kemiskt/biologiskt styrt djur – men jag vill lägga till att vi har ett medvetande. Utan vårt medvetande, inga samtal om en Sanning bortom vår fattningsförmåga. Tänker jag.

      Svara
  4. Sanningen är nog ett missbrukat ord som bör delas in i hur många bevisningsnivåer eller nivåer av bevislänkar som inte går att ifrågasätta med maximalt antal kopplingar till och vara en högre nivå av evidensbaserade fakta som inte tar hänsyn till faktorn TID. Enlivslevaren godtar bara bevis som sträcker sig och passar för sin egen lyckas väl och ve.
    Sanning är väl där idag, just nu, i där vidaste tänkarens och ” författarens” (inte bokskrivarens) ord och vetskap tar slut ty vi är inte slutet på vetskapen och inte heller sanningens slutstation. Vi är heller inte ”Skapelsens krona”
    ”Självbildning är en mänsklig skyldighet”
    Att inte följa denna skyldighet?
    Hoppet för överlevnad är hur många som har förmågan att följa denna skyldighet. Att bryta mot denna skyldighet straffar inte individen mer än till lidande såsom fattigdom och andra former av lidande såsom mord på alla andra livsformer och på sikt oss själva.
    Bara om det vidgade flerstegstänkandet blir något som majoriteten tar till sig så kan vi få en ”Sanning” som är värd namnet.
    Vanföreställningarna kastar vi på glömskans soptipp.

    Svara
  5. hej! mycket intressant i din blogg! sanningen – kan ju finnas EN, men att vi tredimensionella människor skulle kunna avtäcka den har jag svårt att tro. vi får hålla oss till våra sannolikheter och försöka undvika att slå varann i huvet med dem. och fortsätta vara nyfikna! ha det gott!

    Svara
    • Tack! Roligt att du tittade in!

      Jag är helt enig med dig! Sanningen med stort S kan vi bara ana, få en glimt av. Ändå tror jag vi gör klokt i att sträva mot den.

      Svara
    • Sanningen förändras hela tiden. Sekund för sekund! För den som iakttar och engagerar sig hela tiden. Låsta ”Sanningar” och klubbat beslut av vad som är sant är alltid ett hinder för utveckling. Den osäkra Människan gillar inte nya ”Sanningar” som slår sönder tryggheten. Det är det som också är ett symptom för det jag kallar LBFS eller LSP. Utveckling är grundordet för en strävan att veta mer. Inte att stå still bara för att man är rädd. Rädd för vad????? Det vi kallar ”Kreativitet” och ”Nyfikenhet” är bara ord som för mig betyder att vara mindre rädd.

      Svara
      • Jag tror vi nalkas begreppet Sanningen på olika sätt. Jag menar att det finns en Absolut Sanning. Den kan vi människor aldrig omfatta. Däremot har vi alla en upplevelse av tillvaron som vi finner ”för sant”. Men den är alltid ofullkomlig, oavsett hur mycket vi utvecklas. Givetvis ska vi hela tiden sträva efter en högre sanning. Det kanske till och med är meningen med livet.

  6. ”Sträva” ´låter lite väl strävsamt. Kanske borde jag helt enkelt ha använt ordet ”söka”? Att bara vara i Sanningen är få förunnat i vår kultur.

    Svara
  7. Vi talar om samma sak. Jag har märkt att den mänskliga kommunikationen i tal och ord känns som fattig och begränsad, och Svenska språket i synnerhet. Kommunikationen behöver nog också samarbeta med bild, ljud och rörelse m.m. Jag har ihop med en livskamrat utvecklat nya ord när det inlärda normala språket begränsar begripandet, förståelsen och vidden på nästa steg. De flesta nya ord och begrepp bygger på delvis gamla ord och sammansättningar ihop med totalt nya ord med helt nya betydelser. Vi måste tala på detta nya sätt för att kunna gå vidare i förståelsen. Det finns mycket i vår värld som vi inte har uppfunnit ord för. Jag vet inte om fler människor gör så här.

    Svara
  8. Christer Fäldt

     /  juni 3, 2015

    SANNING är ett av filosofins svåraste begrepp. Jag delar uppfattningen att det finns något som förtjänar ordet Sanning. Däremot är jag tveksam till att vi människor har kapacitet att riktigt få grepp om den. Relativa uppfattningar om sanning har alltid fått en liten häst (åsna) att stegra sig inom mig. Plötsligt tyckte jag Platon gick förbi på vägen utanför. Eller var det Shankaracharia?

    Svara
    • Vi är helt överens, Christer. Hela jag stegrar mig inför de som uttrycker att de ”nått fram”.

      Vi människor bör nöja oss med att då och då få en förnimmelse av något större – Catch a glimpse – och det är vackert så.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: