Allt annat än skapelsens krona

Eeva Kilpi, f 1928, är en finländsk författare och poet. Mest känd i Sverige är hon kanske för diktsamlingen Sånger om kärlek ( ”Säg till om jag stör . . .” ) men jag uppskattar hennes romaner om möjligt ännu mer. Den som vill läsa Eeva Kilpi, vilket rekommenderas, börjar förslagsvis med Bröllopsdansen.

Några rader ur en artikel om Eeva Kilpi  (Nordisk kvinnolitteraturhistoria) sammanfattar väl hur jag uppfattar hennes texter:

”Hon är en säregen blandning av hembygdsnostalgiker och militant ekoaktivist och hennes organiska helhetssyn på livet kommer allt tydligare till uttryck i författarskapet. Hon aktiverar läsarens eget minnesarbete samtidigt som hon redogör för sitt eget och fullföljer med stor konsekvens det civilisationskritiska perspektiv som varit drivande i hela hennes författarskap.”

 

Vill gärna dela med mig av ett utdrag ur Eeva Kilpis novell Förändringen, utgiven 1988 på Fripress.

 

”Som om hon helt plötsligt hade sett allt ur en ny synvinkel: landskapet som bredde ut sig omkring henne, åkrarna, skogen bortom dem, just på det här stället tät och frodig, ån och spakvattnet som trollsländorna kretsade över med skälvande, glittrande vingar, rallarrosens fjun som  fyllde luften och gav ett intryck av att allting flyger . . .

 

rallarros 1

 

*

Jorden var växternas och djurens rike. Människan var där en främmande best, en skadegörare.

*

2013-06-25 13.17.57

 

*
Hon trampade ner allt det gröna, allt det som jorden levde av; använde och förbrukade det utan att ge något i stället.

*

 

2013-06-25 13.38.20

 

Anna hade vetat detta, men nu såg hon för första gången på vad sätt jorden tillhörde växterna och djuren. Det var de som var jordklotets rätta invånare, urinvånarna. De första i naturens ordning var växterna, allt det gröna. De stod fortfarande i förbindelse med helhetsmedvetandet och utgjorde grunden för allt annat. Därnäst kom djuren. Också de följde, ledda av sina instinkter, helhetens lagar, samtidigt som de brukade sina sinnen.

 

2013-06-25 13.29.47

 

Människorna, som utöver sina sinnen inte hade annat än sitt intellekt och en gnutta känsla att komma med, hade inte längre del i helhetsmedvetandet. En stor del av människorna stod redan totalt främmande för naturen. Deras natur låg i varor som man kunde köpa och dem producerade de i sin omedvetna längtan till naturen utan måtta.

Även konsten gjorde intrång i naturen, utnyttjade den och ersatte den, där det inte längre fanns någon natur. Människan borde ha trätt in i naturens rike som den som kommer sist till en bjudning: taktfull, finkänslig, utan stora åthävor, med behörig aktning, artigt, utan att blamera sig själv eller andra.

2013-06-25 13.27.29

 

Men hon hade kommit som en bärsärk, som ett rasande fyllo, en vettvilling, spritt skräck omkring sig, stört och fördärvat. Och så sades det till råga på allt att vi måste bevara naturen, eftersom människan eljest dukar under. Något bättre kunde inte hända naturen än att människan försvann. Anna kände sig övertygad om att det var så. Kände att hon hade vetat det redan länge, även om hon hittills inte hade tänkt på det i så här tydliga ordalag. Visa mig en enda sak med vilken människan har gagnat naturen . . .”

 

2013-06-25 13.38.44

 

 

Lämna en kommentar

12 kommentarer

  1. Sven-Erik Forslin

     /  juni 26, 2014

    Men … säger bara ett enkelt TACK, Anita, då min tacksamhet över gåvan att föräras denna text inifrån en tvillingsjäl till Hövding Seattle, är icke bärbar! Bästa text jag nånsin läst – den slår t.om Stefan Edmans Jordens Sång! Högre betyg är icke tillstädes någonstans!!!

    Eeva Kilpi, en ”Måsteläsaförfattare!” Borde vara en lagstadgad PLIKT för jordens alla läskunniga att dagligen läsa!!!

    Svara
    • Så glad jag blir att också du tycker om hennes uttryckssätt! Påminnelsen om Stefan Edmans bok tackar jag för. Jag har ju lovat dig tidigare att jag ska läsa den, men erkänner härmed att det fallit ur mitt minne. Nu antecknar jag inför nästa besök på biblioteket: Jordens sång!

      Svara
  2. Sven-Erik Forslin

     /  juni 26, 2014

    ”Ogiltigt servercertifikat” poppade upp när jag ville intyga viljan att via e-post få eventuella kommentarer i här aktuellt ämne. Hmmm …

    Svara
    • Hmmm. Och inte kan jag klaga nånstans, heller, eftersom wordpress, där jag har min blogg, är alldeles gratis. Vi får hoppas att det är ett tillfälligt fel.

      Svara
  3. thord wiman

     /  juli 3, 2014

    Hejsan!

    Den där resan/processen (perspektivförändringen) från huvudet i sanden mentalitet och förnekelse (el. om det bara är ignorans och naiv aningslöshet) till medvetenhet/upplysthet om det natur och miljömässigt prekära måste majoriteten människor göra om det ska finnas minsta möjliga hopp/räddning för planet och människa.

    Ja, Eeva Kilpi, är absolut en livskänslans varsamme omkringtänkare, sympatisk och besjälad med mycken omsorg om både natur och miljö. Läste härom månaden rader omkring Kilpis naturpoesi som imponerar – förstås! Och svider också litet i skinnet, som efter myggstick: ”I Kilpis poesi är människan i myggans ögon bara något matnyttigt, ett stort närvarande köttstycke. En vandrande blodfylld tetrapack, en festis, bara att sticka hål”.

    ”… myggan har ingen som helst respekt för mig.
    Den bryr sig inte ens om att notera mina reaktioner.
    Jag däremot är tvungen att respektera dess begåvning,
    dess förmåga att väja för slagen, ja, komma undan med
    livet i behåll.
    Även myggan är centrum i sin värld, även den är ett ”Jag”
    med förpliktelser mot sig själv och sin art. Möjligen är dess
    föreställning om min enda uppgift i världen helt korrekt.
    Hur skulle jag vara förmer än den?
    Det enda som hindrar mig från att finna den ädel, är den
    förtret den bereder mig.
    Och vad är det för argument?
    Många andra arter lever på mygg. Den är nyttig.
    Får en människa att börja fundera mitt i natten.
    Nu tystnade den.

    Eeva Kilpi

    Ha! Hembygdsnostalgiger och militant ekoaktivist. Detta måste vara formeln för det ultimativa, extremt explosiva, tusen på tusen resor värre än nitroglycerin. Den formeln och rollen får vi ikläda oss lite till hens som det ser ut med handfallna, fega, fastfrusna politiker. Jag orkar inte med dem längre, än mindre lyssna på vad de säger. Politikerordet skrivs med ett allt större mått av ogillande, angränsande till förakt! Nej – människan är inte en skapelsens krona, snarare blytunga sänke och livsfarlig är bara förnamnet.

    Tack för EK:s Förändringen (1988). Jag skriver upp den för kommande läsning. Och rallarrosens mäktigt förunderliga snöfall har jag upplevt i sensommarens Ådalen. Ett säreget skådespel. Vinter i augusti.

    Angående kalakotkas 2 är ridåfallet ett mörklagt minne blott. Ungarna ringmärkta. Webbkameran lagad dock med litet försämrad skärpa, tycker jag. Naturdramat kan fortsätta. Min sista seende sekvens därifrån var: två ägg och en alldeles nyfödd liten ulltott. Nu är det två snart halvvuxna gjusar kvar. En är borta. Och det är vi väl mangrant snart. Sjukor överallt. (Under kalakotkas frånvaro har jag mycket spanat in zivju – erglis.)

    En fortsatt vacker klorofylld sommar till dig, ty klorofyllan som påverkan är det bästa av tillstånd! Hej!

    Svara
    • Men hej Thord! Vilken överraskning! Så roligt att du tittade in, det var inte igår.

      En klok mygga bör nog se sig om efter någon annan sorts tetrapack än den mänskliga, vi är snart en rödlistad art, som vi beter oss:)

      Under tiden som vi tokskenar mot vår egen undergång försöker jag streta emot så gott jag kan. Omställningsrörelsen är ett bra alternativ för oss ”militanta ekoaktivister”. Inspirerad av alla ”riktiga” omställare, de där som släppt taget om den urbana livsstilen och satsar på att vara självförsörjda i gamla fram till nu övergivna stugor på landet, så har jag i år brutit upp en del av grässvålen i ett hörn av trädgården och i stället skapat små trädgårdssängar. Mangold, majrova, palsternacka, pumpa, majs, tomat, vaxbönor och – förstås – potatis har jag petat ner i jorden i år, allt i mycket anspråkslösa portioner. Tidigare har jag bara odlat ren och skär ögonfägnad, men nu var tiden mogen för att också satsa på lite matnyttigt.

      Tack för så typiska Eeva Kilpi-rader! Hennes kärva språk, hennes kompromisslösa inställning till allt levande. Underbart! Nu blir jag sugen att läsa Bröllopsdansen igen! Om du uppskattar Eeva K men inte läst Bröllopsdansen, så har du högtidsstunder att se fram emot. Novellsamlingen som jag plockat citatet ur heter Döden och den unge älskaren (titeln på den längsta novellen i boken) om du ska söka den på biblioteket. Läsvärd, förstås, men Bröllopsdansen är i en klass för sig.

      Jag har också letat mig fram till fiskgjusarna i zivju-erglis! Så sent som idag lade jag ut ett par stillbilder därifrån på fb. Så ofattbart snabbt de växer! Och ringmärkta har de blivit. Mycket vackra och fascinerande fåglar!

      Jag håller med dig om att den här årstiden är den bästa av tillstånd, inomhus är jag inte mer än nödvändigt. En fortsatt livgivande sommar önskar jag dig!

      Svara
  4. Göran Gustafsson

     /  augusti 11, 2014

    Världen genom Eeva Kilpi’s ögon 1928 :

    ”Som om hon helt plötsligt hade sett allt ur en ny synvinkel: landskapet som bredde ut sig omkring henne, åkrarna, skogen bortom dem, just på det här stället tät och frodig, ån och spakvattnet som trollsländorna kretsade över med skälvande, glittrande vingar, rallarrosens fjun som  fyllde luften och gav ett intryck av att allting flyger . . .

    ….. Jorden var växternas och djurens rike. Människan var där en främmande best, en skadegörare. Hon trampade ner allt det gröna, allt det som jorden levde av; använde och förbrukade det utan att ge något i stället….. …. Visa mig en enda sak med vilken människan har gagnat naturen . . .”

    Världen genom C.G. Jungs ögon 1925:

    “….. Ända till randen av horisonten såg vi gigantiska hjordar av djur: gasell, antilop, gnu, zebra och vårtsvin. Betesmarker där hjordarna med nickande huvuden flöt fram som långsamma floder. Det fanns knappt något ljud så när som några melankoliska rop från en rovfågel. Detta var stillhet i den eviga början, världen som den alltid hade varit, i ett tillstånd av icke-vara; för dittills hade ingen varit närvarande för att veta att detta var världen. (…) jag njöt av känslan av att vara helt ensam. Där var jag nu, den första människan att inse att detta var världen, men som inte visste att först i detta ögonblick blev världen skapad.

    …. Där blev den kosmiska betydelsen av medvetandet överväldigande klart för mig. ….. i en osynlig skapelseakt ger jag världen objektiv existens.

    “Visa mig en enda sak med vilken människan har gagnat naturen”, frågar Kilpi”
    Och Jung svarar: Jo, människan (medvetandet) ger skapelsen/världen/naturen en objektiv existens.
    Utan medvetande skulle inte Eeva Kilpi kunna beskriva naturen med så vackra ord eller tänka tanken: “Något bättre kunde inte hända naturen än att människan försvann.”

    I Kelpis beskrivning av naturen förefaller det som om människan är en utifrån kommande “freak”, ett missfoster som inte har där att göra. Men människan är kommen ur naturen och är en del av den. Människan som djur betraktat är kanske inte skapelsens krona, utan bara en av flera primater – men medvetandet är det – och människan är för närvarande den främste bäraren av det. Medvetandet är den 2:a skapelsen.

    Jag tycker det är intressant att ställa dessa båda personers upplevelse av naturen och de slutsatser de drar av detta mot varandra. Kilpi’s nästan sjävutplånande förakt för sig själv som en del av mänskligheten, och Jungs “YES”, jag är en unik bärare av medvetande och därmed medskapare i cosmos.

    Vänligen
    Göran G

    Svara
    • Intressanta reflektioner!

      Eeva Kilpis diktarjag är mer ett med naturen än de flesta. För egen del skulle hon säkert med lätthet kunnat stämma in i Jungs halleluja över skönheten i skapelsen. Det vill säga, OM hon hade levt ett halvt sekel tidigare. Jungs text skrevs 1925, det ska ännu gå närmare fyrtio år innan Rachel Carsons Tyst vår publiceras. Ännu ytterligare ett halvsekel senare kör vi på som om vi hade obegränsat med jordklot. Jag har svårt att tro att Jung idag skulle kunna se ut över en savann utan att bilderna av elefanter, med betarna avsågade med motorsåg och därefter lämnade för att förblöda och gå en kvalfylld död till mötes, skulle finnas också på hans näthinna.

      Nej, människan är inte längre en del av naturen, tvärtom, människan våldför sig på naturen, exploaterar den och skövlar den för sina kortsiktiga, egoistiska syften. Jag hoppas att Jung inte hade blundat för detta om han levt ett halvt sekel senare. Jag hoppas också han skulle se hur långt ifrån att vara ett med naturen mänskligheten har kommit.

      Svara
  5. Göran Gustafsson

     /  augusti 11, 2014

    Även om Jung inte fått erfara de konkreta konsekvenserna av mänsklighetens framfart de senaste 50 åren så tror jag mig kunna förstå av hans författarskap att han var djupt bekymrad över människans framtid. Han, mer än de flesta, såg och förstod det drama i vilket människan i brist på självinsikt går sin egen undergång till mötes. Då, i efterkrigstidens 50-tal, var det huvudsakligen det totala kärnvapenkriget som var det stora hotet. Nu, har vi dessutom adderat andra möjliga scenarier.

    Svara
    • Men ändå – jag delar inte din uppfattning att Kilpi uttrycker ett ”nästan självutplånande förakt för sig själv”. Tvärtom, så lever hon i symbios med skapelsen. Däremot sörjer hon och plågas av att se hur människan som kollektiv far fram.

      Svara
  6. Göran Gustafsson

     /  augusti 12, 2014

    Jag känner inte Kilpi närmare, så du har säkert rätt. Det var en lite tillspetsad tolkning av hennes ord från din refererade text: ”Människan var där en främmande best, en skadegörare.”🙂

    Svara
    • Jag har för min del väldigt lätt för att stämma in i Kilpis påstående om människan. Därmed inte sagt att jag som individ av och till inte kan uppleva det tillstånd som Jung beskriver.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: