Glöm det där med att förgro potatisen!

I höstas avgjorde jag mig. Jag ska bli fritidsbonde.  I liten skala, med betoning på liten. Det duger inte att bara gå omkring och sniffa på blommorna när man kan odla ekologiskt.

Sagt och gjort. Jag inledde projektet med att välja ut en lämplig del av tomten.  Trädgården är mycket gammal och mycket vildvuxen. Svålen av gräs har med åren blivit snudd på ogenomtränglig. Nu kom mitt favoritredskap väl till pass, ja, utan min ergonomiska spade från Fiskars hade det inte varit möjligt.

Jag grävde – och grävde – hösten gick och våren kom – och jag grävde – och grävde . . .  så småningom började det hela likna små trädgårdssängar.

 

2013-04-13 13.35.49

*

2013-04-23 12.52.36

*

Rabarberståndet ska äntligen få lite sällskap!

*

 

2013-04-23 11.53.07

*

Allt går planenligt, enligt inspektörerna.

*

 

Säkra kort

Så var det dags att besluta vad som ska växa i landen. Jag valde att gå ut lite lätt, ingen förkultivering, nej, första året ville jag satsa på säkra kort: Lättodlat och frön som klarar att petas ner direkt på avsedd plats. Och kanske lite potatis. Jag googlade, jag plöjde ett par nya trädgårdsböcker och det bästa av allt: som på beställning hittade jag en tidningsartikel som handlade om att FÖRODLA potatis! Jag visste inte ens att det var möjligt, det här var obeträdd mark för mig.

Artikeln var så inspirerande att jag bestämde mig för att göra avsteg från mitt beslut att inte pula med sticklingar och annat smått inomhus. Mannen som intervjuades, Per Ahlström (vad annars när det handlar om potatis!) påstod att man tjänar in tre till sex veckor med den här metoden. Han rekommenderade en sort som heter Amandine, och jag hade tur, den fanns att köpa som sättpotatis på Granngården här i stan.

 

Förodla – inte detsamma som att förgro! 

 Det är skillnad på att förodla och att förgro, läste jag. Förodla innebär att man stoppar ner knölarna till hälften i planteringsjord.

*

2013-05-02 14.17.15

*

 

2013-05-02 14.14.33

*

 

2013-05-02 16.45.32

*
Sättpotatisen fick bästa fönsterplats i salen.

*

2013-05-14 14.16.45

*

Jag vattnade och småpratade med mina nya vänner och ganska snart började det växa ut gröna, kraftiga blast.

*

2013-05-16 08.49.13

*

 

2013-05-21 12.01.00

*

2013-05-22 09.43.08

*

De växte så det knakade – efter några veckor var det tydligt att de längtade ut, som de sträckte sig mot solen därute!

*

2013-05-22 11.18.19

*
Tre veckor efter att jag planterat knölarna i sina små krukor gick flyttlasset!
*

 

2013-05-22 11.23.16

*

Varje knöl har fått ett ordentligt rotsystem, som fyller upp hela krukan

*

 

2013-05-21 12.11.13

*
15 cm djupt och rejält med jord längs fårorna så att det går att kupa potatisen senare under säsongen.

60 cm mellan raderna och 30 cm mellan plantorna. Allt enligt Per Ahlström

*

 

2013-05-22 11.42.46

*

2013-06-15 13.11.22

 

*

Det här var roligt! Snabb belöning, vill jag lova! Blasten blev stora och fina imponerande snabbt!

*

 

2013-07-07 12.14.31

*

Den 10 juli, exakt sju veckor efter utplantering, kunde jag inte bärga mig längre.

Nu var det dags att kolla om det hänt något under jord, också.

*

2013-07-07 12.16.23

*

 

2013-07-11 12.45.56

*

Jaaaa! Titta vilka fina pären! Nästan som mandelpotatis i formen.

*

2013-07-11 12.46.04

*

Vackra att se på. Och goda!

*

mums2

*
Nästa år blir det dubbelt så stort potatisland.

Så – till hösten blir det till att gräva . . .🙂

*

 

 

Följande inlägg
Lämna en kommentar

7 kommentarer

  1. Sven-Erik Forslin

     /  juli 12, 2014

    Du är en av de gnistrande Juvelerna i Skapelsens Krona, Anita – vare sig du vill eller inte! =D Tackkk, för värdefullt tips!!!

    Svara
    • Tack, Sven-Erik!

      Jag känner mig nog trots allt mer befryndad med de jordnära potäterna. I synnerhet som mitt flicknamn är – Ahlström! Jag har dock inte blivit adlad som Jonas Alströmer, mannen som en gång i tiden lärde oss svenskar att äta den förnämliga knölen. 🙂

      Svara
  2. thord wiman

     /  juli 17, 2014

    Hejsan,

    en egen liten odlingsbar lott är nog högsta vinsten och synonymt med lycka ändå, tänker jag, läkande och stärkande ur ett holistiskt perspektiv. Dessutom ett tryggt och ansvarsfullt överlevnadsord: Egenodling! Bli sin egen närproducent! kanske med egna jordnära inspektörer. Vem vill inte.
    Först för 7 – 8.000 år sedan började människans odlargärning på jorden. Du har tagit traditionen ett steg till: ned i nätets elektroniska mylla. Läste att potatis är den gröda som är mest besprutad (King Edward, Bintje), upp till 12 gånger under en odlingssäsong. Förfärande! är bara förnamnet.
    Märkligt inte fler människor som har möjligheten gör som du, gräver och gräver för en hållbart ekologisk, egenodlad framtid.
    Bra initiativ. Eftersträvansvärt!
    Läste att Sveriges samlade trädgårdsytor (alltså ej gräsmattor) räcker för att försörja halva befolkningen med mycket av vår basmat och såklart ska det varken vara konstgödslat eller besprutat. Antipatierna mot detta livsfientliga sätt att producera livsmedel lär stärkas. Urin ska visst vara ett utmärkt gödningsmedel och någon skrev mustigt med pregnans ”pinka och ersätt konstgödslet”. Sju månader kan urin sparas i plastdunk med lock och användas sista gången en månad före skörd. Så här i textligt koncentrat kan ju hanteringen upplevas obehaglig och ohygienisk men klockrent naturligt i kretsloppet som är överordnat på väg mot ett långsiktigt, hållbart samhälle. (Och vad står det egentligen i dikten?)

    ”Tänk på när vi äter en köttbit eller spenatstuvning så deltar vi i
    det stora kretsloppet, nedbrytningsprocessen av nyss döda organismer.
    Det är sant.
    Mat är skit.
    Det är sant.
    Vi äter andras bajs och kadaver fast i, efter kretsloppsprocessen,
    i omvandlad form, kött, spenat etc.”

    Jag, som saknar en täppa, köper KRAV-potatis i 2 kg:os påsar. Närodlat.
    Omställning Sverige. Omställningsrörelsen. Jag måste läsa på. ”Obeträdd mark”, som det känns. Det är komplext. Något heter ”Omställning Roslagen” 8 tappra medlemmar kan verka obetydligt men snöbollen rullar fort nu, bortom Peak-Oil. Det finns en bok i ämnet ”Sverige ställer om”. Läste i ett annat sammanhang om ekosystemerosion. Det sved. Människan är sin egen största fiende.

    Den estniske ringmärkaren var i kalakotkas 2 vid lunchtid idag. När varningsvisslingen kom tryckte dunbollarna hårt, bägge två. Vad är å färde, tänkte jag? Plötsligt ett gigantiskt huvud med skäggstubb och skogsgrön skärmmössa på. Han både smilade och vinkade in i webbkameran. Det blev som i fjol (otrolig tur att två år i rad få bevittna detta fågelarbete som långsiktigt är för artens bästa), vägning i påse, mätning av vinglängd och ringmärkning, allt arbete utfört utan handskar på händerna – antingen en galning eller ett riktigt proffs. De två sockersöta grynen var i någon form av koma. Huvudet in under vingen men med ett bibehållet vilt öga på inkräktaren. Inte ett pip. Inte en klo framme. Helt passiva. Bara en malör: nån rem i ryggsäcken hakade fast i nån pinne när han vände om och började klättra ner med påföljd att halva borgen höll på att följa med. Människan vill det inte men allt som råkar komma i närheten av henne råkar illa ut på ett eller annat sätt. Uppe på denna ansenliga höjd var återigen din utslungade varning befogad när människan är i närheten med sitt pyssel – Livsfarligt!

    Svara
    • Hej Thord!

      Ha ha ha, ”nätets elektroniska mylla”, det uttrycket gillar jag! Vem vet, kanske mina blogginlägg om odling kan inspirera andra till att upplåta en liten del av sin tomt till grönsaksodling. En win-win-effekt är att man minskar ner ytan för det eviga gräsklippandet.

      Den kommersiella potatisen besprutas tolv (!) gånger, skriver du. Hur tänkte de som kom på den märkliga idén att spruta GIFT på vår föda?! Visste man inget om balans och kretslopp? Förstod man inte att det var fel väg att gå?! Nu sitter vi fast i smeten med konstgödsel och gifter, så till den grad att jorden i princip är obrukbar för ekologiskt odling. Hur kunde det bli så!

      Du nämner omställningsrörelsen. Jag står än så länge vid sidan om den i levande livet, men följer den på nätet. Än så länge är jag inte säker på hur vi bäst förbereder oss för kollapsen. Kommer den obemärkt smygande eller kommer den med en skräll? Pågår den kanske redan men är så långsam att vi inte märker den?

      Bor vi lämpligast i små städer, eller bör vi leta oss ut i obygden och bli självförsörjande?

      Många obesvarade frågor. Det enda vi vet helt säkert är att peak oil är passerat. Återstår att se om människan med frenesi ska fortsätta såga på den där grenen som vi är placerade på eller om det finns hopp om att de goda krafterna ska segra, trots allt. Det mesta tyder på att vi är livsfarliga, inte bara för vår egen art utan också för allt annat levande liv på vår gemensamma planet.

      Jo, jag har läst om att vår urin ska vara utmärkt som alternativ till konstgödsel. Vill man inte vara fullt så drastisk (efter moderna mått mätt, för inte så länge sen var det en självklarhet att pottinnehållet skulle återbördas in i kretsloppet) så lär nässelvatten vara överlägset det mesta. Återkommer med rapport när jag hunnit testa meteoden.

      – – –

      Tack för din livfulla skildring av människans intåg i Kalakotkas2! Jag tar mig friheten att låta din beskrivning av ringmärkningen följa med till den nya, separata fliken om fiskgjusar. Jag försöker nämligen bringa ordning på bloggen och göra den mer läsvänlig. Den som exempelvis vill läsa om linoljefärg ska inte behöva plöja allt jag skrivit om annat.

      Tack för dikten, den mustiga! 🙂 Blir förstås nyfiken på vem som har skaldat?

      Svara
  3. thord wiman

     /  juli 22, 2014

    Hej Anita!

    Vem som skrivit vad är alltid intressant och bör om möjligt utrönas. Även jag lite nyfiken på den komplett annorlunda diktens upphovshen nedplitad ett gott stycke vid sidan av den gängse poetiska allfartsvägen, som det känns. Men jag vet inte vem. Vissa rader fastnar i skallen medan andra också fastnar men tar sig samtidigt ändå vidare in i hjärtats allra innersta kammare. Inte så många av Erik-Axel Karlfeldt dock vars minne (150 år sedan han föddes) högtidlighölls och firades storstilat i helgen på Karlfeldtgården (barndomshem) i Avesta kommun.
    Just nu (the heat is on, gammal Abbalåt med Agnetha), minns jag bara ett undantag (flera finns naturligtvis) ”… Jag är ett irrande bloss över sjön i mörka natten”.

    Jo, jag har läst EAK:s samlade men – nej! Inte min gubbe trots nobelpriset i litteratur 1931. Kanske han ska högläsas för att komma till sin rätt i rytm, resonans och essens. Nåja, kanske det kommer till den som väntar, som kan vara den bästa av tider: ”Intet är som väntans tider, vårflodsveckor”. Den är ju uppfriskande! Och: längtan heter min arvedel. Nu blev jag så inspirerad å det poetiska anslaget att ett medlemskap (tänkt på i eoner) i Harry Martinson Sällskapet ska realiseras. Inte nog med erhållandet av en årsbok utan även en medlemstidning ”Doris” (kallades väl planeten jorden i Aniara, Doris dalar). Jag gör det snart (!) för naturpoesi är en nödvändig rätt på bordet ackurat som din vita digitala Sillatallrik.
    Det var två svenska nobelpristagare det. Här, kanske en tredje.

    ”Att vattna blommor är
    särskilt ljumma sommar-
    kvällar, en helig handling.
    Och ibland lyfter en ny-
    duschad fjäril från rosorna.

    Göran Greider
    Trädgård, 2014

    (saxat ur DD 22/7)

    Svara
    • Inte utan att jag blir lite avundsjuk på dina gedigna lyriska erfarenheter. Jag vet inte riktigt varför jag slarvat på det området, jag är ju mycket förtjust i den lyrik jag läst. Jag kanske kan ta skadan igen.

      Säg Karlfeldt och jag får fram:

      Se svarte Rudolf han dansar (den enda visa min far på gitarren kunde ackompanjera sin egen sång).

      Dina ögon äro eldar (också den fanns på min fars hemmarepertoar).

      Sist men kanske vackrast: Jungfru Maria (hade den på vinyl med en grupp som kallade sig Skogsviol Och Flöjt. En Hagegård fanns med i gruppen, dock inte Håkan, och alla i gruppen sjöng de sjöng förföriskt vackert. Minns också att Maria går i rosengård, fanns med, men det är förstås inte Karlfeldt utan CJL)

      Almqvist)

      Och dikten av nobelpristagaren i litteratur in spe (det bestämmer vi här och nu, eller hur?). Så greidersk!

      Nu har vi med ordens hjälp vandrat ganska långt bort från förodling av potatis. Skulle vilja se den röda trådens alla utbuktningar och kanske rentav trasselhärvor här och där! 🙂

      Svara
      • Hittade en underbar trubadur på youtube som sjunger Karlfeldts romantiska Jungfru Maria:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: