Året runt med Thord

Hej Thord!

Dikterna i det här inlägget har jag plockat ur de kommentarer du så generöst bidragit med här på min blogg.

Tack för alla högtidsstunder du har gett mig, och förhoppningsvis vill fortsätta att ge mig, både via dina egna reflektioner över tillvaron, men också med en imponerande skara poeter vid din sida.

Du har inspirerat mig till att botanisera vidare i lyrikens rika värld. Poesiens mystik  (Hans Ruin) är i allra högsta grad levande!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Du säger att dikten är död eller åtminstone döende
Då glömmer du, välfödde vän, att den lever som du
granne med döden
en halvtrappa ner
en knarrande halvtrappa ner
där i mörkret

Muraren sjunger
Snickaren sjunger
Kassörskan i snabbköpet sjunger
Ministrar och opposition
och du och jag och dödgrävaren
Alla sjunger för livet
Alla gapar och sjunger för livet
tills han där en halvtrappa ner
knackar i taket med käppen!

Lars Forsell
(1986)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lärkan på darrande vingar brinnande mörk i det blå
ständigt högre sig tvingar, högre och högre ändå.
Nu blev hon borta i ljuset. Ingen kan se henne mer.
Endast den jublande sången strömmar alltjämt hit ner.

Hjärta, när skall du hinna
själv till ditt mål en gång:
att få i ljus försvinna
och bli till sång.

Erik Blomberg (1894-1965)
Sånglärkan, 1961

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är blåsippeblåst över slänten
har ni sett att vinden är blå
det skvalar och sipprar från slänten
dit ned där sipporna stå

Än är det bara små knoppar
att försiktigt ta en och en
medan töet droppar och droppar
i den långsynta solens sken

Bondens små helgfina flickor
klev varligt bland tö och modd
de visste att sydsläntens sippor
för länge sen gått i grodd

De neg för en skumögd gumma
i kryckkäpp och söndagsschal
de gick där högtidligt stumma
och sökte bland asp och al

Sydsläntens sippor har blommat
i tusen och tusen år
och sinnen som frusit och domnat
har vaknat varje vår

Jag såg en gumma vårfrudan
i blåa vårvindskåren
hon och två helgdagsfina barn
de visste något om våren

Moa Martinson (1890-1964)
Den blå vinden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nej, låt de lärde prata, lägg dig ner,
där rosor doftar och där solen ler.
Vårt liv är kort, och endast ett är säkert,
att vissna blommor aldrig blommar mer.

Omar Khayyam

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dansa min själ
dansa vilt
härligt
högt på tåspetsarna
i sköna piruetter
sluta aldrig dansa
sluta aldrig röra dig
i livets mjuka rytm
lär dig aldrig
min kära själ
konsten att marschera

Eva Jagrell
Den största friheten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att vattna blommor är
särskilt ljumma sommar-
kvällar, en helig handling.
Och ibland lyfter en ny-
duschad fjäril från rosorna.

Göran Greider
Trädgård, 2014

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mäktig är skogen och mörk när som heligt allvar den ruvar,
liknar en tänkares rum som med tunga och gröna gardiner
stämmer ditt sinne till flit, till tankemöda och andakt.
Men se, nu ljusnar det opp, en skogsfälla öppnas för ögat;
stubbarna stå där på rot, vid rötterna växer det smultron,
och ini mossarnas bädd syns skyddad den späda linnéan,
persikoröda små klockor som dofta av mjölk och av mandel,
fin som en kammarduksnål i grönskande sammet är stucken;
stängeln står rak som ett strå, så nätt, så sirlig, så pyntad.

August Strindberg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En dag till att leva

Han gick där uppe i skogen och slog
sin vildäng – en gammal man
Då sänkte han lien, då stannade han
Såg ut över ängen och log

Och blomma stod invid blomma tätt
snart skulle de vissna alla
Han strök med sin hand över bladen lätt
Han kunde ej se dem falla

Han ägde så litet, men ängen var hans
den gav han en dag till i solens glans
En dag till att leva och blommande stå
Ty alla äro vi gräs och strå.

Ebba Lindqvist (1908-1995)
En dag till, 1968

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Redan i slutet av Julis mogna överflöd med doft av smultronhagar, skogens
svällande blåbär
och sädesfältens vallmoglöd
med bris som ångar hö och hav
en högljudd flöjtkör klagar
som vid en öppnad grav.

Strandskatan visslar gällt farväl, rödbenan likaså –
och plötsligt är de borta.
Ångesten och oron i en fågelsjäl lär människan aldrig förstå –
somrarna är så korta
så flyktiga och få
för oss som snart bli borta.

Gul skiftar solbränd björk i utkiksbergets rämna
och slagen torkar ängens blom.
Redan är kvällen tidigt mörk
och dagen sånglöst tom.
Sol, slösa med din rikedom
de sommardagar
vi än ha kvar
vi som så snart ska allting lämna.

Einar Malm (1900-1988)
ingenting lever länge, 1950

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rallarrosen är alla övergivna boplatsers väktare.
De slår sig ner när alla flyttat, drar in i övergivna
byar, i glömda gårdar och stugor.
De kom på tåspetsarna fram till de skumma
fönstren, klev upp för murkna trappor, trädde in i
tomma rum, lyste och blommade där med sitt sorgsna
lila och viskade och viskade till minne av allt det evigt
förgångna.

Okänd

 

‘

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rönnbären mognar.
Skolgårdarna
hörs igen i morgonen.
På en parkbänk lyssnar
jag på en åldrad
Dylan, återfödd i en
skatas höstsång.

Göran Greider

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Senfödda svärmar av flygande varelser
drar fram under avlövade träd.
De stannar till på ställen med lä
och syndes dansa upp och ner där
höstsolen ännu kan värma.
Ingen kan säga deras namn eller art
förrän höstvinden sliter deras vingar , stöter
dem bort ur året, utåt
i hemlösa lufthav.
Om var och en av dem kunde kallas ett ord
då blåser där bort ett livsspråk i vinden.
Livet och Döden, de två storslösarna spelar i
natten med höga tal. Oräknat och tallöst virvlar
det mesta vi ser alltid bort, till ständig, total förskingring

Harry Martinson
Höst, 1953

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

TOMTEN
gläntar på kylskåpsdörren, skär sig en skinkskiva.
Gröten de kokat kan stå. Har aldrig varit hans passion.
Ett historiskt missförstånd. Fattigdom och fattigmat.
Låt den ånga på julkorten.

Skär en skiva till, tuggar och tänker.
Sitter i rödluva vid bordskanten, dinglar med benen
i polarsockor och de praktiska gummistövlarna.
Lyssnar på Rydberg i radion.

Sin rond har han gått och tittat på traktorn i stallet, den nya hästen för timmerkörslor.
Tittat till biffkorna som mår bra och mjölk finns ju att köpa i konsum.
PV-n i garaget nytvättad och rundsmörjd för julottefärden.
Går fram till frysboxen och ser
på julmat och vinterfoder.
Arbetet har närmat sig sången
som poeterna skrev.
Bonden lyssnar till tonen av motor och mull
medan poeten tjurar i hembygdsmuséet.
Tomten hör termostaten slå till
och nickar belåtet.

Tv-programmet är slut och alla sover
gott intill julottetimma.
Farfar har somnat från radion.
Tomten lyssnar till tidens ström står där patetisk i elljuset.
Bradbury eller Aspenström det är frågan…

Birger Norman (1914-1995)
Tomten, 1978

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att ett år går fort, enades vi om, sjöng Brita Borg. Men efter ett år kommer nästa, och nästa, och nästa. År läggs till år, och blir så småningom till det där som kallas livet.

En som har sammanfattat ett människoliv på sitt eget underfundiga sätt är Tage Danielsson.

BB
GB TV
IQ AB Ba BC C TV
FF LP EP UKV LSD

SSU RFSU TV
Vpl OP
SKF LO ABF TV
SKF PR TCO DN TV
SKF VD SAF SVD TV
ATP KDS TV
GB TV
TV
TV
STOP

Tage Danielsson
Livet är kort, 1967

 

Tage Danielssons grav (Wikipedia)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Posted by anita on augusti 29, 2014

https://pyttiminpanna.wordpress.com/2014/08/29/aret-runt-med-thord/