Den ofrivillige kompostodlaren

Dagbok från en komposthög

1 juni

Dags att vända komposten – eller snarare skräphögen – inför den nya odlingssäsongen.

Just som jag ska sätta grepen i komposthögen upptäcker jag att den har fått inhysingar.

 

2013-06-01 12.28.15

 

Ett par små plantor, mellan hjärtbladen ett spirande, taggigt blad, vars form jag inte alls kan identifiera.

 

2013-06-01 12.28.24

 

Vändningen av komposten får anstå – jag vill absolut se vad det ska bli av de här små söta plantorna.

Det enda jag vet säkert är att jag inte har planterat dem.

 

6 juni

Fler och fler likadana plantor ploppar upp, jag räknar till minst ett dussin.

De är jämnt fördelade över hela komposten.

Spänningen stiger, nu är det helt uteslutet att börja böka i komposten.

Jag påbörjar i stället en ny kompost under ett annat äppelträd och lämnar den gamla i fred med sina små telningar.

Jag har fortfarande inte den blekaste aning om vad det kan vara.

 

2013-06-06 10.49.35

15 juni

Vad det än är som tar sig upp ur kompostmyllan, så verkar plantorna trivas alldeles kolossalt.

De växer . . .

 

2013-06-15 13.55.49

 

 

1 juli

. . . och växer . . .

2013-07-01 17.28.24

 

15 juli

. . . och växer . . .

2013-07-15 16.51.09

. . och växer.

2013-07-15 16.54.15

 

Minsann – nu kan man skönja knoppar!

 

2013-07-15 16.54.52

 

19 juli

Plantorna täcker med råge hela komposten nu.

 

2013-07-19 15.10.38

Plantorna anser inte längre att de vill hållas i komposten.

Den här plantan svingar sig upp i tunnan där hushållsavfall slängs.

2013-07-19 15.09.54

23 juli

Varför stanna vid en soptunna om man kan ta sig vidare till ett gammalt åkeröträd?

 

 

2013-07-29 20.48.37

 

6 augusti

Äntligen blomningsdags! Värda att vänta på – enorma, klargula blommor överallt.

 

2013-08-06 10.11.45

 

Bladen frodas . . .

 

2013-08-06 10.12.23

 

Här bär det av mot tomatlandet. 🙂

 

2013-08-06 10.13.49

 

Varför inte omfamna det gamla äppelträdet?

 

2013-08-06 13.03.55

 

9 augusti

Mycket vackra blommor.

 

2013-08-09 09.52.19

 

 

16 augusti

Jag börjar ana vad det är som självsått sig i min komposthög.

 

2013-08-16 10.02.16

2013-08-16 10.01.32

 

1 september

Nu råder det ingen tvekan, jag är med pumpor!

 

2013-09-01 18.42.42

 

Gröna, fina, runda pumpor!

Jag berättar för trädgårdskollegor på nätet om min självsådda odling.

De bekräftar att pumpor stortrivs i den näringsrika och varma kompostjorden.

Jag får också veta att man låter dem växa på, ända tills frosten kommer.

Så nu blir det till att följa väderutvecklingen.

 

2013-09-16 11.25.53

 

 

22 september

FROSTVARNING!

Dags att länsa alla plantor på sina pumpor. (Pumpa läns?)

Här ligger de tillsammans med sina kusiner – knallgul vinterpumpa som jag själv frösått och planterat i ett ”riktigt” land.

 

2013-09-22 17.00.08

 

 

Nu ska de ligga i rumstemperatur och mogna.

 

 

2013-09-23 10.24.45

 

 

12 oktober

Alltmer orangefärgade, de mognar fint.

 

 

2013-10-12 11.31.21

 

18 oktober

 

 

2013-10-18 10.23.22

 

26 oktober

Titta så fina de blivit! Så lägligt inför allhelgonahelgen. Eller skulle jag kanske skriva halloween?

 

2013-10-26 10.42.26

 

Hur hamnade moderpumpan i min kompost?

Svaren heter Lydia, Anton, Alice och Elsa. Förra året vid den här tiden hälsade de på mormor, och hade då med sig en dekorerad pumpa. Den stod länge och prydde salsbordet, och osäker på om den skulle vara ätlig efter så lång tid, slängde jag den helt sonika på komposten.

 

IMG_3772

Den uppmärksamme noterar att pumporna på näst sista fotot minskat i antal.

En pumpa blev till en mumsig, färggrann soppa, en annan ugnsbakades tillsammans med palsternacka och morötter.

Den rundaste och finaste pumpan har överlämnats till den skräckinjagande kvartetten på bilden ovan.

Skulle bara våga något annat! 🙂

 

 

Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

5 kommentarer

  1. thord wiman

     /  november 6, 2014

    Hej Anita!

    Kors… vilka pumpor och FIN STÅT (gänget, de fyra) det blev av alltsammans till sist och först ut med dagbok från en komposthög också, kanske. Ja, se där vad vetgirighet/nyfikenhet och tålamod från juni till långt in i senhöstens rike kan leda till, lustfylldhet och upplevelser denna gång och en kronologiskt skojfrisk, verkligt klorofylld skildring i text och bild.
    Du har varit på klorofyllan mest hela sommaren med andra ord. Denna eftersträvansvärda sunda, behagliga berusning, sinnlig och söt, vet jag mycket om. Den enda.

    Jag gissade frimodigt/optimistiskt i avsaknad av både kunskap och realism ett tag på den vardagsstarka, relativt bladstora gula kabbelekan (detta namn!) men sen det blev blad som elefantöron och begynnande knopp så nej – knoppast det!
    Kort sagt: Jag gav upp.

    Kabbelekor är annars ljuvligt uppfriskande för sinne och själ i maj/juni vid något litet rart bäckdrag, i vars lutning de ibland står så självklart och bara lyser. Ackurat. Jag längtar dit allraredan. Och säg – vad vore ett liv utan den bitterljuva längtan värt.

    Jo, när växtkraften var som allra värst hos dig, tänkte på den klassiska sagan ”Jack och bönstjälken”. Undrade om det var något liknande magiskt på gång hos dig. Människan mår bra i kropp och knopp av sagor som den om Jack, även om en prinsessa rövas bort och en jätte slås ihjäl. Vilken höjdare! Läste den som barn jag vet inte hur många gånger. Slår vad om att mormor Anita läst någon fantasirik egenproducerad (hittepå) saga för både barn och barnbarn? Ha! Nu kommer du inte undan!

    Jo, jordnära, stark och robust, alltid mitt intryck av blomman på plats men plockad, skriver Martinson, vissnar kabbelekan innan hemkomst ty sådant är dess veka väsen.

    Och Ha! igen. (inte elakt denna gång). En del skräms inte ett dugg hur mycket de än försöker – en del andra, däremot, behöver inte ens försöka …

    Hejs!

    Svara
    • Hej Thord – det är alltid lika roligt att ta del av dina epistlar – alltid lika underhållande och oförutsägbara. Dina tankegångar är lika vindlande som grönskan på årets komposthög.

      Först ut med dagbok från en komposthög, ja, kanske det. Men absolut inte först ut på klorofyllan, den sortens spiritus delar jag, glädjande nog, med många. Spiritus som är så välgörande för vår spirit.

      Vilken tur att du hade fel om kabbelekan (jag stavar, precis som du, med det där lilla e:et mellan b och l). Den hade inte alls trivts i min snustorra skräphög till kompost, den vill helst leva sitt liv invid vatten. Och visst är det en osannolikt vacker blomma!

      Den där Jack och bönstjälken har jag bara vaga minnen av. De var ju egentligen förfärliga, våra folksagor! Oerhört drastiska och grymma. Mina barn växte upp med betydligt snällare barnböcker, rätt mycket sång till gitarr, också, visor och ”sol och vind och vatten, aldrig ger vi upp” och dylikt, men ack nej, hemmasnickrade sagor var inte då, och inte heller nu, min starka sida. Så mormor Anita håller sig till redan tillverkade sagor, likaså farmor Anita. Min far däremot skapade en återkommande sagofigur, Kalle Myra. Han hade glasögon och hjälm som Biggles, kängor och raggsockor med rullad, synlig kant på sina magra ben. Jag var så förtjust i Kalle Myra att jag inte ens tänkt tanken på att själv skapa en fantasifigur. Ingen skulle kunna mäta sig med Kalle Myra. Bittert, men ett faktum, det vadet förlorade du, Thord! 🙂

      Apropå sagor och 70-tal, så har jag fått på moppo i efterhand beträffande min förkärlek till de politiskt medvetna barnböckerna: Sprätten på toaletten (om miljöförstöringen) och Sven Wernströms Kamrat Jesus, t ex, gillade jag att läsa för barnen. 🙂

      Själv tänkte jag allt som oftast på triffider, ett slags levande växter som tar över jorden, när jag betraktade trädgårdens mest snabbväxande, alla kategorier i år. John Wyndhams bok The Day of the Triffids gjorde starkt intryck på mig. Boken filmatiserades 1962 men jag har inte sett filmen, det räckte så bra med boken och min egen livliga fantasi.

      Håller med dig om att somliga bara fortsätter att vara gulliga och älskansvärda hur mycket de än försöker bevisa motsatsen.

      PS Idag stack jag kniven i ytterligare en rundmagad pumpa. Den fick göra tjänst som inkråm i en paj bestående av pumpa, ingefära, lök och vitlök, kryddat med curry. Sensationellt gott, utbrast min medätare. (Pumpafröna är goda att rosta, också.) DS

      Svara
  2. thord wiman

     /  november 9, 2014

    Hejsan,

    ja, där begicks ett alltför vågat vad och fossingarna mina blev ordentligt våta men å andra sidan sulan visste jag ingenting om någon tidigt barnberättad, osårbar och oslagbar Kalle Myra med hemortsadress Skutskär. Verkligen ett kraftfullt namn.
    Minns du någon berättelse?
    Våt om fossingarna blir också gärna kabbelekan i sin livsmiljö som ju ska vara fuktig/fuktig, fuktig. Inte ens vatten upp över den smala midjan är någon riktigt kinkig belägenhet för denne tidiga friskus i gul badmössa.
    Etymologi (vetenskapen om ords härkomst), är kul och spännande; ord som smidda nycklar till länge sedan låsta dörrar därbakom allt en gång av liv, kultur och vardag var självklart men är idag något mycket flyktigt och mestadels bortglömt. Letade kabbeleka på etymologi.se och kom upp ur ordröran med (”kalvleka”?).
    Oj, låter inte det tillrättalagt, en etymologisk frestelse att ge namnet av de lekfulla kalvar som i alla tider i maj släpptes på bete, kalvleka. Ords härledande slingriga spår in i den töckniga forntiden brukar annars vara just slingrigt. Jag är skeptisk. Man kan säkert tränga djupare i det här med specialprogram, läsa mer, men när ska man orka. Själv ska jag nu sticka kniven i en egenhändigt upptagen regnbåge från i somras, söndagsmiddagen i hamn även denna gång.

    Så mycket pumpa blev det ju inte ordat om men det var en härligt betraktad följetong du bjöd på, originell, lärorik, humoristisk!

    Svara
    • Ha ha ha, jag håller verkligen med dig – Kalle Myras inträde på scenen förändrar förutsättningarna för vadslagning så i grunden att min seger får betraktas som en pyrrhusdito. Frågan är bara vad den kommande förlusten kommer att bestå i . . .

      Jag är benägen att hålla med dig om att det verkar märkligt att kabbelekans namn skulle härröra från kalvarnas lek på våren. Vet inte om du hittade fram till den här texten på sajten Den virtuella floran i dina digitala efterforskningar:

      ”Lika lysande som vanlig, gör sig Kalflekan strax bemärkt och bildar till och med ett utmärkande drag i växtligheten om våren på stränder och våta ängar eller vid bäckar. Den växer der sällskapligt, i stora massor, stundom så täta att hela ängar bli alldeles klädda med de stora, höggula blommorna.”
      Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)

      Vi får fortsätta leva i ovisshet om blomnamnets ursprung, misstänker jag. Oavsett, så är Nyman text både poetisk och vacker.

      Jag gillar bilden av den gula badmössan, också, den kommer från och med nu alltid att komma upp på näthinnan när jag blickar ner i ett solbelyst vårdike som befolkas av stojande, badande nymfer.

      Du undrar om jag minns någon berättelse om Kalle Myra. Nej, dessvärre, vad den kavate hjälten hade för sig har fallit i glömska, kvar finns bara minnet av den där alldeles speciella stämningen när min far satt en stund på sängkanten hos mig och min bror. Men något säger mig att Kalle Myra var uppe och flög i sin egen flygmaskin ibland.

      Apropå att sticka kniven i, så har jag fått tipset av någon pumpaodlare att sticksåg kan vara lämpligt verktyg när man ska ta sig in i de allra största pumporna. Men det verktyget behövde du knappast till din delikata söndagsmiddag.

      Svara
    • Thord, nu har jag frågat min två år äldre bror om Kalle Myra. Kalle var tydligen en omskrivning av oss barn, det Kalle hade gjort var en omskrivning av vad min bror eller jag hade gjort, anpassat till Kalle Myras tillvaro. Min bror berättar också att min minnesbild av den lilla myran stämmer bra med hans minnesbild. Men till skillnad från mig, så förde min bror berättartekniken vidare till sina barn.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: