Jag har fått pippi på fåglar

Ni som följt mig på bloggen vet att jag under flera år återvänt till mina fiskgjusevänner. I år har jag gjort en ny, trevlig bekantskap.

Merikotkas

Jag vet sedan tidigare att Kalakotkas betyder fiskgjuse på estniska. Att Merikotkas betyder havsörn är ingen djärv gissning för visst är den här mäktiga fågeln en havsörn. Meri borde  vara hav, jämför maritim.

Numera med hela två estniska ord i bagaget gör jag dagliga besök hos den här vackra fågeln.

 

Första gången jag hälsade på låg hon helt stilla och blickade ut över nejden. Frågan var, låg hon i ensamt majestät? Ruvade hon månne på några ägg?

Nej, hon var varken ensam eller ruvande, tre små ulliga dunbollar hade redan sett dagens ljus.

Här är hela familjen samlad. Jag har fått för mig att det är honan som har grått huvud, måste kolla upp det med Lasse. ornitologen.

Efter att jag följt familjen någon vecka blev det bakslag i väderleken. Det regnade och regnade, vattnet rann utmed de plaskvåta fåglarnas kraftiga näbbar.

Regnet övergick i snöblandat och jag oroade mig för de små liven. Skulle de överleva kylan?

Tapper mor! I över ett dygn pågick ovädret, under den tiden såg jag inte skymten av ungarna. Jag befarade det värsta. Hade de dött av kylan?

Nej, de hade klarat sig! Här har snön smält undan och ungarna tycks ha klarat sig bra. Aptiten är det inget fel på.

Kort andhämtning i kvällssolen inför sista målet.

Långa dagar blir det.

Var är mamma? Var är pappa? Vart har de tagit vägen?!

Lugn, lugn, de skulle bara fylla på skafferiet.

Tänk att den respektingivande näbben kan vara så försiktig och varsam!

Trillingarna har slocknat i en ullig hög, fiskförrådet är välfyllt. Nu är det gott att leva.

Snart vaknar alla till en ny dag, en dag där orden ”vaken” och ”hungrig” har blivit synonyma.

Ungarna växer så det syns från dag till dag. De har redan börjat ”flaxträning med vingar”, även om det fortfarande för det mesta slutar med att de tappar balansen och ramlar på näbb. All vår början bliver svår . . .

Här är den förstkläckta vaken medan de andra två sover middag.

Blir du sugen på att följa trillingarnas utveckling?

HÄR är länken till havsörnsboet.

 

Tillägg efter att jag konsulterat Lasse, ornitologen. Så här svarar han på min fundering om vem som har grått huvud av havsörnarna:

Grått huvud är inte ett specifikt kännetecken för hane eller hona. När det gäller rovfåglar är honan alltid större än hanen, alltså även när det gäller örnar. Just det är skillnaden mellan hane och hona.

Det är alltid honan som är i boet och matar. Hanen jagar och för dit mat.

De ruggar varje år, men bara delar av dräkten. Det kan ta minst 3-4 år innan de ruggat hela dräkten.

Tusen tack, Lasse, för att du ständigt lär mig mer om våra bevingade vänner!

– – –

 

Fiskgjusarna då?

Du kanske undrar vad som hänt med fiskgjusarna i år? Flera webkameror är tyvärr nedsläckta, men ett bo har bevakning. Där ligger honan fortfarande och ruvar, men det står nog inte länge på förrän det blir livat i holken.

Ytterligare en webkamera har börjat fungera igen. Också det boet finns någonstans i Estland. Honan ruvar fortfarande  (jag har sett ett par ägg när hon flugit i väg för att hämta föda).

Allra vackrast belägna fiskgjuseboet har äntligen fått ordning på sin webkamera. Som besökare kommer vi inte lika nära boet som i de andra två, men den andlöst vackra utsikten kompenserar detta.

 

 

 

Publicerat av anita den maj 1, 2016

https://pyttiminpanna.wordpress.com/2016/05/01/jag-har-fatt-pippi-pa-faglar/