Äntligen bokslut!

Äntligen!

Idag har jag överlämnat mitt skötebarn till ett noga utvalt tryckeri. Jag har levt med det här projektet under många år. Det känns både spännande och lite skrämmande att det nu får vandra vidare på egna ben.

Ett bokslut för min del, om ordet tillåtes.

framsida

Hur kom det sig att jag skrev den här romanen?

Allt började för många år sedan. Jag sprang på en bok på bokrean, snappade åt mig ett exemplar eftersom jag tyckte titeln var intressant. Den hette Kärlek i vår tid. Författare var filosofiprofessor Robert C. Solomon (Natur & Kultur).

Boken var fascinerande, den gav för mig nya infallsvinklar på vad romantisk kärlek är. Jag har återvänt till boken flera gånger.

Så småningom föddes idén att skriva en roman med Solomons tankegods som stomme. Sagt och gjort, jag startade mitt romanbygge. Med hjälp av mina skapade personer har jag velat baka in Solomons kloka tankar på ett naturligt sätt i en handling som förhoppningsvis läsaren ska uppleva både spännande och intressant.

Romanfigurerna har följt mig länge nu, allteftersom tiden gått har de pekat ut nya färdriktningar, nya förvecklingar har tillkommit och jag har bara haft att lydigt följa med i processen.

Tonåringen Mirjam dominerade min berättelse initialt, men huvudrollen har alltmer övertagits av Elena, en kvinna mitt i livet. Idag skulle jag säga att boken riktar sig till en vuxen publik.

Ett försök att förstå kärlekens väsen. . .

. . . finns kvar som en röd tråd, men kanske handlar romanen ännu mer om vad som hindrar oss från att ta emot kärleken i våra liv. Vår längtan efter kärlek tycks vara på ständig kollisionskurs med vår inre trasighet. Förlossning är möjlig, men då vill det till att vi vågar lyfta fram i ljuset det som förmörkar våra liv.

Depressiv kärlek

För en tid sedan läste jag en essä i Ordfront Magasin. Författaren för in ett för mig nytt begrepp. Depressiv kärlek. Bland annat Lena Anderssons Ester avhandlas. Såklart.

Och jag vill protestera, högljutt: nej, nej, nej, kärlek kan inte vara depressiv! Det Ester sysslar med handlar överhuvudtaget inte om kärlek! Möjligen en längtan efter att få uppleva kärlek. Men kalla inte den sjukliga verksamhet som Ester ägnar sig åt för kärlek! Besatthet, psykotiskt tillstånd, vad som helst, bara inte kärlek!

Så – för att räta ut, om inte alla så kanske några frågetecken kring detta missförstådda ord – gav jag mig i kast med att försöka fånga in kärlekens väsen.

Resultatet av mitt arbete har nu skickats i väg till ett tryckeri. Snart kan jag placera in Som ett regn i min bokhylla. Var den ska stå? Tätt intill Solomons Kärlek i vår tid , förstås!

Författaren Lars Gustafsson skriver i förordet till Kärlek i vår tid:

Vi vill gärna se kärleken som en känsla. Men samtidigt kräver vi av verklig kärlek att den skall vara över långa tidsperioder, i idealfallet parternas hela liv. Men detta strider ju mot sunt förnuft, ty det vet ju till och med barnet att en känsla aldrig varar särskilt länge.

Antingen får vi då förneka att kärleken är en känsla eller sluta ställa orimliga krav på den. Solomon gör det förstnämnda. Kärleken är mer besläktad med en kunskapsprocess, en komplicerad social interaktion än en känsla.”

 

Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. GRATTIS, Helena!!! Ser med spänning fram emot ditt Bokslut!!! :-)))

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: