Något av det svenskaste . . .

Idag, på nationaldagen, vill jag hylla något av det svenskaste jag kan tänka mig:

 

KOMMUNALA MUSIKSKOLAN!

 

Utan den hade tusentals barn och ungdomar

inte fått möjlighet att lära sig spela  ett instrument.

 

*

 

Från ax till limpa

Jag vill berätta en solskenshistoria som börjar i kommunala musikskolan. Liknande berättelser finns från hela Sverige, det är bara slutprodukten – ”limpan” – som kan ha lite olika utseende. Jag vill berätta om tillkomsten av en  livaktig orkester. Den knådades fram under många år vid den kommunala musikskolan i Uppsala.  Här syns musikskolans orkester i full aktion utanför Carl von Linnés hem i Uppsävja utanför Uppsala. En av medlemmarna är min son Erik (klarinettisten i mitten).

De gladde uppsalaborna med många framträdanden och då och då förgyllde de gatubilden med sin glada och medryckande musik.

Musiken tog allt större plats i ungdomarnas liv. På bilden nedan sitter embryot till det som många år senare skulle bli Uppsala Blåsarsinfonietta, UBS, och övar i vårt vardagsrum. Kortet är taget när de fortfarande går på gymnasiet, än så länge är det kommunala musikskolan som gäller.

 

Efter studenten var det dags för militärtjänstgöring. Det blev naturligt att söka sig till AMK, Arméns Musikkår.  Glädjande nog blev flera av ungdomarna antagna!

Stolt mor (inbiten pacifist och republikan) fick tänja lite på principerna när sonen tjänstgjorde vid högvakten på slottet.    😉

 

 

 

Bild från AMK:s avslutningskonsert i Berwaldhallen under ledning av Mats Janhagen, musikdirektör och konstnärlig ledare för Arméns Musikkår.

 

Efter militärtjänstgöringen var gänget från AMK tillbaka i Uppsala och universitetsstudier väntade. Tiden i armén hade svetsat dem samman ytterligare och musikintresset hade förstärkts, de ville inte lägga musiken på hyllan. Snart började tankarna på en egen orkester att ta form.

Uppsala Blåsarsinfonietta bildades år 2000 av ungdomarna som en gång träffades på den kommunala musikskolan. Än idag har orkestern unga medlemmar och originalmusiken prioriteras högt.

 

Ett stort tack till Kommunala Musikskolan

som lotsat många unga in i musikens magiska värld.

 *

Tack också Erik, Erik, Jocke, Stefan, Krille, Henrik, Oskar, Gustav

och alla ni andra

som under många år förgyllt vår tillvaro med er musik!

 *

Evenemangstips till alla i Uppsala med omnejd: Söndagen den 10 juni, 15.00,  kan ni se och höra Uppsala Blåsarsinfonietta i en försommarkonsert i Parksnäckan mitt i stadsträdgårdens lummiga grönska. De utlovar en salig blandning av allt från riktiga örhängen till marscher. Jag lovar, ni kommer inte att bli besvikna, det här är professionella amatörer!

 *

Vad passar bättre, en dag som denna, än en marsch med anknytning till Uppsala: High School Cadets (F20, Flygvapnets Uppsalaskolors marsch) komponerad av John Philip Sousa.

 

 

Till sist:

Stort Grattis på födelsedagen, Erik

Åren, de går  . . .

men det är fortfarande för dig alla flaggar idag!  😉  

Keep On Blowing!

 

 

 * 

Föregående inlägg
Nästa inlägg
Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. Gunnar Ericsson

     /  juni 6, 2012

    God Sverigemorgon Anita. Kul att läsa om Erik och musikskolan. Som du kanske märkt så håller jag på att gå igenom ihopsamlat historiskt lokalt material och delar ut till de som jag tror kan vara intresserade. Nåt som anknyter till musik för musikkårer har jag också. Jag har stämbladen till Älvkarleömarschen av Sigurd Rydberg (inte den berömde Rydberg). Den marschen uruppfördes när Älvkarleö herrgård 1952 efter renovering blev Lottagården. Jag skulle naturligtvis nån gång vilja höra den. Skutskärs musikkår har fått stämbladen men det finns tydligen vissa besvär med konvertering till aktuell instrumentering. Om du är intresserad så skickar jag kopior om du tror att du kan föra vår marsch framåt. Ha en fin dag.
    Vi firar nog på vår ö Bjurholmen med nymålad flaggstång och flagga. Gunnar E

    PS Gillar mycket ditt fyndiga bloggnamn DS

    Svara
    • God Sverigemorgon själv, Gunnar!

      Intressant med stämbladen! Men jag är nog fel person att skicka det till, det är mycket mer ett ”fall” för bemärkelsebarnet. Tänk om ”Eriks orkester” kunde återuppföra marschen! Hans bidrag till sin nya hemort?

      Här på torpet finns bara ett flaggstångsfäste i metall – resten är borta! Så det blir bara liten flagga på lekstugan.

      Svara
  2. Gunnar Ericsson

     /  juni 6, 2012

    Tack Anita. Kollar med Erik.

    Svara
    • Jag kommer självklart att nämna det för Erik, men vi har inte haft kontakt än idag, vi hör inte till de morgonpigga någon av oss, det har väl gått i arv. 🙂

      Svara

Lämna ett svar till anita Avbryt svar