Käre Enn!

Jag skriver till dig för att försöka förstå: är det jag som har förändrats eller är det politiken och de politiska partierna som har förändrats?

För första gången i livet är jag nämligen fullständigt politiskt hemlös.

Politiskt vemod

När jag tänker efter så kan man på ett sätt säga att vemodet lagt sig, inte bara som det gör på hösten över Sjötorget i min lilla stad, utan faktiskt över hela mig. Det vill säga över den del av mig som rör min politiska hemvist.

Jag hoppas du inte misstycker om jag väljer att i brevform förklara för dig vad vemodet består i och hur jag jobbar på att ta mig ur det. Risken är stor att det blir ett mycket långt brev, eftersom jag vill ta det från början. Men jag delar upp det i lämpliga avsnitt för att inte trötta ut dig.

Alltid vänster

Att vara vänster är, när allt kommer omkring, att vara universell och att i viss mening svalkas av det: mitt liv är bara ett liv i den kollektiva väven.

Så skriver Göran Greider i sin självbiografiska bok ”Det måste finnas en väg ut ur det här samhället”.

Jag har hela mitt liv betraktat mig som vänster. Jag tänkte först skriva ”jag har hela mitt liv identifierat mig som vänster”. Men på grund av den ytterst märkliga identitetspolitik som har kapat stora delar av vänstern idag så valde jag avsiktligt bort ordet. Jag kommer med stor sannolikhet att återkomma till det senare. 

En politisk presentation av mig skulle kunna se ut så här: jag har alltid befunnit mig i gränslandet mellan radikala sossar (Daniel Suhonen och Göran Greider uttrycker ofta mina egna värderingar) och Vänsterpartiet. Men jag har tyvärr aldrig känt mig riktigt hemma i någondera av de två partierna. Det ena har mer och mer blivit ett förvaltande parti i stället för ett parti som gör skillnad. Redan Tage Erlander oroade sig över den utvecklingen.

Det andra partiet har varit alltför militant för att passa mig i smaken.

Begåvningsreserven – jag och Göran Persson

Jag växte upp i ett arbetarhem, jag fick arbetarrörelsen med modersmjölken. Göran Persson är något år äldre än jag, men båda växte vi upp i socialdemokraternas folkhem, där arbetarbarn med ”läshuvud” skulle få chansen. Han blev statsminister, jag valde en lite mera tillbakadragen karriär  🙂  – men ingen av oss hindrades på grund av vårt ursprung att göra vad vi ville med våra liv. Något som såg helt annorlunda ut för vår föräldrageneration. 

Statsindividualism

Göran Persson och jag hade turen att växa upp i det som ibland benämns statsindividualism, det absolut vackraste statsskick jag kan tänka mig. Statsindividualismen var och är socialdemokraternas förtjänst till hundra procent och det kommer jag att vara evigt tacksam för. 

Du, Enn, behöver ingen förklaring vad statsindividualism innebär, men för andra som händelsevis läser mitt brev till dig vill jag förklara.

Frihet – inte beroende

Man kan förenklat säga att staten har ett kontrakt med varje medborgare, ett kontrakt som gör varje individ oberoende av andra.

Jag tar några exempel:

Vi har en väl utbyggd förskola, som innebär att kvinnor som fött barn inte blir beroende av andra när hon vill börja förvärvsarbeta.

När vi blir vuxna är vi inte beroende av föräldrarnas ekonomiska situation för att kunna studera. Alla har rätt till studiemedel och studielån.

Särbeskattning för gifta par är en självklarhet. (I Sverige, men absolut inte överallt.)

Vårt socialförsäkringssystem är väl utvecklat.

När vi blir gamla tas vi omhand av samhället, vi behöver inte bli beroende av släktingars välvilja.

Kort sagt, vi har ett välfärdssamhälle som trycker på individens frihet i alla åldrar.

Wikipedia: Enligt idéhistorikern Peter Antman är det ”få välfärdsstater [som] är lika konsekvent uppbyggda kring idén om individuell autonomi som Sverige. Nästan alla våra välfärdssystem är kopplade till den enskilda personen, inte till familjen eller till arbetet som är så vanligt i andra västländer.”

Statsindividualismen genomsyrar vårt samhällsskick på djupet. Man kan säga att det blivit synonymt med svenska värderingar. Och precis som det konstateras i Wikipedia så är Sverige unikt i sitt slag.

Jag tror du skriver under på att det är viktigt att vi värnar det socialdemokratin har kämpat sig till under flera decennier, och som inte på något sätt kan tas för givet. 

En socialdemokratisk skapelse ?

Om det i den tidiga socialdemokratin fanns någon uttalad plan för att åstadkomma detta unika kontrakt mellan varje medborgare och staten, eller är det ett oförutsägbart resultat ut andra, mer tillfälliga, ambitioner, vet jag inte.

Att statsindividualismen skulle vara en socialdemokratisk skapelse är min egen tes. Jag grundar det på att socialdemokratin dominerade det politiska livet under de decennier när statsindividualismen uppstod, och på det faktum att ”ismen” inte blivit så dominerande i något annat land. Även om Danmark och Norge också präglats av samma föreställning.

Om ordet ”statsindividualism”

Ordet myntades 2006 i boken Är svensken människa?: gemenskap och oberoende i det moderna Sverige. Författare historikerna Lars Trägårdh och Henrik Berggren.
Enligt dem finns en paradoxal kärna i det svenska sociala kontraktet: ett gemenskapsprojekt som strävar efter att frigöra individen från mellanmänskligt beroende.

Lena Andersson om boken

Den filosofiskt orienterade författaren Lena Andersson skrev bland annat så här om boken:

”Det är detta skattekverulanterna och kärnfamiljskramarna aldrig har förstått. Anledningen till att motståndet mot skatterna är så mycket mindre än borgerligheten önskar är inte att svensken är solidarisk, utan att folk vet att skatterna är priset för oberoendet. Svensken har haft nog av brukspatroner, präster, fäder och andra patriarker som styrt och kuvat henne i den lilla världen, i civilsamhället.”

World Value Survey

World Value Survey bekräftar att Sverige är unikt, och det ska vi vara stolta över.

Från deras hemsida: ”World Values Survey (WVS) är ett globalt forskarnätverk som från 2012 har sitt sekretariat på Institutet för Framtidsstudier. WVS har sedan 1981 intervjuat hundratusentals människor i närmare hundra länder om deras värderingar. Tack vare de data WVS har samlat in och gjort allmänt tillgängliga, är det möjligt att studera geografiska och tidsmässiga skillnader i synen på en rad fenomen som har betydelse för våra samhällens framtida utveckling. Bland de saker som studerats finns demokratiutveckling, människors uppfattning om mänskliga rättigheter, synen på åldrande, ungas plats i samhället, korruption och förtroende visavi samhällets organ.”

Kulturkartan

”Kulturkartan är ett av de mest kända resultaten av World Values Survey. Den är baserad på ett urval frågor ur studien och visar hur olika länder i världen placerar sig utifrån medborgarnas värderingar.

Länderna placeras ut efter sina värden på två axlar. Den undre axeln, x-axeln, mäter synen på livet i en rangordning från ren överlevnad till livskvalitet, tillit och självförverkligande. Ju längre högerut ett land placerar sig, desto viktigare är individens frihet. Den vänstra axeln, y-axeln, mäter traditionella värderingar där religiösa föreställningar och respekt för auktoriteter hamnar långt ned och sekulära, rationella, hamnar högre upp på skalan.

Man har svarat på frågor om hur man t.ex. ser på familj, arbete, religion, politik, samhälle, vetenskap, trygghet, säkerhet, våld, framtiden.”

Länk för den som vill läsa mer.  https://www.iffs.se/world-values-survey/

Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att inse att det kan bli vissa kulturkrockar när man ser Sveriges position i förhållande till många av de länder som vi idag har stor invandring ifrån. Jag återkommer till det längre fram.

Jag stannar här för den här gången. Jag konstaterar att mitt liv har sammanfallit med socialdemokraternas storhetstid. En tid som gett varje individ en unik möjlighet att utifrån sina förutsättningar bygga upp sitt eget liv.