Om mig

Året är 1968. Den stora förändringsvågen rullar in över västvärlden. Jag går andra året på gymnasiet och bor fortfarande i mitt barndomshem – ett klassiskt arbetarhem på en liten ort där pappersmasseindustrin är navet i allas liv.

Arton år. Aningen för ung för att till fullo förstå vad som sker i världen, samtidigt mycket påverkad, absolut, av det som pågår. Idolbilderna i naturlig storlek (!) av John, Paul, George och Ringo har för länge sedan plockats ner. Nu pryds väggarna i mitt flickrum av två andra affischer. Ovanför min säng sitter det numera klassiska fotot av Che Guevara.

Men han ser inte mig. Nej, han blickar långt bort i fjärran, knappast medveten om den revolutionsromantik han ska utsättas för decennier efter sin död.

Den andra affischen sitter på den motsatta väggen, den är helt röd, så när som på något som på långt håll mest liknar några svarta streck i affischens centrum.

Om man går närmare, förvandlas de svarta strecken till ord. Där står:

 

Och vad hjälper det en människa,  

om hon vinner hela världen,

men förlorar sin själ?

      Matt 16:26

 

Det har nu gått mer än fyrtio år sedan jag nålade upp de båda affischerna på mitt flickrum. Mina föräldrar är döda sedan många år. I det som var mitt barndomshem bor numera för mig främmande människor. Affischerna finns bara kvar i mitt minne. Che Guevara och ett bibelcitat –  oförenliga budskap, skulle många kanske säga. Men för mig symboliserade de att kampen måste föras både ute i världen och inom varje människa. Samtidigt!

 

Alltid vänster

Alltid vänster, alltid! Vreden som brann i den vackre argentinarens ögon brann också i mig, men med ett stort förbehåll: Jag trodde då, och tror fortfarande, på fredliga lösningar. När mina vänner på sjuttiotalet fäste FNL-märket på sina jackor bar jag med stolthet mitt fredsmärke, två händer som bryter itu ett gevär.

Märket på jackan var ett annat , men raseriet jag kände över alla orättvisor i världen var detsamma som mina vänners. Och precis som mina vänner virade jag med ett vant grepp den rödvita guerillasjalen om huvudet. Mahjongjackan i grov manchester ingick även i min uniform, likaså de svarta träskorna och den randiga murarskjortan i mjuk flanell.

Sjuttiotalets murarskjortor och utsvängda jeans pryder numera sovrumsgolvet!

Många som deltog i sjuttiotalets vänstervåg har senare gjort avbön. Det gör inte jag! Det här var en tid då stor framtidstro rådde, vi levde med en förvissning att det var möjligt att förändra världen. Mycket av det som idag betraktas som självklart, förskola åt alla, exempelvis, tog form under den här perioden. Varför skulle jag ta avstånd från det?

Vad menar jag då med vänster? Jag lånar några ord ur Göran Greiders bok ”Det måste finnas en väg ut ur det här samhället”:

”Att vara vänster är, när allt kommer omkring, att vara universell och att i viss mening svalkas av det: mitt liv är bara ett liv i den oerhörda kollektiva väven. Min identitet är inte europé, humanist, svensk eller någonting annat , utan socialist. – – –  En sådan person kännetecknas av att hon å ena sidan hyser alla dessa starka känslor av upprördhet, men å andra sidan också alltid står litet vid sidan av och betraktar alltsammans och intensivt tänker: Det måste finnas en väg ut ur det här samhället. Ursinne och distans. Jag skriver ut de två orden och ser att de ger en  beskrivning av det slags varelse jag ganska tidigt var.”

 

Sökare

Samtidigt – en ständig sökare. Alltid med en längtan efter något mer än den materiella världen, något bortom. Ofta förvissad om att ingå i ett sammanhang som är större än jag kan omfatta med mitt förnuft.  Jag mediterar (zen) regelbundet sedan tjugo år, och praktiserar sedan en tid tillbaka kundaliniyoga eller medicinsk yoga som det också kallas i Sverige.

Om någon idag bad mig att manifestera vem jag är, vad jag tror på, vilka värderingar jag har, så skulle det räcka med en enda affisch. Jag skulle byta ut Che Guevara och bibelcitatet mot en bild av en mycket speciell man. En man som också han ville förändra världen, men med helt andra metoder än Che Guevara.

En bättre pytt än Gandhi kan jag inte tänka mig i min panna! 

Mer om Gandhi

Välkommen till min blogg!